Om jag var en humla...

skulle jag vakna till så fort solen värmde. Likt en J 29:a (flygande tunna...) skulle jag varva upp motorerna och sakteliga dovt brumma ut över trädgården. I motljuset skulle jag spana in nävor...

bleka aklejor...

och hagtornskronor.

Sedan skulle jag reta mig på att favoritrosen redan var upptagen av en skranglig och långhornad kuf.

Typiskt, inte tänker han flytta på sig heller...!

Jag gör en snäv inflygning över lupinen men det känns inte som jag vill landa.

Jag tar en sväng runt vallmon istället. Ser inbjudande ut men inga humlekompisar verkar någonsin rumla i en vallmo... så jag avstår jag också.

Men en liten spaningssväng in över glitter och glöd får det allt bli. 

Åh, så äntligen framme vid favoritirisen. Underbart! Vad är väl en eftermiddag i en prästkrage jämfört med att vältra sig i en iris...

Ja sannerligen blir man orkeslös och utlevad av överflödet! Men hjälpen är nära.

Bästa hängmattan häromkring för en trött humla...