tisdag 30 april 2013

Jakten på en stenmur - Eller man har inte roligare än man gör sig

Jag har ett vackert gammalt skolfoto taget för nästan hundra år sedan. Morfars yngste bror sitter där allvarlig och prydlig tillsammans med sina skolkamrater. Då fanns skolan alldeles nära kyrkan och bakom barnen känner jag igen kyrkmuren. Tänk om man skulle leta reda på platsen där kortet är taget...?

Jag tänkte mig nog en liten stund av spännande detektivarbete men genast hittade vi rätt stenar. Den stora fyrkantiga går inte att ta miste på och inte heller den stora kantiga. Till och med buskarna uppe på krönet är sig lika. Historiens andetag intill mitt öra. Alla dessa människor som passerat och alla dessa ögon som har kunnat se precis det som jag ser. Alla dessa tider som var nutid...

lördag 27 april 2013

Fjädrar och hagel

Ofta blir det mycket spillglas och jag använde en del av det till att göra änglar igår. Så här såg de ut innan bränning.  Har inte hunnit titta på resultatet än men jag hoppas att de är sig någorlunda lika när jag öppnar luckan.


Idag skulle vi hinna mycket i trädgården... Och det började så bra! Med att sopa gångar och kratta upp pinnar och plantera penséer...
Och krypa på marken för att lyckas fotografera en fjäder som fastnat på en krokus...

Ja, jag vet! Det kanske inte räknas till nödvändig trädgårsskötsel. Men det är roligt :)
 
Så helt plötsligt dök de upp vid skogskanten. Molnen, mörka och fientliga. Isen kändes i luften och så anföll de oss med en rejäl hagelsalva. 
Inte mycket att göra mer än att ta skydd inomhus. Å andra sidan kan man få stanna där med gott samvete. Det är rätt bra det med. 
 
 Och se vilket fint loppisfynd mostern dök upp med till mig!

Sådant kan jag inte motstå! Ser fram emot att kunna ha det i någon installation framöver. Bara själva lådan gör mig glad. Allt är så gediget och fint, det är riktiga grejer det :)
 

torsdag 25 april 2013

Memories are made of this...

Vi har firat en födelsedag igen och kanske är minnen inte skapade av grädde och marsipan. Men de är gjorda av allt det runt omkring - dem man delar sin grädde och marsipan med. Nu har vi fått lite nya minnen.
 
Mina små kantiga bitar från tidigare inlägg har blivit runda och okantiga.
De röda är pytte, verkligen pyttesmå, och ska få hamna på örhängen så småningom. Och så experimenterade jag lite, det blev faktiskt som jag ville.

Annat blev inte som jag tänkt...
Men jag börjar bli van nu, att saker kanar omkring och att en hel del hamnar i skräphögen. Det svider när man har gjort något stort och lagt ner mycket tid. Just det här var ett mycket litet missöde :) 
 
 

 

måndag 22 april 2013

Sylt med alldeles för mycket bär

Igår hade vi ett födelsedagsbarn i huset så han fick bestämma kvällens matsedel. Det blev pannkakor och sylt med alldeles för mycket bär.
Sylten var en av de sista burkarna av vår egen hemmagjorda. Hoppas det blir mycket hallon i år. Men man måste vara van vid att det är bär i sylten om man ska äta den... Vår vän, uppvuxen med köpesylt, tyckte en gång att vi hade alldeles för mycket bär i vår variant :)

I morse när jag kom till verkstaden var det kallt, burr. Någon hade stängt av värmen - och jag som avskyr att frysa! Nu har jag satt på den igen och håller på att ladda min ugn. Som jag längtar efter att starta för då blir det varmt och jag slipper att frysa.
Jag laddar den med små, små kantiga bitar. När jag har bränt kommer de vara alldeles mjuka och runda.
 
Sällan lovar jag något för om jag gör det så brukar det hända konstiga saker. Det bildas bubblor som jag inte vill ha, det dyker upp fläckar eller sprickor, eller så fastnar det helt enkelt i formen... Men det här är något som jag har lovat:

Och hittills har det inte hänt något konstigt. Jag tycker till och med det blev riktigt bra. Guldskimrande och nästan med lite medeltidskänsla. Tror faktiskt att det kommer bli fler.
Och dubbla stjärnor vet jag att det blir. Jag strimlade en hel hög med glas igår kväll så nu ska jag bara pussla ihop dem. Det är då man önskar att man inte hade så stora fingrar eller åtminstone var helt stadig på handen. Rätt vad det är har man knuffat till de omsorgsfull hoppusslade och får börja om igen.
 
Och så har jag blivit intervjuad, det var roligt. Även om jag inte är så bra på att berätta om mig själv. Intervjun hittar du på Annas blogg:  http://annacecar.blogspot.se/ Hon har som inriktning på sin blogg att lyfta fram kvinnligt företagande och ge inspiration till att kvinnor kan. Jag känner mig hedrad över att få ha varit med i det sammanhanget. Och så gör hon fantastiskt fina ljus!
 
 

Med jordiga knän i grodornas rike

Vilken underbar dag! Det är vår från sin allra bästa sida. Jag har öppnat fönster, städat bort vinter och släppt in sol och fågelsång. Jag har hälsat på årets första geting, något avvaktande dock,  vi höll oss båda artigt på var sin kant.

