Kompisar på papper

Så känns de nästan. Mina figurer. Jag är ju inte den snabbaste på att rita så det blir en stund som vi tillbringar tillsammans. Och när jag sitter där så flyger tankarna hit och dit och vips har jag försett dem med en personlighet. Pojken och räven har naturligtvis fått varsin, personlighet alltså, och den var helt kompatibel med min för vi har haft det riktigt trevligt. Så trevligt att det nästan känns lite sorgligt att de är färdiga. 

Det är en extra bonus att kunna hoppa in i en sagovärld sådär lite då och då. Men schhh... Det är säkert väldigt barnsligt så säg det inte till någon...! Men roligt... Och pojken och räven är bästa kompisar, det är absolut säkert.

Jag har lite nya färger som jag inte är riktigt vet hur de uppför sig så jag gjorde ett litet prov först idag innan jag gav mig på något större. 

Ser ju inte så sjusärdeles imponerande ut... men funkar rätt bra i bakgrunder. Och plastfilm gillar jag just nu så det har använts flitigt. En större bilds bakgrund ligger på tork och jag ska faktist låta bli den ända tills i morgon. Det är nästan det svåraste! Att inte pilla och kika alldeles för tidigt, oj så mycket man förstör då...