Slumrande vår och rosa snö

I morse var snön rosa. Jo, det är alldeles sant! Morgonsolen tonade himlen i mildaste rosa och skimret föll över marken i ljuva toner. För en stund var världen mjukt rosa. Så här års är jag som vanligt smått besatt av att vänta på den slumrande våren. Under tiden som jag väntar har jag roat mig med att skissa på den sömntutan. Ett utkast för vidare bearbetning nedan. Och den där grå kludden till vänster på skivan är ett suddgummi så nu ingen tror att det är ett synnerligen välanvänt tuggdito...

Som vanligt gör jag små noteringar om världsläget i hörnen på mina skisser... Inga politiska djupanalyser dock.

Och så var jag tvungen att skriva ut en skiss över mitt lapptäcke för att hålla ordning på hur allt ska sitta ihop. Lite optimistiskt skrev jag i ett tidigare inlägg att jag var på upploppet. Det var en mycket friserad sanning får jag erkänna. Stjärnorna är färdiga men alla mellanbitar är kvar att göra. Mycket jobb fortfarande alltså. Men det kan inte hjälpas, när stjärnorna är avklarade känns det faktiskt som jag är på upploppet :)

Mula möske är en underskattad sysselsättning

Så kom det då till slut. Ordentligt med snö.

Snö är verkligen inte min förtjusning. Men det är vackert och ljusare blir det! Och ljuset är på väg tillbaka. Det märks på eftermiddagen då det dröjer sig kvar längre och längre och gör att när man är på väg in måste man stanna upp mitt i klivet. Dra in luften långt ner i lungorna, fästa blicken långt borta för att känna. Känna ljuset som är en flyktig föraning om vad som komma ska. När man väl kommer in väntar man lite, lite längre med att tända lampan. Mula möske är en underskattad sysselsättning. Eller kura skymning som en icke-västgöte skulle säga.  

I verkstaden blir det just nu kransar i olika storlekar. Något att hänga i fönstret och fånga det annalkande vårljuset med. 

Men ibland går det åt en hel del plåster... Vissa dagar verka vara sådana och idag är en sådan dag. Inga stora skador dock men oj vad små stick och sår i fingertoppar och händer kan blöda. Mycket opraktiskt...!

Och så har jag funderat på det där med kramsnö... 

Kompisar på papper

Så känns de nästan. Mina figurer. Jag är ju inte den snabbaste på att rita så det blir en stund som vi tillbringar tillsammans. Och när jag sitter där så flyger tankarna hit och dit och vips har jag försett dem med en personlighet. Pojken och räven har naturligtvis fått varsin, personlighet alltså, och den var helt kompatibel med min för vi har haft det riktigt trevligt. Så trevligt att det nästan känns lite sorgligt att de är färdiga. 

Det är en extra bonus att kunna hoppa in i en sagovärld sådär lite då och då. Men schhh... Det är säkert väldigt barnsligt så säg det inte till någon...! Men roligt... Och pojken och räven är bästa kompisar, det är absolut säkert.

Jag har lite nya färger som jag inte är riktigt vet hur de uppför sig så jag gjorde ett litet prov först idag innan jag gav mig på något större. 

Ser ju inte så sjusärdeles imponerande ut... men funkar rätt bra i bakgrunder. Och plastfilm gillar jag just nu så det har använts flitigt. En större bilds bakgrund ligger på tork och jag ska faktist låta bli den ända tills i morgon. Det är nästan det svåraste! Att inte pilla och kika alldeles för tidigt, oj så mycket man förstör då...

Nyfödd, skrynklig och skär...

Så kommer de idéerna. Som små knyten nerdimpande i sinnevärlden och som alla stolta föräldrar tycker man att de är ett riktigt underverk. Precis som andra små barn hindrar de en från att sova om natten. Det är då hjärnan tycker att det finns tid att fundera och slänga fram lite olika förslag. Just då i nattmörkret verkar det mesta genomförbart, logiskt och självklart... Lite annorlunda är det i det kalla morgonljuset, idéerna är helt plötsligt bångstyriga och hänger liksom inte riktigt ihop. Men ändå... Just nu suddar jag, funderar och försöker tvinga idén ner på papper. Den gör inte helt som jag vill men det är väl inte bara jag som ska bestämma... Koltrastarna från vår altan har i alla fall hamnat i hatten...

Gråkallt

Ute känns det isigt. Så där kallt som liksom kryper in under jackan och gör att man blir i det närmaste djupfryst på sekunden. Ingen promenad blir det idag mer än den mellan huset och verkstaden. Känns rätt bra att kunna säga att man promenerar till jobbet varje dag... Visserligen är det bara femtio meter, men ändå. Och i verkstaden är det varmt! Särskilt när ugnen är igång. Och det är den just nu för nu blir det fler hjärtan. 

Och så lite framsteg med bilden jag håller på med. Lager för lager.

Och så var det måndag igen

Helgen gick fort. Alltför fort. Jag har hängt upp ett av mina nya våffelhjärtan i köket. En bonus tycker jag det är med den fina skuggan som blir på väggen...

I helgen inleddes även experiment med att bryta frukostvanan bestående av kaffe och smörgås. Det kändes som det var dags att pröva något nytt. Jag provade att göra smoothie på naturell yoghurt, banan och blåbär. Lite lyxigt känns det att kunna vara generös med blåbären som vi har bunkrat med i frysen.

Och eftersom jag är rädd för att inte bli mätt... Och det är tråkigt att inte ha något att tugga på förstärkte jag med hasselnötter. Funkade jättebra och minst lika mättande som smörgås. Kaffet...? Nej det släppte jag inte. Får väl vara någon måtta på förändringarna... :)

Hösten är också den tid då jag börjar alla stickprojekt. Och förhoppningsvis avslutar dem... Det är väl tänkt kommande kyligt väder som inspirerar antar jag. Jag är inte en överdrivet van stickerska men ibland är det roligt. En kofta ska det bli. 

Och ni vet alla de där pappren som jag skulle sortera... Det är märkligt, när man har någonting sådant hängande över sig så är det så mycket annat man hittar som verkligen borde sorteras. Verkligen! Som mina färgpennor exempelvis.

Och när de är så där snyggt i ordning så vill man ju använda dem. Det är nästan en naturlag.

Jag har börjat på ett glatt ansikte. På den här bilden är linjerna renritade och det är den allra blekaste början.

Men min kladd ser ut som nedan. Jag kladdar och suddar. Att renrita är för mig en nödvändighet för jag vill inte att riktigt allt funderande (hm, läs suddande) ska kunna ses på pappret som blir rätt förstört då.

Och pappren då? På något sätt har jag lyckats sortera dem också trots allt förhalande. Ren magi!

Konstnatt i Velinga

Så kom den då till slut... