onsdag 29 januari 2014

Kontraster

Utanför mitt fönster virvlar snön omkring i blåsten. Det är ruggigt och kallt när jag skyndar mig över gårdsplanen till mitt tillhåll. Här är varmt och skönt med golvvärme som extra bonus för frusna fötter. 
Nu plockar jag fram våren, undrar just hur långt den kommer idag. 

Som kontrast till alla de vänliga figurer jag målar lyssnar jag på en ljudbok som gör att blodet isar sig och att jag nästan blir mörkrädd mitt på ljusa dagen. 

Håhåjaja, vad jag har det bra :)

måndag 27 januari 2014

Vissa synder är goda...

...och då ger jag upp mitt inre motstånd och faller. Det lär ju ändå vara det lättaste (och snabbaste!) sättet att komma över en frestelse. Desssutom, lite småstressad som jag är, vem är väl jag att kämpa emot?
Men det är en tidsbunden njutning. Konstigt nog är man inte det minsta sugen på semlor runt midsommar men då finns det ju annat att falla för. Frestelserna varierar men lasten består... 

Nu kan man kanske tro att synden redan har straffat sig själv eftersom det blev en hel hög med urvuxna skjortor när maken rensade garderoben i helgen.  Det är dock bäst att jag tillägger att det inte var semlorna som var orsaken, det är nog snarare så att de faktiskt har krympt för det är bara ärmarna som är för korta.

 Lite konstigt är det men det blir fina tyger till mig. Han har fler jag gärna skulle sätta saxen i men de kanske krymper så småningom...

Just nu är det mycket gladpack när jag målar, det är en rolig effekt. Nästan som ett grenverk i bakgrunden.
Jag fortsätter att vara besatt av vårlängtan så motiven är därefter...

Trött på vintern som jag är ger jag den om än inte en känga så i alla fall en sommarsko.
Jag hoppas verkligen att den förstår vinken!




torsdag 23 januari 2014

Ibland fryser jag...

...och det gillar jag inte! Promenaderna så här års blir få. Och korta!
Det är synd för det är ändå vackert. Men jag går i ide, drömmer om varmare tider och gör vad jag kan för att förtränga vintern.
Jag har bytt ut bakelsequilten i köket mot en med tulpaner på.

Kalasat på sonens nybakade frestelser.

Övat på att teckna rovfåglar.


Och när värmen krånglade ute i skjulet där jag brukar hålla till fick jag flytta in till köksbordet. Några, hm, ocensurerade bilder följer:



På det stora hela får jag väl erkänna... 
...att jag har rätt trevligt fast det är vinter.




söndag 12 januari 2014

Men se det snöar...

Och jag fryser. Det är konstigt för snöar det så fryser jag, det har ingenting med inomhustemperaturen att göra... Och vill man veta om jag fryser är det bara att känna på näsan. Så länge den är varm så är resten av mig det också. Några som såg frusna ut idag var fåglarna utanför fönstret, de burrade upp sig till fluffiga dunbollar.

Och de var väldigt upptagna, småfåglar har en hel del för sig som är roligt att titta på. Talgoxen hade ett väldigt besvär med sitt solrosfrö!

Och så har jag fortsatt med att teckna fåglar. Att bara rita med blyerts tycker jag är svårt. Alla linjer blir avslöjade...
Men det är roligt!

Ett nytt kort är färdigt, eller ja kanske flera, det finns i olika format men med samma grundmotiv. Det här är det lilla.


Det blir nog det sista vintersäsongsmotivet på ett tag. Nästa vecka tänker jag tulpaner!





fredag 10 januari 2014

Lärkfötter

Lärkan kan man längta efter nu men det dröjer nog...  Men jag har hittat lärkfötter! Ja, kanske inte äkta vara men ändå gott nog så här års. Jag har hittat ett virkmönster som heter larksfoot och nu virkar jag på en kudde som jag har tänkt ska få pryda kökssoffan så småningom.


Färgerna på bilderna är rätt missvisande. Det röda är cerise och det rosa mer rosa... Det är en perfekt virkning framför TV:n, mönstret är lätt så har man väl kommit igång behövs inte mycket tankeverksamhet. En lätt och pedagogisk beskrivning på mönstret hittade jag här: 


Och så provar jag att gå en kurs online. Hittills är jag bara på första lektionen men jag tycker att det verkar mycket lovande. Kursen hittade jag här:


Oftast tecknar jag på "känn" utan att veta riktigt varför jag gör som jag gör, det känns bra att få lite kloka råd om varför. Och att rita sådant som jag i vanliga fall inte skulle rita. Kursen handlar om fåglar och det gillar jag att måla men får jag välja fritt brukar det mest bli blåmesar och talgoxar. Nu ska jag försöka mig på en flamingo i eftermiddag. Det hade aldrig hänt utan kursen kan jag lova! Och hur jag än gör så brukar de flesta av mina fåglar bli tjocka och glada. Hm, antar att det lutar åt en tjock och glad flamingo i blocket framöver...





söndag 5 januari 2014

Det blir nog ingen skandalbok

Med nytt år så kommer det nya mål. Eller kanske snarare gamla som jag ruskar liv i igen. Hurtigt brukar jag då och då börja skriva dagbok för det är ju rätt roligt att kunna se vad man har haft för sig. Och man glömmer så lätt. Nu gör jag ett nytt försök.

