Vurpor, Egon och nya tag

Ledigheten var lång i år och till och med bloggandet fick ledigt. Men nu är jag tillbaka :) Ledigheten var behövlig, en paus från allt brus. Nu blir det ju inte så stillsamt i en familj på fem personer ändå förstås... Men skönt att inte ha några absoluta måsten! Jag har pysslat lite med sådant som det aldrig blir tid över för annars. Det är mer än ett år sedan jag började med huvudena i papperslera och nu äntligen har jag börjat att göra kroppar!

Lite pilligt att sy alla fingrar men om man ritar upp mönstret först på tyget, syr och sedan klipper ut delarna efteråt så går det riktigt bra.

I lådan ligger många bra att ha saker. Bland annat boken Cloth Dolls av Brenda Brightmore. I den finns det många ljuvliga dockor med tillhörande mönster. Kroppen till mina figurer har jag lånat ur en annan bok, Make Cloth Dolls av Terese Cato. Ansiktena på dockorna i den boken tycker jag inte så mycket om men mönstren till kroppar är väldigt bra. Så jag lånar lite här och där... Och hoppas att slutresultatet blir som jag vill. 

Det är helt ur säsong - men min Lucia är färdig! Fel i tiden, så den får vila tills det är Luciasäsong igen.

I helgen drog stormen Egon fram, det blåste rejält men vi bor rätt skyddat så vinden fick inte riktigt tag. Men himlen innan stormen var dramatiskt vacker! Svarta fåglar cirklade kraxande i luften och molnen drev snabbt fram över himlen. Riktigt ödesmättat!

Över natten förvandlades landskapet till alldeles vitt. Och halt! Jag lyckades göra en mindre volt i snön men studsade smidigt (host, host....) upp igen... Det värsta var att min kompis och följeslagare for genom luften och landade i snön en bit bort... Min kära kamera! I kamerakretsar mer eller mindre antik med sina tio år på nacken och med vissa egenheter som den skaffat sig med tiden, men inte desto mindre kär. Jag rusade fram beredd att ge första hjälpen och konstgjord andning om så skulle behövas. Med varsamma händer lyftes den upp, undersöktes, blåstes på och klämdes över. Ingenting verkade brutet... Och den fortsätter snällt att ta kort. Puh...! 

En kväll (snarare natt) tidigare i veckan var det ett fantastiskt månsken. Jag såg det en kväll när jag var ensam kvar vaken och släckte alla lampor för att gå och lägga mig. Så ut i kylan på altanen med kameran i högsta hugg. Nu är ju inte månen det minst fotograferade motivet i världen så det var ju inte precis något nytänk, men  i alla fall. Jag tog några bilder när det helt plötsligt kändes som om någon stod mycket nära och tittade på mig. Håret reste sig i nacken (jag lovar!) och jag vände på huvudet och fick se... Ingenting! Jag hade inte blivit det minsta förvånad över en varulv, eller åtminstone en varg med dreglande käkar och gula tänder... Men nej, för mycket fantasi där! Mycket rak i ryggen och med flackande blick drog jag mig tillbaka in i huset. Och jag låste ordentligt! 

Höstlunk

Hösten, den riktiga hösten,  kom smygande utan att jag riktigt märkte när. Varma dagar varvade med kvällar med bett i luften. Det är rätt skönt... 

Jag laddar för nya bränningar igen och hoppas kunna hitta på lite nytt. Förnyelse är målet.

Och att unna sig slarva bort lite tid på rent trams, för nöjes skull...

Det skulpterade huvudet i papperslera har legat på hyllan ett bra tag nu men har äntligen fått hår. Av virkgarn... Målat med gesso känns det nu lika hårt som resten av huvudet. Ska bli roligt att få måla så småningom. Det som är roligast att måla är ögonen men det blir det inga här för den ska blunda är det tänkt. 

Helgens fåglar verkade tro att det var vår igen. Saligen kvittrade de i solskenet och hoppade runt på vårt tak. 

De stod för underhållningen när vi ägnade oss åt att leta reda på planlösningen i vårt hus... Ibland när tiden inte räcker till kan man undra var den tog vägen. Med hjälp av dammsugare och mopp är den nu återfunnen! En av mina quiltar med höstmotiv fick byta plats med tulpanvarianten.

På hösten brukar matintresset vakna så smått igen. På söndags-kvällen fick det bli jordärtskocksoppa. Den är god men jag glömmer alltför ofta bort att göra den.

Något vettigt recept hade jag inte heller. Det fick gå på en nypa här och en nypa där. Det var i alla fall ungefär så här som jag nöp:

600 g jordärtskockor (2 påsar)

2 större potatisar

2 pressade vitlöksklyftor.

Skala och skär rotfrukterna i bitar och fräs med smör i en gryta tillsammans med vitlöken. 

Häll över 7-8 dl vatten + 2 hönsbuljongtärningar och koka tills bitarna är mjuka.

Mixa soppan slät i en matberedare eller med en mixerstav. Häll i grädde. Hm, vet inte riktigt hur mycket jag tog. Hade en 5-decilitare och pytsade i. 3 dl kanske...? Värm upp och smaka av med salt och peppar. Jag hade även i en aning rosmarin men det är en smaksak. 

Ett inte helt genomarbetat recept av modellen man tager vad man haver... 

