Blomsterbönorna spräcker jordytan och jag vet av erfarenhet, att de ibland om jag glömmer att titta till dem på ett par dagar, kan växa till oanad storlek. Ungefär som ett barn som förvandlas till tonåring på några timmar...
Chilin blommar vackert!
Och ett litet blad som gjorde mig extra glad.
Det tillhör en pelargon av mina egna korsningar, en vackert vit av de vitaste vita. Den har hängt med länge, 14-15 år vid det här laget och uppkallad efter mellansonen. Men så... Nu i vår gjorde moderplantan som pelargoner kan göra ibland. Den dog nerifrån. Stammen blev mjuk och ihålig. Bara ett litet, litet skott var fortfarande grönt men blekt. På vinst och förlust nöp jag av det och stack ner i såjord. Och hurra! Det tar sig! Det kommer nya blad! Just pelargoner är fantastiska i sin vilja att överleva.
Nu får gärna värmen komma. Plantorna vill ut på grönbete!
Några som inte är så väderberoende är mina glastulpaner. Många är de som lämnat verkstaden i vår.