Eld i hjärtat och is i magen

Det är så mycket man vill med livet. Allt ska finnas där, rymmas och få tid. Det är ett pusslande med bitar som ibland inte alls passar ihop. Vissa tider tappar man bort bitar för att sedan hitta dem igen. Ibland känns livet som en galen häst som man inte lyckas få stopp på eller som en vildsint snurrande centrifug. För att få tid att vara kreativ i kaos behövs några stänk av egoism. Den egoismen har jag inte alltid lyckats med att framkalla utan  jag har inväntat min tid framåt natten. Då i stillhet har tiden varit min. Om jag orkat... Men jag har bidat min tid, lärt, drömt. Och framför allt har lusten att skapa saker alltid funnits - elden i hjärtat. Nu börjar jag tro att tiden är min. Men jag vet att allt måste få ta tid. En liten byggsten i taget - is i magen. Det är nog klokt, eld i hjärtat och is i magen. 

Tvärtom är inte ett ställe man vill vara på, is i hjärtat och eld i magen. När stressen gnager och hjärtat fryser så det bara omfamnar det allra närmaste. Då dör kreativiteten. Men det är nog bra att ha varit där på besök... För annars vet man inte vem man är. Och inte vem man vill vara.

Allt i livet kan vi inte påverka men mycket. Och så mycket i vardagstivolit vill jag ju heller inte ha varit utan. Vem skulle jag vara då? Antagligen någon annan... Under många år fanns inte min tid men idag känner jag mig priviligerad som får lägga tid på det som jag tycker är roligt. Många människor får aldrig den möjligheten. Jag är glad, rent av smått lycklig att få vara där jag är nu. Men jag tar ingenting för givet. Därför lever och njuter jag i NU.