Några påsar drömmar och förhoppningar

Jag älskar min trädgård, det är den vackraste som finns! Inte för att det är den mest välskötta - för det är den inte. Inte för att den är välplanerad - för det är den inte. Jag älskar den för att den är just min. En gång var det mormors trädgård, sen mammas och nu även mina barns. Jag känner varje träd och frodiga gula maskrosor under blommande körsbärsträd gör mig oförnuftigt lycklig. En förnuftig människa låter sig naturligtvis inte distraheras av allt det vackra utan hämtar istället ogräshackan. Och varje år fylls min trädgård med drömmar och spirande förhoppningar. Jag brukar köpa dem på påse i affären... Så även i år.

 

Några påsar har jag lyckats peta ner även om vår planerade köksträdgård fortfarande är i projektstadiet och mest liknar en byggarbetsplats.

 

I helgen som gick var vi även med på en torpvandring alldeles intill där vi bor. Det mesta visste jag redan men det skadar ju inte att friska upp minnet ibland.

Resterna i markerna efter tjärbränning är många. En gång i tiden ett krävande hantverk och man lär ha samlat upp den dyrbara produkten i näverstrutar (!). Något att tänka på nästa gång vi går och köper en hink träolja... Fornminnen och husgrunder såg vi många och så kunde jag inte låta bli att ta ett kort på det gamla missionshuset i stillsamt förfall.

 

En gång i tiden (barndomens exotiska 70-tal) låg kaffedoften tät däromkring och det hände att man dukade upp kakor och blommiga porslinskoppar med guldkant bland blåbärsriset i skogen. Det är något besynnerligt med kombinationen av kaffedoft, porslinsklirr och blåbärsris. Det smakar liksom lite bättre då.

 

Vi har tårtsäsong här hemma just nu så det bakas en och annan tårtbotten. Lite lat är jag så det blir oftast samma väl invanda sort:

 

4 ägg

2 dl socker

1 dl vetemjöl

3/4 dl potatismjöl

1 1/2 tsk bakpulver

 

Ugn 175 °C

 

Vispa ägg och socker pösigt.

Blanda mjöl, potatismjöl och bakpulver, rör ned det i äggsmeten.

Häll smeten i smord och bröad form och grädda i nedre delen av ugnen ca 40 min.

Jag gör oftast 1 1/2 sats.

 

Och så har jag nödritat. Att titta TV utan att ha något i händerna tycker jag inte är lätt. Ett mönster fick jag hastigt och lustigt hitta på vid köksbordet. Ingen passare till hands men man tager vad man haver.

Och något att göra blev det.

Lite applikationer ska det också bli så småningom.