Krusbären är så mogna att de nästan spricker så fort man tar i dem. Syrliga och goda.
Och så har jag, fast jag egentligen inte har tid men så gärna vill, ägnat flera timmar åt att skissa upp en skolklass från länge sedan. Jag har utgått från en bild som jag skrev om här: http://hugskottochinfall.blogspot.se/2013/04/jakten-pa-en-stenmur-eller-man-har-inte.html
När man verkligen, verkligen på riktigt, börjar titta noga på en bild så upptäcker man så otroligt mycket. Barnen ser ut som vanliga barn, som barn gör idag, bara med andra kläder. Och så är de allvarliga, inte någon ler. Det här med skolkort var något viktigt. Och det hade de ju alldeles rätt i, annars hade aldrig jag fått se dem. Aldrig börjat längta efter att få måla bilden. Tänk så mycket roligt jag hade gått miste om då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar