Vårvädret håller i sig så nu har jag kapitulerat och planterat penséer. Hoppas verkligen att snön tänker hålla sig borta nu!
Jag hittade även en påse förskrämda och bortglömda krokuslökar liggande i gömmorna. Jag vet inte om det lyckas men jag petade ner dem i ett par krukor med jord. De hade skjutit skott så jag hade inte hjärta att avliva dem rakt av utan att vidta återupplivningsförsök... Håller tummarna för att de ska vilja vara med.
De krokusar jag faktiskt har kommit ihåg att gräva ner blommar fint just nu.
På morgonens promenad klev jag runt inne bland snår och bråte (hm... kanske inte borde kalla det promenad...?) men vem kan väl motstå att titta närmare på en vacker mossig stam?
När jag kom trampande skrämde jag iväg ett par rådjur som stod alldeles nära mig utan att jag såg dem. Jag vet inte vem som blev räddast, hjärtat tar hårda skutt när det brakar och rör sig precis intill. Tack och lov är rådjur signalmarkerade med vita rumpor så att man snart förstår vad det är som låter. Jag är inte så modig som jag önskar, ack nej...
Jag njuter verkligen så här års! Av ljuset och det vackra diset.
När jag närmade mig den lilla dammen blev det ett väldigt liv. På långt håll skrämde jag upp änder som flög iväg ilsket småsnattrande.
Och kanadagässen såg nogsamt till att hålla sig på sin kant. Jag tror inte de var lika glada att se mig som jag var att se dem... Tranorna ville inte vara med på bild, de höll avstånd men lät desto mer. Deras trumpetande tränger igenom det mesta. Inte vackert... men underbart! Vårljud.
Dags att fortsätta försöka fånga lite vår på pappret!