tisdag 30 juli 2013

Lortig och glad... Faktiskt!

Vad de är retsamma - de där ovanorna som man har och inte riktigt märker. Förrän senare... När jag läser igenom det jag tidigare har skrivit stör de mig. Det där lilla onödiga ordet som jag har kastat in alldeles för många gånger. Faktiskt! Ja, det är ordet jag missbrukar flitigt: faktiskt... Ska försöka vänja mig av med det men återfall lär förekomma.
 
Vet att jag även har oskick för mig när jag pratar men då är det inte faktiskt som är problemet. Lite som utfyllnad, för att slippa stressande tystnad eller kanske bara av gammal vana avslutar jag med; och så... Och så? Och så vad då? Det är så mycket lättare att upptäcka när andra upprepar sig. Vet en gång en person som avslutade varje mening med hörrudu.... Ibland är det så utpräglat hos en människa att det blir ett kännemärke, till och med charmigt. Men jag tror inte jag försöker gå den osäkra vägen utan försöker slipa till kantigheterna. Det ska jag.... faktiskt.... och så...
 
För ett par dagar sedan tog vi en promenad i det fina naturreservatet som ligger bara någon kilometer från oss. Det är verkligen en helt annan värld! Känns som man är oändligt långt från allt vad civilisation heter. Jag skulle inte bli det minsta förvånad över att skymta Robin Hood, Broder Tuck eller lille John därinne bland skuggorna. Nu finns röjda stigar och spångar över vattendrag. För några år sedan fanns inte det. Snudd på klättring var vad som gällde. Då var det nästan lite för spännande eftersom vi inte hade en aning om var vi skulle hamna :) Men som sagt nu är det lättillgängligare.
 
Önskar verkligen att jag hade ett vidvinkelobjektiv till kameran. Träden är större, allt så mycket mäktigare än vad jag kan fånga på mina bilder.



 
Även en mulen dag finns skimmer kvar i lysande gröna blad.
 
 
Den här granen växer fullkomligen på en sten även om det inte syns på den här bilden. Överhuvudtaget finns här många flyttblock. Stora! Antar att vi hade många kraftiga jättar i trakten som hade svårt för kyrkklockorna...
 
 Vacker näver.
 
På vägen passerar man även av människan mer berörda marker.
 En vacker stenmur. En gång byggd med hårt arbete, nu en vacker, mossmjukt inbjudande installation.
 Av det lilla torpet som förr låg här finns inte mycket kvar men skylten talar om att här stod Svaneborg. Vilket fantastiskt namn! Huset må ha varit obetydligt men namnet storslaget. Kanske fick torpet namnet av någon som vågade drömma... ?

Det är tankar från mina egna drömmar... Något som är verkligt och går att ta på är att det i mitt vitrinskåp står två små punchmuggar i glas som min mormor för länge sedan fick av en av gummorna som bodde här. De står i mitt skåp och ser enkla och obetydliga ut, precis som torpet de kom ifrån, men de betyder så mycket mer för mig. De har historia.
Inte blir det mycket tid inomhus just nu men idag regnar det... Och jag ska städa i verkstaden - igen! Och så ska jag bada fötter. Länge! Det är konsekvensen av sommarens barfotafröjder. Mina fötter är lortiga och jag är glad. Än finns mycket sommar kvar.
 
 Faktiskt...
 
 

fredag 26 juli 2013

Morgonstund har guld i mund...

Fortfarande är det semester och resten av familjen sov när jag passade på att tyst tassa upp för att stjäla en stund vid symaskinen. Tog med mig en kopp... nej mugg (!) med rykande varmt kaffe och några blommor lyckades jag faktiskt sy fast innan de andra vaknade.
Tror faktisk inte att kameran riktigt ville vakna den heller, trilskades gjorde den...
 
Lagom till frukost kikade solen fram igen, frukost utomhus är något vi har njutit av varje morgon de senaste två veckorna. Trädgården är full av små orädda fåglar just nu, häromdagen var det en som satte sig på min tumme när jag läste tidningen. Smått paff blev jag och hoppade till så jag skrämde nog den stackaren en del. Tror inte att det är bra i fågelvärlden att vara så orädd, tur för den lille dunbollen att jag inte äter småfåglar... ;) Och han var så lätt, vägde nästan ingenting. Tänk att det kan finnas så mycket liv i något så litet.
 

Blomman för dagen blommar och växer för fullt vid vår frukostplats, några ynkliga timmar är blomman utslagen innan den skrumpnar. Men det kommer ständigt nya.

De snurriga knopparna tycker jag mycket om.

