Vårvärme

Äntligen lite värme, 17 underbara grader! Och som varje år när vintern äntligen släpper greppet så undrar jag; hur i all världen överlevde jag vintern? Ja, jag vet... Mörker och kyla är inte min grej, snö är fint en vecka eller två sedan får den gärna försvinna. Allt blir så mycket lättare när man inte måste skrapa bilrutor och bylta på sig en massa kläder innan man går ut.

Idag var det alldeles fantastiskt fint. Jag åkte några mil vid Vätterkanten och njöt hela tiden. Solljuset var så där varmt skimrande, lite disigt, och från åkrarna fullständigt ångade det. Jag har aldrig sett det så tydligt förut.

Snart, snart får vattnet tillbaka friheten.

 

Och våryra har jag på ritbordet också, inte bara bildmässigt...

 

Väldigt många saker "yr" på bordet när jag målar - och alltid letar jag! Efter suddgummit, favoritpenseln eller pennan som jag hade i handen alldeles nyss.

 

Och så hade jag tänkt virka några varv samtidigt som jag tittade på något rysligt på tv. Rysligheter blev det men inget virkande. Opraktiskt det där att man blir så trött på kvällen.

 

 

 

 

Tambursöm och kladdkaka

...ja det var väl vad helgen delvis bestod av. Och egentligen var det kedjestygn och egentligen blev inte kakan så kladdig. Men det var bra ändå :)

Mitt tv-pysslande har varit att sy på hjärtat (med inspiration från bindmössan som jag skrev om här: http://hugskottochinfall.blogspot.se/2013/04/randig-onsdag.html )som jag ritade upp häromdagen. I min okunnighet sydde jag kedjestygn. Tyckte nog att den som broderat på mössan var en rackare på att sy smått och jämnt med silketråd dessutom...

Jag kämpade på och tycker nog att jag fick till det till slut, smått och jämnt blev det.

Sedan läste jag på lite mera och lärde mig att oftast sydde man med en teknik som kallas tambursöm. Jag har inte hittat någon bra beskrivning men tydligen är tyget uppspänt i en sybåge, tråden håller man på tygets baksida med vänster hand och sedan sticker man ner en tunn virknål genom tyget och fiskar upp öglor som virkas till en kedja på tygets framsida. Modernt för dräktplagg under 1700- och1800-talet. 

Wikipedias beskrivning: Tambursöm är broderi med luftmaskor som liknar kedjesöm, men utförda med en fin virknål som sticks genom ett tyg fastsatt i en sybåge (likt ett trumskinn).

 

 Hittade lite bilder på tambursöm här: http://www.digitaltmuseum.se/search?query=tamburs%C3%B6m

 

Känner att jag nog får utforska det här området mera! Skulle vara roligt att prova den ursprungliga tekniken.

 

 

Lite bakande har det också blivit. Inte så mycket nyskapande på det området, det blev ytterligare en onyttig gammal favorit:

 

Chokladtårta, ugn 225 °C

 

200g mörk choklad

200 g smör

4 ägg

2 dl socker

2 1/2 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

 

Smörj en form med löstagbar kant.

Smält choklad och smör.

Vispa ägg och socker poröst.

Blanda mjöl och bakpulver.

Rör försiktigt ner den avsvalnade chokladen/smöret i äggsmeten.

Vänd ner mjölet.

 

Häll smeten i formen och grädda mitt i ugnen ca 15 min.

 Inte mer! Den ska vara kladdig.

 

Det blev ingen bild på kakan, den tog slut...

 

 

 

 

 

 

 

 

Stjärnor och dåligt samvete

När jag öppnade ugnen i morse hade glasbitarna jag lade in i går kväll förvandlats till stjärnor.

Nåja, jag kanske hjälpte dem en liten bit på traven...

 

En akvarell har också blivit färdig.

Det gör stor skillnad hur man väljer att beskära ett motiv. Min itudelade passepartout kommer väl till pass när man ska prova. Betydligt behändigare och skonsammare för nerverna än att sätta saxen i sin nya skapelse.

Och så har jag börjat spåna på hur jag ska använda blomslingan på bindmössan som jag skrev om  här:

http://hugskottochinfall.blogspot.se/2013/04/randig-onsdag.html. När jag ska försöka återskapa slingan inser jag hur skicklig den "gamla" brodösen måste varit. Det är små, små noggranna stygn. Tycker nog att jag är rätt noga men känner att jag får skärpa till mig för att få det resultat som jag vill ha. Har ritat upp ett enkelt hjärta på vadmal så länge att öva lite på.

Att få över motivet på tyg var inte det lättaste. Vadmal är tjockt så jag såg inte motivet genom tyget på ljusbordet. Provade att pricka hål i mönstret (som jag hört är bra...) och försöka föra över motivet på det sättet men det fungerade dåligt. Lösningen blev karbonpapper, inte det ideala sättet, och man får se upp så att det inte färgar av sig, men mönstret hamnade där det skulle i alla fall. Om det är någon som har något bra sätt så tipsa mig gärna.

Har börjat så smått...

 

Tycker att jag har hunnit en hel del men tittar jag mig omkring så ser jag något som jag inte hunnit. Mina stackars krukväxter som försmäktar på fönsterbrädorna, utmattade och undernärda. Tur att det inte är straffbart med vanvård av krukväxter! Extra dåligt samvete får jag dessutom när de blommar vänligt. Men jag har köpt ny jord, så de ska få det bättre, det ska de...

