måndag 25 maj 2015

Ett hus av drömmar

Ja, så kan man väl bäst beskriva mitt växthus. Möjligtvis som ett hus av kaos... Ibland önskar jag att det vore exemplarisk ordning. Men jag vet inte. Exemplarisk ordning kanske är ett tecken på att det inte händer så mycket...? 

Blomsterbönorna spräcker jordytan och jag vet av erfarenhet, att de ibland om jag glömmer att titta till dem på ett par dagar, kan växa till oanad storlek. Ungefär som ett barn som förvandlas till tonåring på några timmar... 
Chilin blommar vackert!
Och ett litet blad som gjorde mig extra glad.
Det tillhör en pelargon av mina egna korsningar, en vackert vit av de vitaste vita. Den har hängt med länge, 14-15 år vid det här laget och uppkallad efter mellansonen. Men så... Nu i vår gjorde moderplantan som pelargoner kan göra ibland. Den dog nerifrån. Stammen blev mjuk och ihålig. Bara ett litet, litet skott var fortfarande grönt men blekt. På vinst och förlust nöp jag av det och stack ner i såjord. Och hurra! Det tar sig! Det kommer nya blad! Just pelargoner är fantastiska i sin vilja att överleva.
Nu får gärna värmen komma. Plantorna vill ut på grönbete!

Några som inte är så väderberoende är mina glastulpaner. Många är de som lämnat verkstaden i vår.








torsdag 21 maj 2015

Ogenerad hårväxt

Inte har det varit många soltimmar i maj men när solen silar genom moln och hagelskurar sitter han där... Mitt ibland falnande körsbärsblom sköter han sitt. Ogenerat låter han solen värma hela hans lekamen i ett allomslutande skimmer. Vad bryr han sig om (eller kanske är det en hon...) sina lurviga ben och håriga rygg när världen är vacker och solen är varm. Nej, det går inte slösa dyrbar tid på sådant trams! Maj är kort...

Och redan falnar körsbärsblommen...  Men föralldel.  Förfallet är vackert det också! Och lite passar det nog en själ som min... Som behöver lite svärta för att känna sig hemma.
Men inte hinner det bli mycket förfall i maj...! När det ena slutar tar nästa vid. Äppelblommen är i annalkande, jag älskar mina gamla knotiga äppeldamer! De talar inte gärna om sin ålder men jag skulle tro att de är någonstans mellan 75 och 80 nu...

I maj växer förgätmigej överallt där den kommer åt. Uppmuntrad av glada tillrop från mig!
Dessutom kompletterar den maskrosorna vackert...
I maj avskyr jag inte maskrosor, då älskar jag dem! Det är först senare när de står som nakna skaft i gräset som förälskelsen går över och de irriterar mig. Men då är det inte längre maj. I maj är jag mild och solig.