fredag 28 november 2014

Det blir nog väl...

Ambitionsnivån har varit hög under veckan, nu skulle det fejas! Adventsstämning framkallas. Som vanligt var ambitionen lite högre än vad som infriades. De flesta fönster blev faktiskt putsade. Alla var målet men det kom liksom en massa vanligt liv, som skulle levas, emellan. Och även om första advent är det magiska datumet då årets sista fönsterputs ska vara färdig, om man är en ordentlig människa, så tror jag att jag nöjer mig med att vara en halvordentlig i år... Tappade även lite tempo när dammsugaren slutade uppföra sig som en hungrig snabeldrake och förvandlades till en däst dammsuck. Vid påsbyte insåg jag att dammsugarpåsarna i skåpet inte hörde till nuvarande dammsugare utan föregående... Varför sparar man på dammsugarpåsar som inte passar? Nu är de i alla fall förpassade till sällare dammsamlarmarker och nya påsar inhandlade.

Adventssakerna är upphittade och framplockade.
Jag hade i år tänkt vara orubbligt uthållig med att inte tända en enda liten stjärna förrän dagen D men så föll mörkret utanför fönstret... Karaktären prövades hårt... Och klarade inte provet, tack och lov! Adventsstämningen lade sig som mjuk bomull runt hjärtat så fort som jag tryckt på elknappen.
Men adventsstaken med fyra ljus får vänta tills på söndag, lite självdisciplin måste jag försöka upprätthålla. 
Nu belönar jag mig själv för halvordentligheten med kaffe och pepparkaka och njuter av det som blev färdigt och blundar för det som jag inte hann. Helt enligt mottot: det blir nog väl! Säger man så någon annanstans tro? För säkerhets skull översätter jag: det ordnar sig nog!

Det blir nog väl...
Adventsstämning...
Frid i hjärtat, ro i själen :)







tisdag 25 november 2014

November som försvann

Oj så fort november försvann! Riktigt slut är den ju inte än förstås, bara nästan... Men ljuspunkter finns det! Som kossorna i hagen... Likt en stillsam yin- och yanginstallation på kullens krön står de där. Ett utropstecken i novembertystnaden.
För egen del har jag byggt muskler. Ofrivilligt! Eller kanske var det förlängde armarna jag gjorde... Jag är inte riktigt säker på vilket. Min målarlåda har släpats mellan huset och verkstaden i tid och otid, allt för att jag skulle hinna bli färdig med nya kort. Och lite sällskaplig är jag ju så det kändes roligare att sitta vid köksbordet om kvällarna med familjen i närheten än ensam ute i skjulet. Men lådan är tung! Eller jag är klen... Är inte riktigt säker på vilket där heller...
Färdig blev jag dock till slut.
Efterbearbetning i datorn förstås...
 Och så här ser det ut när de är nyutskrivna.
Från ugnen har kommit kransar.

 Och stjärnor!
 Så här ser november ut hos mig i skjulet just nu. 












fredag 7 november 2014

Jag borde nog göra en investering

Jag borde verkligen göra en investering. Visserligen bara en liten men den skulle definitivt underlätta.
Först lossnade skaftet till penseln som jag använder för att lägga på separator. Sedan har den bara rostat mer och mer så snart släpper väl varje strå... Ett nyinköp skulle ju dessutom innebära att jag slapp muttra över all rost som faller i flagor där jag inte vill ha den. Så japp, nyinköp får det bli! Vilken vecka som helst...
Primitiva verktyg till trots har det blivit en del produktion under veckan. Jag har gjort nya hjärtan efter en idé som jag fick. Det har blivit en del små...
...och några större.

Det är ingenting som jag sett någon annan göra så idén är min i all enkelhet. Att utveckla sina idéer är det som är svårast - och roligast. Inga mallar, ramar och goda råd finns att tillgå. Inga brännkurvor. Enkla stjärnor eller hjärtan som är nog så lätta att göra är inte alltid så enkla från starten. Mått och metoder kommer med tiden och när de sitter så blir det lätt. 

Och så har jag jobbat vidare på min ängel i stickad tröja, en ängel vill väl inte heller frysa... Men pust, att rita stickad tröja och vara alltför petig med att alla maskor ska synas... tog sin lilla tid!
Men nu är jag färdig. Tror jag.
Den får bli till ett kort så småningom men jag måste fundera lite till på hur bilden ska beskäras.
Och fördelen med att vara färdig är att man då med gott samvete kan börja på något nytt.
Skissen har jag visat förut men nu äntligen får jag börja måla.

Utanför fönstret är det väldigt mycket november. Men i all den gråa tystnad som hör den månaden till så glimmar det ibland till. Och man måste stanna och njuta. För till och med november kan vara vacker när den vill.