Att sätta pris på sig själv

Bland det allra svåraste som finns tycker jag är att sätta pris på sitt arbete. En rörmokare har sin taxa, det är ingenting man ifrågasätter för det är greppbart. Klart att det är det som är priset. Men hur prissätter man en idé? Den produktutveckling som finns bakom ett färdigt föremål (allt morrande bakom låsta tänder när det inte funkar som man tänkt och man får göra om). Vad kostar blod, svett och tårar? Svårt är det och lätt ångestframkallande.

Lite axplock nedan på vad som är på gång. Och vad jag måste försöka prissätta. Huga, bara att ta tjuren vid hornen...

Den röda skålen blev jag glad över när jag öppnade ugnen, den hade fallit precis lagom. 

Och så här såg det ut i morse när jag började ladda ugnen. Hoppas att det blir som jag vill. 

Och så ett hus av den sägenomspunna varianten, Bryntahem i Velinga. Det revs redan på 50-talet men jag försöker väcka lite liv i de gamla väggarna. Hoppas på att bli klar idag.