söndag 15 december 2013

Tidsspillror

Stanna tiden jag hinner inte med! Det är så mycket jag vill göra... tiden rinner mellan fingrarna. Fullständigt undanglidande och retsam! Vänta bara tills jag får tag i den luven, då ska jag säga honom ett och annat. Bara stressa på så där! Nonchalant och tanklöst är vad det är att bara lämna lite tidsspillror till oss stackare att försöka använda efter bästa förmåga! Ja, ja... Jag får väl anpassa mig...

Helgens tidsspillror har i alla fall varit rätt trevliga. Jag tycker mycket om att få tända min luciakrona som visserligen inte sitter på något huvud men som väl pryder sin plats på bordet. Det blir smått högtidligt i all sin enkelhet.

Och så har jag provat att baka lakritsmaränger, det var inte bra... Jag gillar maränger och älskar lakrits så det var en fullständigt livsfarlig kombination. Jag utgick från ett vanligt marängrecept och tillsatte lakritspulver och lite svart karamellfärg för ögats skull.
 
Lakritsmaränger Ugn 100°C
 
3 äggvitor
2 dl socker
1 tsk lakritspulver
några droppar svart karamellfärg
 
Häll vatten i en kastrull och ställ en skål ovanpå som täcker kastrullen. Blanda äggvitor och socker i skålen. Låt vattnet sjuda och vispa tills smeten är fast och håller formen. Blanda i lakritspulvret. Droppa i några droppar svart färg och dra runt med en kniv, blanda inte då blir de bara tråkigt grå. Randiga är idealet... Spritsa ut toppar på ett bakplåtspapper och grädda mitt i ugnen i 45 minuter eller tills marängerna känns torra och lätta.
 
Det här blev bara en liten sats, inte alls så många som jag ville ha så idag kommer jag göra en till. En dubbel den här gången.
 
Och så måste jag visa vad min tolvåring har gjort för jag tyckte att den var så fin! En lykta av två konservburkar. Påminner lite om de ficklampor vi hade när jag var liten. Jag hoppas på fler för jag skulle kunna tänka mig en hel rad av de här ute på trappan. Ge till mamma...
 

torsdag 12 december 2013

Strykhögar och lussekatter

Att stryka är ingen favorit men en del strykhögar är faktiskt riktigt frestande att sätta strykjärnet i.
Strykhögen med nytvättade tyger från inlägget innan var en sådan.
Jag tvättar alla nya tyger så att de inte ska krympa "ojämnt" med andra tyger i olika projekt, eller ännu värre fälla! Det har hänt någon enstaka gång. Då sjunker hjärtat när man ser förödelsen. Men det händer sällan, köper man "riktiga" quilttyger så är kvaliteten över lag väldigt hög. Och det vill jag att den ska vara. Lägger man ner många och långa timmar så är det inte roligt om materialet inte motsvarar mödan. Tid är också pengar...

Lussekatter bakade jag häromdagen. Jag trodde att jag varit förståndig och sparat receptet sedan sist, men inte då. Jag hittade ett väldigt bra som uppfyllde alla förväntningar här: http://blog.leila.se/leila/2012/12/04/710/

Som den saffransfegis jag är tog jag bara hälften av angiven mängd. Det blev lagom till mig... Det är först på senare år som jag har börjat uppskatta saffran, det tar väl lång tid för en del att bli vuxna kan jag tro... Innan tyckte jag mest att det smakade tvål. Roligt är det när degen nästan jäser sig ur bunken, kör man sedan ett finger i den pyser den ner till knappt hälften.
Och så gjorde jag dubbel sats. En enkel hade nog tagit slut vid första fikat här i huset...


 

måndag 9 december 2013

Fru Karlssons efterlängtade julklapp

Julklapp kanske är att ta i för jag fick betala den alldeles själv... Men sannerligen var det julklappskänsla när jag äntligen fick mitt tjocka paket. Jag har förälskat mig i quilttyger som är reproduktioner efter 1800-tals mönster. Det finns så många fina och nu är några mina.
Lätt klickar man i många.... Det ser ju så billigt ut men när man har betalat frakt och tull så blir nog meterpriset ungefär detsamma som här hemma. Men roligt är det! Jag är så glad för mina tyger och hoppas på en lång och fridfull julhelg där naturligtvis tygerna står för en del av underhållningen :)
 
Många veckor, månader, nu har varit stramt inrutade med jobb, jobb, jobb. Idag var första dagen på länge som jag faktiskt inte visste exakt vad jag måste göra. Genast. Så skönt men samtidigt känner jag mig nästan vilsen.
Jag har börjat skissa på en liten ängel som inte alls ser ut som det jag brukar rita. En liten bortbyting, jag får väl se hur hon artar sig.
 
