Färger som gör mig glad... Och lätt illamående

Min bas är alltid vit. Drömmen är sval, enhetlig och genomtänkt. Men livet ser inte ut så och inte heller mitt hem. Färger gör mig glad. Men det får inte vara fel färg då stör den ögat och skapar... illamående! Orange är inte min favoritfärg någonsin men i vanliga fall fördrar jag den i måttliga doser. Men inte då jag var gravid. Då kändes det som jag skulle kväljas om orange fångade mitt öga. Faktiskt det enda som fick mig att må dåligt, så visst påverkar färg tillvaron.

Lutar nog åt att min färg är blå. Men jag kan ha fel... Rött har fångat mitt öga idag.

 

Fina burken som vid jul alltid var full med pepparkakor på det ljuva 70-talet.

Kaffet är lite godare i favoritkopparna än i några andra...

 

 

Bakelsequilten jag ritade och sydde för några år sedan.

 

 

 

På kannor råder ingen vank.

 

 

 

Knoppar att bli glad av.

 

 

Morfars kaffepetter.

 

 

Oj, till och med mina skor är visst röda!

 

 

Det är överväldigande bevis! Rött är min färg. Och blått, grönt, turkos och... nästan alla andra :)

 

Ute är min längtansfärg grön men världen fortsätter att envisas med kylig vithet. Men glittret, ljuset och skuggorna är fantastiska. Inget är så krispigt svalt och skarpt som tidigt vårljus.

 

 

 

 



Den sista skuggbilden gör mig ändå smått tveksam. Undrar just om det är spökbrodösen som känner sig manad att komma till min undsättning...