Face/Off

Jag har äntligen prövat silikonet från det här inlägget http://hugskottochinfall.blogspot.se/2014/03/hander-det-nat.html i "skarpt" läge. Det fungerade bra även om jag har en del kvar att lära...

Lite nervöst, man är ju rädd för att det ska fastna! Jag använde inget egentligt släppmedel, pudrade bara på en aning potatismjöl. Om det gjorde till eller ifrån har jag ingen aning om... Det lossnade i alla fall fint från underlaget. Jag kunde varit mer noggrann när jag byggde på massan men jag stressade, rädd att det skulle stelna innan jag var klar. Silikonet är dyrt och man är ju sparsam. Inget får gå till spillo i onödan...

Så här såg formarna ut när jag hade fått loss dem. En del ojämnheter i avtrycket men på det stora hela är jag nöjd. Och jag har lärt mig massor till nästa gång.

Jämnade sedan till kanterna med en kniv och retade mig på att jag nog kunde sparat lite på silikonet. Riktigt så tjocka och präktiga formar hade jag ju inte behövt. Men ja ja, nästa gång kan jag nog...

Nu ska jag lägga pussel! 

Många tillskurna glasbitar ligger på mellanlagring i ugnen (enda lediga ytan...) för att pusslas ihop. De kommer att bli till ett stort fat. 

Hoppas jag...

Händer det nåt?

Vissa dagar är sega. Vaknade i morse med annalkande förkylning galopperande runt i kroppen. Två alvedon, ett lager mascara och några tag med hårborsten senare känner jag mig nästan som en fullvärdig människa igen. Ligga i sängen är inte det roligaste jag vet även om det nog vore skönt ibland.

Jag har bränt en hel hög med ämnen till ljuslyktor. I våriga färger som jag tänkt blev nästan alla utom den gröna. Jag trodde på en mildgrön men resultatet blev dovare buteljgrönt. Inte så vårigt... Men helt okej ändå.

De blev lagom bubbliga. Jag älskar bubblor! När de är under kontroll vill säga...

Och alltid vill jag lära mig nytt, det är nog det som är allra roligast och den ständiga drivkraften. Att göra samma sak många gånger är inte roligt... Men kanske bättre för sinnesfriden...? Jag vill testa att göra formar av mina lerhuvuden och än så länge verkar det lovande.

Nu ser det ut som om den här stackaren ligger inne för ont i örat med ett varmt omslag över det onda men det är bara jag som är försiktig. Ett icke godkänt huvud får vara försökskanin och jag testar bara att gjuta av örat för att se om det funkar eller om det tänker fastna.

Det funkade perfekt och lossnade fint. Det är formsilikon som jag använt och det mixas ihop och trycks sedan ut. Avgjutningen blev böjlig och gummiaktig  precis som jag ville. Nu ska jag snart göra ett test "på riktigt" och hoppas, hoppas att det håller vad det lovar.

Och så skissar jag på blåsippor och beundrar de fina fjädrarna jag fått av min hjälpande hand Eva. Ljuvligt fina, hade ingen aning om att höns hade så fina fjädrar. Riktiga konstverk i sig själva. 

Så händer det nåt? 

Ja... 

lite händer det nog....

Det bubblar i vårkastrullen!

Nu äntligen är det knastrande grus under fötterna igen! Jag kan äntligen trampa runt på mina favoritvägar igen utan att vada i snö. Allt vaknar!

Jag inser att jag är en vårfrossare, fullständigt fast i beroende. Jag njuter av ljuset, ljudet och dofterna. Plogar av gäss på himlen och jag känner att nu, nu börjar det igen! Och talgoxen ropar lika envetet som alla vårar efter sin borttappade fru... Juuuu-dith...! Juuuu-dith....! Hela trädgården är full av dem och av blåmesar.

Borta är höstens och vinterns stillhet. Det bubblar i vårkastrullen!

 I verkstaden ligger som vanligt kroppsdelar i en enda röra innan det är dags att slänga dem i ugnen... Förlåt... Nu har jag lyssnat på för mycket ljudböcker igen. Det är inte så farligt som det låter men nog blir det många delar alltid.

Det ska bli nya ballerinor som snart är färdiga. Vad passar väl bättre för en ballerina än att dansa i fönstren om våren?

Och så tar jag en liten vända med lerhuvudena också. 

Nu är de putsade och överstrukna med ett lager gesso i väntan på nästa steg. Och ja... den till höger ska blunda. 

Nu ska jag leta efter batteriladdaren till kameran. Förstår inte hur den kan försvinna så spårlöst. Jag hade den ju nyss....

Damm och distraktioner

Tulpaner var det tänkt men inte blev de som jag tänkt.

Jag får se det som att jag har övat på att måla tulpaner. Jag hatar att öva! Ibland vill det sig inte, den här orkade jag inte ens öva färdigt...

Något annat som jag tycker är ungefär lika kul som att öva är att skrapa rent ugnen. Jag tänker börja bränna nu igen så det var liksom ingen återvändo.

Och nu är det gjort, hurra :)

 Bara de roligare bitarna kvar.

 Och så hade jag tänkt röja mer i verkstaden idag men jag blev distraherad. Jag hittade några av mina huvuden i paper clay som skulle putsas. 

Städa skulle jag ju hinna ändå, jag skulle ju bara putsa lite.
Oj vad tiden går när man putsar... 

Och vad dammig man blir...

Och så lite man hinner städa... 

Imorgon är det torsdag...

Det är en bra städdag!