Velinga. Inte ett färn och allt...

Bor man på ett litet ställe så rycker de flesta på axlarna. Det är några träd, ett par hus och lite mer träd. En och annan sten kanske. De skulle helt klart säga att där finns inte ett skvatt! Eller som de skulle säga här omkring - Näe, där finns dä inte ett färn å se! Tänk så fel de har...! Jag har hittat, om inte allt... så massor...

Tranor förstås. Lite lagom majestätiska spatserar de. Och om det är någon som kan spatsera med stil så är det de.

Årets första vitsippor har kikat fram, man blir så glad när man hittar dem!

 Och citronfjärilar! Denna fladdrade genom halva skogen med mig efter innan den behagade att landa en sekund. Motion för mig...

Och Tussilagon lyser fortfarande upp tillvaron! Små glada utropstecken i allt det brungröna.

Gässen är också roliga när man ser, de blir tyvärr inte lika glada över att se oss...

...utan flyger iväg och landar i dammen. Där håller de sig blick stilla och önskar oss dit pepparn växer...

Min kompis ekorren hänger fortfarande runt knutarna...

...och lite andra personligheter skymtar bland grenarna.

I trädgården har krokusen sett sina bästa dagar men kronbladen gnistrar fortfarande i solen.

Och nya knoppar är på gång!

Krusbär...

Och när man tror att nu så kan det inte bli bättre, då lyser månen upp kvällen med ett fantastiskt månsken silat genom ett gammalt äppelträd...

Tsss... Skulle det inte vara ett färn...?