Lite glöd

För att hitta på nytt och få nya idéer så behövs det tid. Och lugn. Inte en massa annat som drar... Så här dags i februari borde vara den bästa av tider. Men just i februari är det svårt att hålla ångan uppe. Det är länge sedan det var sommar och våren är en abstrakt tankekonstruktion som man inte riktigt når. Och näsan droppar... Man får ta till de knep man har för att hålla ångan uppe. Glödande tulpanflammor värmer en narig dag. 

Och att gå in i sin bubbla och helt gå upp i det man gör. Det är inte så ofta man får vara där. Förra året var hektiskt, det var flera beställningar och uppdrag som tog tid. Just då tänkte jag inte så mycket på det. Man jobbade på och betade av. Men inte blev det mycket till bubbelliv... Och man blev så trött! I år ska jag vara sparsammare med beställningarna och istället jobba på med det jag själv känner att jag behöver. Inte mindre blir gjort men jag kan äga min tid. Och så kan jag bubbla lite emellanåt, det laddar alla batterier :) 

Ute i trädgården har jag också utmärkta batteriladdare. Fyra stycken ekorrar som jagar varandra upp och ner och överallt! Tyvärr är de inte lika intresserade av mig som jag av dem. Ekorrar låter helt fantastiskt! De smackar, tjickar och quirrar, väldigt egendomliga ljud som jag aldrig kan härma så ekorriska får jag nog lämna därhän på mitt CV...

Februari har också haft den fördelen att jag hunnit sortera alla mina brodergarner som jag fick i födelsedagspresent i höstas. Kan bara konstatera att jag har en man som vet vad hans fru uppskattar. En riktig skatt! Jag behöver inte sy något, jag blir glad av att bara plocka runt alla färger. Men säg inte det till någon...  

Ett projekt har jag påbörjat bara för nöjes skull.

Det kommer bli en textil bild och jag har provat lite nytt. Prova och lära nytt måste jag hela tiden, det gör att jag tycker att det är roligt. Att alltid göra det man redan kan är inte roligt. Även om jag ofta morrar och undrar vad jag egentligen ska ge mig på det ena eller det andra för... I den här bilden har jag målat såpbubblor i bakgrunden med oljefärg i sticks för textil. När man målat härdar man färgen med strykjärn så att det ska gå att tvätta i framtiden. I min låda hade jag två vackra blå knappar. De har suttit på någon av mammas skolavslutningsklänningar som mormor sydde någon gång på 30-talet. Nu får de följa med in i den här bilden. Det är roligt att använda det man har, väva in en liten bit historia. Och så behöver jag inte längre vara rädd att knapparna ska skramla bort, nu kommer de sitta säkert och ha en ny uppgift. 

Fåglar och pyttipanna

Jag är ledig! Julens stresspåslag är över och jag har haft flera dagars ledigt. Efterlängtat att äntligen få sova! Och så... Är jag ledig kan jag bara koppla av till en viss gräns, sedan börjar rastlösheten! Men det är bra för när jag är ledig använder jag den där otåligheten till att göra det jag verkligen vill! Och fundera ut ännu mer som jag vill... 

Tiden i soffan har ändå gett resultat. Löparen som skulle varit färdig till jul är nästan klar :) Bara kantbandet som ska sys färdigt. Och så har jag stickat en pyttipannasjal! Jag som aldrig stickar! Men med inspiration och mod från en vän som påstod att det inte alls var svårt gick det bra :) Återkommer med ytterligare en bild när den är blockad.

Vill du sticka en egen hittar du mönstret här: http://www.jarbo.se/garnomeras-pyttipanna/

Och så fotograferar jag fåglar... Otroligt nördigt och beroendeframkallande precis som jag vill att det ska vara! 

Är man ledig finns inget bättre än att äntligen få snöa in!

Lite julmagi

Har man de rätta glasögonen på hittar man julmagi just där i skogen. Fantasin skenar och börjar bygga en historia.  Det var juletid i älvornas land och de hade precis strött ut julbelysningen... För självklart trasslar inte älvor med sladdar, skarvkontakter och trasiga glödlampor! De strör... Och visst ser väl du också alla de kulörta lamporna nu...? Jag lovar, hela skogen gnistrade en stund.

Det har blivit kallt, frosten drar fram och förvandlar. Sveper i spets och kristall. Allt gråbrunt och vanligt sveps med och blir vackert.

Stjärnan som var helt klar och genomskinlig igår har förvandlats till en froststjärna över natten.

Inomhus börjar det märkas att julen är på väg. Jag bestämde mig för att göra åt lite av mina resttyger. Så här ser mina restlådesburkar ut... Det är en rolig utmaning att försöka använda småbitarna.

Jag sydde ihop många små till en större bit.

Sedan klippte jag hjärtan.

En kudde ska det bli har jag tänkt. Förhoppningsvis färdig till Jul... 