Och så känner jag mig oerhört lycklig för att jag bor så nära allt det vackra. Det är bara att öppna dörren och kliva ut så väntar våren där alldeles bortom kröken.

 
När man passerat den här skylten kommer man in i min barndoms sagovärld.
När jag var liten fanns i slutet av den här allén ett övergivet, stort,  herrgårdsliknande hus. Som jag kommer ihåg var hela framsidan borta och man kunde titta rakt in och se rummen. Jag kan ha fel, minnet spelar spratt ibland, men absolut att jag kommer ihåg en kakelugn på andra våningen.  Det var en spännande plats, nästan magisk i min värld. Ingenting sätter väl sådan fart på fantasin som ett övergivet, förfallet hus på en plats som för inte alltför länge sedan var full av liv. Det är själva övergivenheten som berör.
Lika spännande var vägen dit. Alla dessa jättar som växte på var sida om vägen.
För att inte tala om vad för slags småfolk det kunde bo under dem. Det ser väl vem som helst att det här är en dörr...
Framme där huset har legat växer det ruggar av snödroppar. Riktiga överlevare som någon en gång i tiden gjort sig mödan att plantera.
Inte syns det idag att där borta vid träden en gång fanns en imponerande park indelad i kvarter med krydd- och humlegård... När jag var liten syntes där fortfarande spår. Vid den stora granen fanns det någonting som jag tror var ett fågelhus med toppigt tak.
Nu är det djuren som tagit över, bland annat de här två hararna. De tänkte sig nog att om de satt riktigt stilla så skulle vi inte se dem. Och grodorna har verkligen ett paradis. De var överallt! Man fick noga se var man satte ner foten. Och vilket fantastiskt ljud, i vattnet fullkomligt kokade det.
Detta är ingen bra bild men man ser alla huvuden som sticker upp.
Detta är en ännu sämre bild men visst slår den ihop sina bakfötter i pur lycka?

Coolaste simfötterna...

När vi kom hem var jag alldeles jordig på knäna. Och det måste jag ju vara. Tycker man mycket om vill man ju vara nära. Som Tussilagon, inte kan jag stå och titta på dem från ovan. Självklart måste jag krypa tätt intill.
Djurlivet hemma var inte lika livligt men en uggla blev det. Något för händerna att göra måste jag ha och lite kul blev den allt till slut. Mönstret är inte mitt utan finns på nätet, återkommer med en länk så småningom.
 

söndag 21 april 2013

Kärleksmums

Kärleksmums - undrar just om det är någon som säger så längre? De är mumsiga och det är rätt svårt att känna sig taggig och svår när man sitter där med munnen full av choklad. Snarare lutar jag nog, just då, åt det mer kärleksfulla hållet. Så... jag fortsätter nog att kalla dem just vad de är - Kärleksmums!
 
Kärleksmums, ugn 175 °C
 
150 g smör
2 ägg
3 dl socker
2 tsk vaniljsocker
1 msk siktad kakao
4 1/2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 1/2 dl mjölk
 
glasyr
 
75 g smör
1-2 msk kallt kaffe
1 msk siktad kakao
2 tsk vaniljsocker
3 1/2 dl florsocker
kokosflingor till garnering
 
Smält smöret och låt det svalna. Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt de torra ingredienserna omväxlande med mjölken/det smälta smöret. Häll smeten i en smord långpanna. Grädda kakan i nedre delen av ugnen ca 15 min.
 
Låt kakan svalna.
 
Smält smöret till glasyren. Tillsätt övriga ingredienser under omrörning. Bred glasyren på kakan och strö över rikligt med kokos. Skär kakan i fyrkantiga bitar.
 
 
 
 

fredag 19 april 2013

Jag borde, jag skulle, jag ska...

Idag röjer jag i verkstaden, det blir så mycket lättare att hitta det man ska då. Och så hittar jag så mycket som jag glömt att jag har.

Och så mycket som jag borde göra färdigt...
som delar till armbanden som jag brukar göra. Jag ska bara beställa mer läder...
Mitt eget välanvända

 
Och så borde jag ställa något fint på mitt bord ovanför trappan. Bordet som vi plockade ihop min man och jag av det som redan fanns och som låg och drällde. Skivan är en gammal spegeldörr som en gång har suttit i huset, sedan tjänstgjorde den i många år som en del i ett vedskjul... Då syntes det inte att det var en spegeldörr, den var praktiskt överspikad med skivor. Benen har en gång suttit på ett skrivbord som var min morfars. Det tillbringade senare delen av sin karriär som avlastningsbord i hans snickarbod och till slut var inte mycket mer än benen kvar... Fram och baksida sågade maken ut, efter mina ritningar, i ett par limträskivor och sedan skruvade vi och målade.

Och så skulle jag ställa ljuslyktorna i prydliga rader så de inte dräller i hela skjulet. Ja det borde jag...
 
Och så borde jag göra färdigt min lille vårpunkare så han kan få bli ett färdigt tryck och bli till kort.

Och så ska ballerinan som jag sparat till mig själv få följa med mig hem. Det ska hon.
 
För jag borde, jag skulle, jag ska... verkligen hänga upp lite nytt!Lite vår :)