måndag 21 september 2015

Septembermild

September är en sådan där månad då sommaren nästan är kvar. Och hösten nästan har börjat... Den är lite av varje, lite mittemellan. Lagom. På dagarna värmer solen men framåt kvällen anar man vässade höstklor. 
Helgen var underbart varm, jag kröp runt en stund i oreganon som doftade ljuvligt. Det var det nu inte bara jag som hade upptäckt, den var full av humlor och fjärilar.





Och salladen har vi glömt att äta upp. Nu blommar den... Inte illa när belöningen för glömska är blå.





Men det är höst i min trädgård! Inte för att det hinns tittas och sörjas så mycket över det i dessa dagar. Ja, nu var vi där igen...! Det var ett väldigt tjatande om ont om tid! Igen! Men det är dåligt med den varan för tillfället. Och är det något man saknar så får man prata om det istället... Ugnen går för jämnan och konstnatten närmar sig. Roligt ska det bli! Men lugnet nästa vecka ska också bli en höjdare. Få gå och lägga sig före 24.00, ack ljuva dröm... Nästa vecka är du min!







onsdag 16 september 2015

Jag går och fiskar...

och tar en tyst minut... Fast kanske inte riktigt. Jag går och fotar... Konstnatten närmar sig med stormsteg och som vanligt hinner man bara hälften av det man tänkt. Och saker krånglar. Det gör de naturligtvis i vanliga fall också men då tänker man inte på det. Men nu är det bråttom!!! Man blir inte glad när "nästanfärdigt" spricker i ugnen! De stora änglarna sprack i sista bränningen... Små sprickor runt hjärtat. Det låter helt klart som en allvarlig åkomma...
Men... Nya på gång. Undrar just om de kommer klara alla vändor... Annars får det bli annat som får stå för det bevingade. Nedan fåglar efter första bränning. De brukar vara ett säkert kort och har aldrig spruckit. Men för säkerhets skull; peppar peppar, ta i trä...!

När det är så där mycket att göra drabbas jag av akuta anfall av rymningslust. Råkade titta ut genom fönstret och fick se hela bolltisteln förvandlad till en fjärilstistel. Alldeles översållad av nässelfjärilar. Men underbart är kort. Närmare bestämt cirka tjugo minuter innan alla var spårlöst borta. Och med dem solen. Ungefär lika länge varade min rymning ut med kameran. 

Visste ni att fjärilsvingar ser ut att ha små hål som silar solen. Tänk att vara så skör... Men det är oändligt vackert och det hade jag missat om jag inte rymt från mina måsten... Kom ihåg; rym ofta!









tisdag 1 september 2015

Yoko Saito

De flesta som quiltar tror jag förr eller senare snubblar över Yoko Saitos fantastiska skapelser någonstans ute på webben. De är underbara! Inte riktigt lika underbar, men nästan, är Yoko Saitos bok som damp ner i brevlådan häromdagen. Den är något så udda som en bok skriven av en japanska som hämtat inspiration från svenska dalahästar, folkdräkter och diverse andra "ursvenskheter", det ger en raffinerad vinkling. Flera projekt i boken är dessutom fotograferade på Sundborn i Dalarna vilket kanske är mer än passande. I somras vid besök just där fick jag  lära mig att Carl Larsson tydligen varit mycket inspirerad, i sitt sätt att linjemåla, av just Japan.  Boken har dessutom en extra överskriftsrad på varje sida på det sällsamt klingande svenska språket, den är för övrigt helt på engelska. Tidigare har jag bara sett en på japansk utgåva men nu när det fanns en engelsk version kunde jag inte motstå denna hett önskade skatt längre. Som en bonus till inköpet ser man på sitt land med nya ögon när det beskrivs utifrån. Helt exotiskt låter detta citat från boken: While I was visiting the Dalarna region, I was taken by these traditional, carved wooden horses (Dalahäst). I began to collect them. Like the carvings, the Swedish horses I saw where very sturdy animals. Fortsättningsvis kommer jag spana in de robusta svenska hästarna i landskapet med uppfriskad blick. 

Denna bok I love!