Något annat som nästan är färdigt är korsstygnsdamen som ska kunna hängas upp. Bara knapp och band fattas. Den kommer som mönster så småningom. Den petige märker förstås att jag inte har förslitit mig på baksidan men den kommer aldrig att synas... Petig är jag mest där det tjänar något till :) 

Ännu mer som snart är färdigt :) Hexagonerna från i somras håller på att bli en duk.

I vrårna gömmer sig massor av annat som inte alls är färdigt men det får bli en annan dag...

Yoko Saito

De flesta som quiltar tror jag förr eller senare snubblar över Yoko Saitos fantastiska skapelser någonstans ute på webben. De är underbara! Inte riktigt lika underbar, men nästan, är Yoko Saitos bok som damp ner i brevlådan häromdagen. Den är något så udda som en bok skriven av en japanska som hämtat inspiration från svenska dalahästar, folkdräkter och diverse andra "ursvenskheter", det ger en raffinerad vinkling. Flera projekt i boken är dessutom fotograferade på Sundborn i Dalarna vilket kanske är mer än passande. I somras vid besök just där fick jag  lära mig att Carl Larsson tydligen varit mycket inspirerad, i sitt sätt att linjemåla, av just Japan.  Boken har dessutom en extra överskriftsrad på varje sida på det sällsamt klingande svenska språket, den är för övrigt helt på engelska. Tidigare har jag bara sett en på japansk utgåva men nu när det fanns en engelsk version kunde jag inte motstå denna hett önskade skatt längre. Som en bonus till inköpet ser man på sitt land med nya ögon när det beskrivs utifrån. Helt exotiskt låter detta citat från boken: While I was visiting the Dalarna region, I was taken by these traditional, carved wooden horses (Dalahäst). I began to collect them. Like the carvings, the Swedish horses I saw where very sturdy animals. Fortsättningsvis kommer jag spana in de robusta svenska hästarna i landskapet med uppfriskad blick. 

Denna bok I love!

Nödläge

Ibland infinner det sig... Nödläget när man längtar efter något att sätta händerna i men inte riktigt har tid att dra igång något stort. Då får man hämta nödutrustningen och försöka hitta på något lagom litet. Nödutrustningen i detta fall var en låda med tygspill. Den som spar hon har. Ibland lite för mycket... Men nu kom det till användning. I någon av mina ordningsamma stunder har jag sorterat alla småbitar i färg. Det underlättar...!

En snabbskiss på papper av vad som dök upp i huvudet...

Klippa och sy...

Tolv ringar ska det bli. Tror jag. Så här långt är jag rätt nöjd med resultatet. Åtta ringar kvar...

Semestertid är loppistid

Intresset för att leta udda, roliga saker har jag inte riktigt haft tid med på ett tag. Men nu har jag semester och har kunnat gå på loppis/second hand till och med två dagar i rad! Och även om jag inte samlar på något utvalt har jag vissa svagheter som brickor och kannor. Fredagens vända resulterade i just liten bricka och kanna... Kannor är väldigt bra till blombuketten!

Och nu vågar jag ju nästan inte tala om vad dagens vända slutade med... Inte en bricka utan två! Så på brickfronten är det nog rätt mättat för mig ett tag. Den ena (den stora) är dagens inköp och kopparna. Det fanns fler koppar än fat så vad gör man med fyra övertaliga? De här ville ha varsin ros så klängrosen vid husväggen fick släppa till några.

Kopparna som nog är ämnade för te tycker jag riktigt mycket om. Fint, ganska tunt porslin och med en form och storlek som gör att de faktiskt är snygga även utan fat, som mugg. 

Men nu har jag inte bara sprungit och tittat på roliga saker sedan sist. Jag har fikat också...

Och pillat bort flera fulla glasslådor med papperslappar...

För nu äntligen har jag sytt ihop alla hexagoner till lapptäcket. Hurra!!! Nu är det bara resten kvar :) Som bårder, applikationer...

Och så har jag bränt en hel del ljuslyktor. Den nya blå färgen blev fin.

Att vara ledig är nog något som man kan vänja sig vid...

Blomstermagi, sippsalabim, för drömmare att förlora sig i...

Det är något visst med blåsippor! De är poesi... Blomstermagi, sippsalabim,  för drömmare att förlora sig i.

Blåsippefärg är ett kapitel för sig. I sprödaste ljuvlighet står de där och man vill fånga just det. Få dem att slinka oförstörda in i kameran men det är inte det lättaste. Ofta blir de för blå... Eller för lila... Eller charmlösa... Så gärna vill man fånga magin. Sippsalabim... Och ibland vill det sig. Inte för att man vet hur man ska göra utan för att det ibland bara funkar. Lite sippsalabim i rättan tid...

Helgen som gick var solig och eftersom jag alltid längtar ut släpar jag ut livet utomhus. Att sitta och sy på trappan är inte fel. Men i ärlighetens namn blev det inte så mycket sytt som det var tänkt. Att sitta med slutna ögon och näsan mot solen är något som bör, nej ska, prioriteras så här års.

Vilket jag inte var ensam om att tycka. Flugor på solväggen är också ett vårtecken om än ett mera tveksamt sådant. Såg ut att trivas gjorde de i alla fall. De också...