söndag 15 december 2013

Tidsspillror

Stanna tiden jag hinner inte med! Det är så mycket jag vill göra... tiden rinner mellan fingrarna. Fullständigt undanglidande och retsam! Vänta bara tills jag får tag i den luven, då ska jag säga honom ett och annat. Bara stressa på så där! Nonchalant och tanklöst är vad det är att bara lämna lite tidsspillror till oss stackare att försöka använda efter bästa förmåga! Ja, ja... Jag får väl anpassa mig...

Helgens tidsspillror har i alla fall varit rätt trevliga. Jag tycker mycket om att få tända min luciakrona som visserligen inte sitter på något huvud men som väl pryder sin plats på bordet. Det blir smått högtidligt i all sin enkelhet.

Och så har jag provat att baka lakritsmaränger, det var inte bra... Jag gillar maränger och älskar lakrits så det var en fullständigt livsfarlig kombination. Jag utgick från ett vanligt marängrecept och tillsatte lakritspulver och lite svart karamellfärg för ögats skull.
 
Lakritsmaränger Ugn 100°C
 
3 äggvitor
2 dl socker
1 tsk lakritspulver
några droppar svart karamellfärg
 
Häll vatten i en kastrull och ställ en skål ovanpå som täcker kastrullen. Blanda äggvitor och socker i skålen. Låt vattnet sjuda och vispa tills smeten är fast och håller formen. Blanda i lakritspulvret. Droppa i några droppar svart färg och dra runt med en kniv, blanda inte då blir de bara tråkigt grå. Randiga är idealet... Spritsa ut toppar på ett bakplåtspapper och grädda mitt i ugnen i 45 minuter eller tills marängerna känns torra och lätta.
 
Det här blev bara en liten sats, inte alls så många som jag ville ha så idag kommer jag göra en till. En dubbel den här gången.
 
Och så måste jag visa vad min tolvåring har gjort för jag tyckte att den var så fin! En lykta av två konservburkar. Påminner lite om de ficklampor vi hade när jag var liten. Jag hoppas på fler för jag skulle kunna tänka mig en hel rad av de här ute på trappan. Ge till mamma...
 

torsdag 12 december 2013

Strykhögar och lussekatter

Att stryka är ingen favorit men en del strykhögar är faktiskt riktigt frestande att sätta strykjärnet i.
Strykhögen med nytvättade tyger från inlägget innan var en sådan.
Jag tvättar alla nya tyger så att de inte ska krympa "ojämnt" med andra tyger i olika projekt, eller ännu värre fälla! Det har hänt någon enstaka gång. Då sjunker hjärtat när man ser förödelsen. Men det händer sällan, köper man "riktiga" quilttyger så är kvaliteten över lag väldigt hög. Och det vill jag att den ska vara. Lägger man ner många och långa timmar så är det inte roligt om materialet inte motsvarar mödan. Tid är också pengar...

Lussekatter bakade jag häromdagen. Jag trodde att jag varit förståndig och sparat receptet sedan sist, men inte då. Jag hittade ett väldigt bra som uppfyllde alla förväntningar här: http://blog.leila.se/leila/2012/12/04/710/

Som den saffransfegis jag är tog jag bara hälften av angiven mängd. Det blev lagom till mig... Det är först på senare år som jag har börjat uppskatta saffran, det tar väl lång tid för en del att bli vuxna kan jag tro... Innan tyckte jag mest att det smakade tvål. Roligt är det när degen nästan jäser sig ur bunken, kör man sedan ett finger i den pyser den ner till knappt hälften.
Och så gjorde jag dubbel sats. En enkel hade nog tagit slut vid första fikat här i huset...


 

måndag 9 december 2013

Fru Karlssons efterlängtade julklapp

Julklapp kanske är att ta i för jag fick betala den alldeles själv... Men sannerligen var det julklappskänsla när jag äntligen fick mitt tjocka paket. Jag har förälskat mig i quilttyger som är reproduktioner efter 1800-tals mönster. Det finns så många fina och nu är några mina.
Lätt klickar man i många.... Det ser ju så billigt ut men när man har betalat frakt och tull så blir nog meterpriset ungefär detsamma som här hemma. Men roligt är det! Jag är så glad för mina tyger och hoppas på en lång och fridfull julhelg där naturligtvis tygerna står för en del av underhållningen :)
 
Många veckor, månader, nu har varit stramt inrutade med jobb, jobb, jobb. Idag var första dagen på länge som jag faktiskt inte visste exakt vad jag måste göra. Genast. Så skönt men samtidigt känner jag mig nästan vilsen.
Jag har börjat skissa på en liten ängel som inte alls ser ut som det jag brukar rita. En liten bortbyting, jag får väl se hur hon artar sig.
 
Och ikväll har jag bakat scones. Matfantasin tog slut så till kvällen tänkte jag mig risgrynsgröt, bara att ställa på spisen så får den sköta sig själv. Fast det vore ju gott med nybakat bröd också... Tiden var knapp så det fick bli scones, de är goda nybakade. Grönsaker och nyttigheter? Oj då... glömde vi dem?
 
Scones ugn 250 °C
 
3 dl mjölk
100 g smör
7-8 dl mjöl, jag hade hälften vetemjöl och hälften rågsikt
4 tsk bakpulver
1 tsk salt
 
Blanda samman mjöl, bakpulver och salt. Blanda ner smöret och nyp ihop till en grynig massa. Tillsätt mjölken och rör samman tills du kan forma en deg.
 
Dela degen i fyra bitar och platta ut till runda kakor. Skär ett kors i varje kaka och nagga dem med en gaffel. Grädda i ca 10 minuter
 
 
 
 
 
 

måndag 2 december 2013

Gnistrande fönster i advent...

Kanske hör du till de duktiga? De som hunnit putsa alla fönster och skrubba minsta vrå inför advent? Jag önskar att jag hörde till dem med gnistrande fönster... Det skulle kännas vilsamt. Efter skrubbandet förstås... Men det är mycket som ska hinnas med just nu och finstädning hamnar inte högst upp. Adventsstämningen infinner sig ändå, det är det viktigaste.

 
Och stämningen är förhoppningsvis det som stannar i minnet i sisådär 30-40 år och det som barnen kommer ihåg när de är stora och tänker tillbaka. Jag kan inte påminna mig att jag har ett enda viktigt barndomsminne som handlar om städning...