 

 

 

 

 

 

 

Funderingar om allt mellan potatis och glasfusing

 

Oftast när jag står och gör något alldeles vanligt tänker jag på annat... Vad jag ska sy, vad jag ska göra färdigt och samtal jag borde ringa.

 

Potatisarna lyckas liksom inte fånga hela intresset.

Lite lagom förfall tycker jag är intressant (hm, bådar gott för ålderdomen...) och påskliljorna är absolut i det intressanta stadiet.

 

Skrynkliga, prassliga, genomskinliga - och vackra!

 

Tittar jag ut genom fönstret ser jag ekorrarna. Äntligen, jag har inte sett dem på hela vintern. Men nu är de där glada och skuttiga, nästan så man blir lite skuttig själv. Och så låter de så kul! Det går inte att förklara, de kvirrar och squirrar. Måste vara därför de heter squirrel på engelska :) Aj aj, riktigt känner hur språkforskarna är ute efter att rycka mig i öronen för mina lättsinniga slutsatser.

 

 

Lite framsteg gör jag med mina projekt också.

 

 

 

Jag lyckades sy dit en kant, till tulpankudden, i går kväll. Och i verkstaden bränner jag fortfarande ljuslyktor, men det gäller att hålla ordning på vilket glas man använder annars blir det inte alls som man tänkt.

Innan bränning kan två skivor se ut att ha precis samma färg men när man har kört dem en bränning händer magin.

Och de är inte alls lika längre. Den ena blå och den andra lila. Är man förståndig skriver man på sitt glas - gillar man överraskningar låter man bli...

Naturligtvis är jag förståndig. Den här gången.

 

Nu står det gamla bakbordet, som vi hämtade i helgen, ute hos mig i skjulet. Det har fortfarande inte fått någon ordentlig plats men jag älskar det. Det är jättefint!

 

Alla projekt hamnar nu på dess skiva. Konstigt hur man blir inspirerad av saker, men dess slitna yta lyfter fram egenskaper som sätter fart på skaparlusten.

 

 

 

 

 

 

Helgen i fast forward

Ibland hinner man inte med, tiden går så fort! Tror att någon tryckte på fast forward-knappen av misstag under helgen som gick. Ibland skulle man vilja stanna lite mer i nuet, men jag känner mig själv. Skulle då antagligen bli lätt uttråkad... Och vår helg har varit rolig :)

 

Jag behövde något vackert att sätta på paketet med doppresent så jag lindade ett fint band runt ett av mina glashjärtan.

 

 

Tycker nog att det blev fint som dophjärta och även går att hänga på väggen.

 

 



Vi hann också med ett besök på handens hus http://www.handenshus.se/ där vi hämtade ett gammalt bakbord som jag förälskade mig i någon gång i vintras. Där är verkligen en inspirerande miljö av gammalt, nytt och hantverk. Under sommaren kan man njuta av en fika i den underbara miljön och inte minst av alla vackra blommor.

 

 

Jag hade tyvärr bara mobilkameran med mig så bilderna gör det inte rättvisa. Det finns så många detaljer att titta på, som mycket  vackert rostat smide till exempel.

 

Och den här fantastiska bänken skulle jag inte ha något emot alls... En helt fantastisk skapelse av en vävstolsstomme.

 

 

 

 

 

 

 

Plåstrade fingrar

Alltid lyckas jag sticka mig på någon liten glasbit så att blodet droppar... Sedan brukar jag lyckas med att sticka mig på ett par fingrar till och har plötsligt alla fingertoppar fulla med plåster. Vet inte vad som är mest opraktiskt; droppande blod på alstren eller precisionpill med plåstrade fingertoppar. Den lätt äckelmagade kan jag dock lugna med att det brukar bli den plåstrade varianten.

Några ämnen till nya ljuslyktor med sommarkänsla är färdiga men jag ska "väva" fler innan jag laddar ugnen för formning. Ibland blir jag lite färgtrött så nästa omgång blir krispigt vit.

 Snart, snart kan de lysa upp i ljumma sommarnätter.

Randig onsdag

Påskliljorna börjar bli lite vårdslösa nu i mitt kök. Nonchalant slänger de sig ut ur den lilla fönsterglugg vi har.

En del andra har fullständigt tappat stilen...

Underbart är kort. Det är väl just därför det är underbart och man njuter så mycket under den tid som det varar - för att det är helt omöjligt att hålla fast.

 

Idag har jag strimlat glas mest hela dagen.

Så småningom ska det bli rutiga ljuslyktor.

 

Jag tänker mig lite som rutiga sommardukar... Funderar också på en bolsterrandig variant men där har jag en del funderande kvar.

 

Något annat som upptar intresset just nu är den enkla blomranka som finns på bindmössan som någon av släktens kvinnor någon gång har burit. Jag skulle vilja ha med den i något jag gör. Jag tycker det är roligt att låta mig inspireras av saker som jag har en relation till. Den här mössan har fascinerat mig ända sedan jag var liten.

Och lyfter man lite på sidentyget i kanten kan man få ett hum om hur vacker i färgen den en gång måste ha varit. Vackert skimrande mildturkos.

Och väldigt spännande är det att försöka läsa vad som står på pappret som de använt för att forma mössan. Nyfiken är jag men inte tillräckligt för att förstöra min skatt så jag får så förbli...