Jag går och fiskar...

och tar en tyst minut... Fast kanske inte riktigt. Jag går och fotar... Konstnatten närmar sig med stormsteg och som vanligt hinner man bara hälften av det man tänkt. Och saker krånglar. Det gör de naturligtvis i vanliga fall också men då tänker man inte på det. Men nu är det bråttom!!! Man blir inte glad när "nästanfärdigt" spricker i ugnen! De stora änglarna sprack i sista bränningen... Små sprickor runt hjärtat. Det låter helt klart som en allvarlig åkomma...

Men... Nya på gång. Undrar just om de kommer klara alla vändor... Annars får det bli annat som får stå för det bevingade. Nedan fåglar efter första bränning. De brukar vara ett säkert kort och har aldrig spruckit. Men för säkerhets skull; peppar peppar, ta i trä...!

När det är så där mycket att göra drabbas jag av akuta anfall av rymningslust. Råkade titta ut genom fönstret och fick se hela bolltisteln förvandlad till en fjärilstistel. Alldeles översållad av nässelfjärilar. Men underbart är kort. Närmare bestämt cirka tjugo minuter innan alla var spårlöst borta. Och med dem solen. Ungefär lika länge varade min rymning ut med kameran. 

Visste ni att fjärilsvingar ser ut att ha små hål som silar solen. Tänk att vara så skör... Men det är oändligt vackert och det hade jag missat om jag inte rymt från mina måsten... Kom ihåg; rym ofta!