Händerna fulla med skatter

Idag blir det inte riktigt ljust. Ett vilsamt höstdunkel ligger som en slöja över dagen. Det gör inte så mycket för luften är mild och det är skönt att vara ute. Färgerna sprakar och brinner av egen kraft utan hjälp av solsken, lönnarna är helt fantastiska!

Står man mitt under är det som om solen ändå dröjer sig kvar i löven.

 Höstvägen är tyst, det enda som hörs är mina egna steg.

Inte är det mycket av liv och rörelse men jag hittade ändå någon att byta några ord med...

I slutet av min promenad växer kastanjer och jag förstår inte vad det är med dem som gör mig så barnsligt lycklig och väcker habegäret. Kanske för att de är så blanka och lena att hålla i handen? Eller att de känns smått exotiska med sina vackra taggiga frukter? Lite av de skatterna var jag ju tvungen att bära hem. Önskar att jag hade haft större fickor men kastanjeblad får ju inte plats i fickor och de ville jag ju också ha med. Sista biten hem var jag rik som ett troll med fickor och händer fulla med nyfunna skatter.