Och ikväll har jag bakat scones. Matfantasin tog slut så till kvällen tänkte jag mig risgrynsgröt, bara att ställa på spisen så får den sköta sig själv. Fast det vore ju gott med nybakat bröd också... Tiden var knapp så det fick bli scones, de är goda nybakade. Grönsaker och nyttigheter? Oj då... glömde vi dem?
 
Scones ugn 250 °C
 
3 dl mjölk
100 g smör
7-8 dl mjöl, jag hade hälften vetemjöl och hälften rågsikt
4 tsk bakpulver
1 tsk salt
 
Blanda samman mjöl, bakpulver och salt. Blanda ner smöret och nyp ihop till en grynig massa. Tillsätt mjölken och rör samman tills du kan forma en deg.
 
Dela degen i fyra bitar och platta ut till runda kakor. Skär ett kors i varje kaka och nagga dem med en gaffel. Grädda i ca 10 minuter
 
 
 
 
 
 

måndag 2 december 2013

Gnistrande fönster i advent...

Kanske hör du till de duktiga? De som hunnit putsa alla fönster och skrubba minsta vrå inför advent? Jag önskar att jag hörde till dem med gnistrande fönster... Det skulle kännas vilsamt. Efter skrubbandet förstås... Men det är mycket som ska hinnas med just nu och finstädning hamnar inte högst upp. Adventsstämningen infinner sig ändå, det är det viktigaste.

 
Och stämningen är förhoppningsvis det som stannar i minnet i sisådär 30-40 år och det som barnen kommer ihåg när de är stora och tänker tillbaka. Jag kan inte påminna mig att jag har ett enda viktigt barndomsminne som handlar om städning...

onsdag 27 november 2013

Att se någon på ryggen...

är väl inte ett positivt uttryck har jag för mig... Men i detta fallet tror jag att det är helt okej. Ett nytt julkort har sett dagens ljus.
Och man kanske inte skulle nämna det egentligen... men jag är mest förtjust i baksidan (ryggen)!

Fast jag hoppas förstås att även framsidan ska falla i smaken.
 
Men jag väljer ryggen...

fredag 22 november 2013

Ständigt detta kaos

Ibland blir jag smått avundsjuk på dem som aldrig stökar till. Jag stökar oupphörligt... Jag vet inte riktigt var det kommer ifrån, det liksom bara är där. Ganska trevligt till en början men sedan gömmer det saker för mig. Då får jag leta. Leta mera. Leta ännu mera. Sedan städar jag. Och börjar om på ny kula med det trevliga småstöket som efter ett tag åter tornar upp sig hotfullt vid horisonten. Ja ni förstår... 






 Men ibland blir även en ärrad kaosveteran som jag förvånad. Hur har skruvmejseln lyckats nästla sig in tillsammans med akvarellsvampen i garnkorgen...?

måndag 18 november 2013

Jag torde understundom tygla mig

Det här med språk är ett kapitel för sig. Jag tror jag tillhör en utdöende art eftersom jag gärna skulle uttrycka mig som i rubriken. Om jag inte tyglade mig... Det finns så många fina gamla ord som uttrycker och målar med språket på ett sätt som man bara kan göra med hjälp av dem. Utan dem är jag fattig. Men för all del jag är ingen fanatiker, jag använder svengelska och kryddar med dialektala vändningar vid behov. En krydda utesluter ju inte automatiskt en annan men jag vet att jag gärna hemfaller åt ålderstiget ordfrosseri.

Frossat men i färger har jag gjort till min kudde. Nu är framsidan klar, bara baksida och innerkudde som fattas.
Och en bild som ska bli till ett julkort är också färdig.
Och så funderar jag på hur jag ska få det lite mer juligt här uppe i skjulet. Rosa känns inte helt klockrent...
 

söndag 17 november 2013

Nästan som vår

Nästan som vår - ja så känns det på promenaden. Solen värmer och gräset glittrar även om skuggorna inte är som på våren. De vita olvonblommarna är utbytta mot röda bär men det är vackert.
,
I helgen har jag faktiskt varit lat och inte jobbat på som jag borde i verkstaden, bara en ugn har jag bränt men det är nog bra att unna sig vila. Ibland vill man mer är man orkar och då blir resultatet därefter. Imorgon är det nya utvilade tag :)
 
Hjärtan och stjärnor...
...och ljuslyktor.
Den här färgen var en lyckoträff efter lite experimenterande. Men den är nog dyr är jag rädd, det rosa glaset som ingår är inte den billigaste sorten. Det är ett hinder, att materialet är så dyrt. Då vågar jag inte prova allt det där som jag egentligen skulle vilja...
 