En lättsam variant hade jag tänkt med små anteckningar och bilder på det som finns runt omkring i vardagen. Som tulpanerna på köksbordet...
Men det blir nog inga stora avslöjanden i den här lilla boken, jag hade tänkt att den lättillgängligt skulle ligga framme för jämnan. Man vill ju inte avslöja alla sina mörka sidor så lättvindigt... :)

På köksbänken trängs mina huvuden i papperslera, en ny besatthet så här i alla helger. Det är så roligt att jag inte vill sluta! Högst irriterande när jag måste vänta för att det ska torka mellan omgångarna.

Inte alls färdigt men är tänkt att bli en lite primitivare variant.

Ytterligare ett på tork och långt ifrån färdigt.

Och det som jag har kommit längst med. Örat är inte till belåtenhet - jag måste öva mer, annars är jag rätt nöjd med uttrycket.
Och så behövs det händer... Det blir en utmaning!

Tycker även dagens bakverk var smått dekorativt, citronpaj med blåbärsmaräng.
 Färgkombinationen gillar jag... 






onsdag 1 januari 2014

Tänderna i hjärtat

Ja, det börjar nog bli dags för det nu snart... Att sätta tänderna i hjärtat!
Dofterna börjar försvinna, inga pustar av pepparkaka längre när jag går förbi och granen doftar inte heller. 
Stillsamt släpper den ett och annat barr mot golvet, det är rätt trevligt det också. Hör liksom till. Och fortfarande glittrar den vackert om kvällarna. Hyacinterna, mina älskade vita, doftande, är överblommade.
Det som nyss strålade är i förfall och gör att längtan åter är här... Efter det nya. Efter tulpaner, primulor och krispiga färger. Lite till håller jag ut i juldvala och vissa saker får nog följa med ett litet tag efter tjugondag Knut - som skridskorna på öppna spisen.
Jag tycker de är vackra och nog är det väl skridskosäsong åtminstone till första mars? 

Vi är lediga hela familjen, det är ovanligt. Tempot går i sakta mak. I mycket sakta mak... Jag har tid att göra saker bara för roligts skull. Det är njutbart.


Jag har tagit fram ett gammalt projekt i papperslera. Jag vet hur jag vill att det ska bli men leran vill inte riktigt detsamma som jag. Lite mer förbättringar sedan ska det putsas. Papperslera är ett udda material, när den torkat går den bra att putsa och slipa, till och med tälja i. 

Och alla sena kvällar när jag inte sovit har jag sytt färdigt min röda dam.
Nu ska jag rita färdigt mönstret. Alltid vill jag börja genast så ett färdigritat, prydligt mönster ägnar jag inte så mycket tid att förfärdiga från början.
Det blir mer en basnivå att kladda på och en del sprättande av stygn under tiden eftersom jag funderar på vägen...

Sedan gillar jag det som är lite omöjligt och tar tid. Därför var jag tvungen att börja på min ängel. Den fullkomligt krävde det av mig.
Inte heller här är mönstret färdig utan det får växa under vägen. Hoppas det inte blir alltför mycket sprättande. 

Och idag är det helt plötsligt 2014, vart tog 2013 vägen? Jag hoppas att 2014 är lite drygare, stannar lite längre... Och att det blir ett bra år för oss alla. Nytt år - så många nya förhoppningar och nystart men också den vemodigaste av högtider. Jag tänker på alla dem som inte finns hos mig längre. Och jag saknar. De senaste åren har varit så många förändringar och jag förväntar mig alltid att katastrofens beniga händer ska låsa fast mina armar. Jag är i ständigt beredskapsläge. Under 2014 vill jag ändra på det. Jag vill odla sorglösheten, skratta och ta vara på allt som gör mig glad. Och det är mycket. Jag vill att alla dagar ska glittra, åtminstone en aning. Och det är mitt ansvar att få dem att göra det. Säkert kommer jag att sitta på trappan och yla melankoliskt mot månen även i år men mycket oftare tänker jag låta bli. 

God fortsättning på det nya året - må du få skratta mycket 2014.