Spinnekrånglorna inne bland bladverket är jag inte lika förtjust i men antar att de gör nytta så de får stanna. Och slår man ihjäl en spindel blir det regn sägs det ju... Hm, kanske något att tänka på om jag inte orkar vattna någon dag... ;)

tisdag 23 juli 2013

Solstrimmor

Vilka härliga sommardagar! Inte blir det mycket skapat, dagarna glider retsamt förbi i svårfångade solstrimmor. Men så underbart, jag njuter av att bara finnas.

Och trots att jag inte hinner vattna så mycket som jag borde växer det en hel del i trädgården. Att kunna plocka sockerärtor och sallad strax innan man ska äta tycker jag är riktig lyx.


Blomsterbönorna har en enorm växtkraft, det nästan syns hur de växer, slingrar och svingar sig vidare i jakt på någonstans att få fäste.
Ringblommorna älskar jag, inte minst doften. Ingenting doftar som en solvarm ringblomma :)
Pelargonerna är inte så mycket att skryta med i år men en och annan blommar snällt. Den nyduschade på bilden är en av mina egna korsningar. Det är också en favoritsysselsättning när tiden räcker till, att göra egna pelargonkorsningar. När de sedan ska blomma första gången är det oliiiiiidligt spännande. Allra helst vill man veckla ut knoppen i förväg men det får man ju inte, lika lite som man får tjuvöppna sina julklappar....
Min akvarell är snart färdig. Några små justeringar bara men det är det enda skapandet som har hänt det sista. Det är ju så mycket annat som stjäl uppmärksamheten. Som solstrimmor...

fredag 19 juli 2013

Pelargonskugga

I många år har jag samlat pelargoner. Många har kommit och många har gått... Fortfarande har jag en hel del. En icke pelargonsamlare skulle antagligen kalla det många... Men det är bara en spillra av vad som en gång var. Tiden räcker inte till. Numer är jag inte lika sträng som jag en gång var utan har förvandlats till en riktig mjukis. Pelargoner som saknar namnskylt kan faktiskt få fortsätta att bo hos mig :)

Något som pelargoner har är vackra skuggor. De är så distinkta, inget velande om vad det kan vara. Man ser direkt att det är en pelargon. Sirlig och kraftfull i samma siluett.

 
Bordet som under soliga dagar pryds av pelargonsiluetter har jag hittat på Blocket nu i veckan. Det var precis vad jag letat efter, lagom stort, lagom gammalt och lagom fi... nej, jag menar jättefint!
Latedagarna håller fortfarande i sig liksom det fina vädret. Det är verkligen sommar på riktigt! Latheten är så stor att nu blir det inget bakat men fika vill vi ju ibland ändå. Då får vi köpa. De här bullarna var alltför goda. Hade tänkt äta en halv av någon anledning men hrm, host, mmm, mums... Hela slank ner innan jag ens hann blinka... 
 
 

fredag 5 juli 2013

Sommarlättja

Nu tänker jag vara ledig ett par veckor. Gå barfota i gräset, vara allmänt onyttig och lyssna på svalorna, som förhoppningsvis flyger högt, högt. Det sägs ju att det blir vacker väder då...

Ett par bilder från senaste bränningen
och
 så hörs vi om ett par veckor igen :)

onsdag 3 juli 2013

Batteriladdare

Ibland kryper stressen i ådrorna utan egentlig anledning, bara de krav som man ställer på sig själv. Då känns det som att man fastnar och ingenting blir bra. Bästa medicinen för mig är att släppa det jag håller på med och göra något helt annat, det gjorde jag idag på förmiddagen.
Jag gick förbi doftande rapsfält där det fladdrade fullt med små svarta fjärilar.
 
Och passerade böljande sädesfält där vinden drog fram och bildade mjuka vågsvall. När jag var liten lekte vi indianer och "simmade" i dessa hav, fast bara lite i kanten. Vi visste ju att det var förbjudet...

 
Himlen full med molntussar...
 
 och jag är nyladdad.

tisdag 2 juli 2013

På mitt köksbord

Nu känner jag att inläggen så här i sommartid blir smått sporadiska. Rutinerna är det minst sagt lite hur som helst med men vissa saker är sig lika. Så här såg det ut på mitt köksbord tidigare idag:
Jag är inne i en period då jag helst skulle vilja måla hela dagarna. Jag är till mitt ogillande en långsam målare, det är retsamt när det är så mycket som susar omkring som jag vill fånga. Vips har det gått en timma, eller två, kanske tre... Lite svårt har jag att förhärda mig från en hungrig familj så då får jag återvända till verkligheten. Jag trivs rätt bra där också :)