Jag köper mitt glas i skivor, de är oftast 1,8 eller 3mm tjocka. Det är ett amerikanskt handkavlat glas, dyrt men vackert. Och jag inbillar mig att de har högre miljökrav vid sin framställning, eftersom det tillverkas på plats i USA, än vad de så kallade lågprisländerna har. Värt att betala för tycker jag... Och det är roligt att skära i. Vanligt fönsterglas är väldigt sprött och spricker som nyfrusen is. Det här glaset är nästan segt i hur det uppför sig men ändå sprött naturligtvis. Ja.... konsistensen kan möjligtvis jämföras med Dajm... :)
Jag skär ut den form jag önskar, exempelvis runda skivor. Sedan bränner jag samman så många lager glas som jag vill ha i mitt fat. Det kallas att man fusar.
Då får jag en platt skiva, men det är ännu inget fat...
För att forma min skiva lägger jag den i en så kallad slumpingform, och värmer upp alltsammans igen och då formar sig skivan efter formen. Det kallas att man slumpar.
Och alla bränningar gör jag i den här ugnen. Den är lite speciell för den har bara värmeelement i locket.
Det var en mycket förenklad genomgång. Ofta bränner jag mina fat i flera omgångar beroende på vilka effekter jag vill ha, det är en tidskrävande tillverkning. Och så ska allting putsas till sist förstås så att man inte sticker sig på något vasst.
Här är alla frostblommor utsågade med en glassåg.
Nu när solen skiner för fullt utanför fönstret känns det som om den sätter sprätt även på inspirationen. Härliga vår! Så skönt att passa på att lapa lite sol vid husknuten och nog är väl fikat godast i friska luften?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar