Jag får vara nöjd med att bara vara Anne från Velinga, det är den jag är. Det känns rätt bra. Viljan och hoppet om att förbättra finns alltid där. Mitt mål är att det jag gör idag ska jag tycka är riktigt uselt om fem år...
Det här huset finns inte så långt ifrån mig, tycker att det kan få illustrera att hoppet är det sista som försvinner. Mitt i eländigt förfall finns ändå till salu skylten där. Kanske, kanske... För säkerhets skull är skylten lite halvinternationell: till sale...
Helgens rabarberpaj var det inget större fel på, den vill jag nog inte slipa på utan tycker att den duger som den är. Det är ett gammalt recept med mycket smör men gott blir det!
2 kkp mjöl
1 kkp socker
2 hg smör
Nyp samman alla ingredienserna till en deg. Tryck ut 2/3 i botten på en form. Hacka rabarber och lägg på rikligt. Strö över resten av pajdegen och grädda mitt i ugnen i 225 grader.
Receptet använder sig av kkp som mått, det är ju inte så exakt. Jag brukar använda min vanliga med rosor på för ungefär så stor tror jag att en kkp var när receptet skrevs, dagens är betydligt större.
Och så måste jag som vanligt fotografera allt som blommar och allt som rör sig.
Hej! För mig är lusten till skapandet nummer ett. Och det hänger förstås ihop lite med att bli nöjd. Om man ofta eller alltid skulle vara missnöjd med det man skapar, så skulle kanske lusten försvinna.
SvaraRaderaLite så är det nog jag menar Maria, jag har hela tiden nya idéer som jag vill förverkliga. Jag måste få skapa för att vara tillfreds. Och jag menar inte att jag är missnöjd, snarare att jag vill vidare. Som att klättra i berg kanske. Man letar hela tiden efter nästa ställe där man kan få ett bra grepp men det betyder ju inte att det man just har lämnat var betydelselöst.
SvaraRaderaDet lilla jag har sett som du gör är jag redan lite småkär i, tycker också,du har en egen stil, det är roligt. Men självkritik är alltid bra att ha litegrann....
SvaraRaderaKram
Skrattade gott åt den internationella skylten, tycker att det var ett utmärkt exempel på att hoppet finns kvar:) Och det är helt sant det som sägs om fåglarna i skogen. Själv lever jag ju inte på att vara konstnärlig utan har valt en helt annan bransch. Ändå kan jag ofta känna mig misslyckad och besviken när jag försöker skapa något och det inte blir "som i affären". Synd egentligen för det är ju själva skapandet som är det givande och inte resultatet. Det borde vara så iaf! För dig som satsar på det du gör är det kanske annorlunda, men vi som kikar in här beundrar verkligen dina alster! Kram!
SvaraRaderaDet är en evig längtan att alltid kunna det man inte kan... Blir glad över era snälla kommentarer så nu fortsätter jag gladeligen att skapa efter egen "näbb" ;)
SvaraRaderaKram