På kvällarna, nätterna (hm, inte bra...!) ugglar jag som vanligt. Jag har försökt att göra färdigt lite av det som ligger i vrårna.
Sådana här blommor hade jag en hög, vad de skulle användas till från början är glömt... Nu blir de en färgglad kudde. Jag syr fast dem på ett bottentyg av svart vadmal. Och eftersom den är nästan färdig måste jag ju ha något nytt att ta till...
Ursäkta bilden, den är tagen sent i nattens mörker. Jag längtade efter att sy korsstygn så det får det bli nu. Jag har använt en av mina bilder och gjort början till ett korsstygnsmönster. Jag skriver början för det lär bli korrigeringar under vägen. Till min hjälp har jag ett dataprogram som heter PCStitch. Det underlättar men gör inte hela jobbet. Bäst fungerar det om man vill brodera något lite större och tillåter programmet att använda två hundra färger men det är inte riktigt det jag vill nu. Det ska bli en dam att hänga på ett skåp. Jag är förtjust i nyckelfigurer...
 
Och så måste jag varna! Mississippi mud pie är ett otyg! Kladdig, beroendeframkallande och på alla möjliga sätt fördärvande... MEN mmmmm,
vad den är god!
 
Jag ska bli en bättre människa imorgon....
 
 
 


tisdag 5 november 2013

Eftertankens kranka blekhet...

...ja, det var väl den som stirrade mig i vitögat i morse när jag vaknade. Jag är en nattuggla och min vana trogen var jag uppe alldeles för länge. Jag skulle ju bara kludda ner en idé, fem minuter bara...
Det är på morgonen man ångrar sig. Innan man har trasslat sig ur täcket och kisande irrat ut i köket. Väl där efter två muggar kaffe brukar livsandarna vakna igen :)
 
Det är många idéer nu och alldeles för lite tid. Jag har precis upptäckt hur användbart röstmemo är på min telefon. Många tankar brukar komma flygande när jag är ute och går då är det praktiskt. Men lite genant. Jag kan inte riktigt tycka att det är okej att gå och prata för mig själv så jag brukar vänta tills jag passerat alla hus...
 
Flera hundra sådana här små tändsticksbitar i glas har jag skurit, det ska bli stjärnor så småningom.
Och så bränner jag ljuslyktor igen. De här har precis kommit ur ugnen.

söndag 3 november 2013

Gråmys

Idag är världen grå. Och kall.
Man kan huttrande stå och kika ut genom sitt fönster och nöjt stanna inne i värmen. Gärna med en filt och en god bok.

Jag har sytt ett hjärta. Egentligen för att händerna inte hade något att göra och då tycker jag det är trist så det var inte så välplanerat. Men roligt.

Jag har samlat på mig filtbitar av många olika färger så de använde jag. Jag trodde att jag hade täckt upp de flesta färgerna men lila var det ont om. Men men, då blir det en anledning till att fortsätta samla...
 
Frihand är vad som gäller. Och latknutar på baksidan, schhh... säg inget till någon!
 
Och lite pärlor i mitten.
Färdigt hänger det nu på tandläkarskåpet i sovrummet, ungefär som jag tänkt :) Färgerna på bilden är lite märkliga, fotografering när det är dunkelt är inte min starkaste gren.
 
Yngste sonen har fått ett nytt intresse - han bakar. Det är det säkraste sättet att få något gott när inte mamma hinner. Läs; syr hjärtan... Så idag blev jag bjuden på mjuk pepparkaka. Mums!
 
Mjuk pepparkaka
 
ugnstemp 175 °C
 
100g smör
2 ägg
2 dl socker
1 1/2 dl gräddfil
1 1/2 tsk ingefära
1 1/2 tsk nejlikor
2 tsk kanel
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
 
Smörj och bröa en avlång form.
 
Smält matfettet och låt det svalna.
 
Vispa ägg och socker pösigt.
 
Tillsätt gräddfilen, matfettet, kryddorna och mjölet blandat med bakpulver.
 
Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen ca 45 min.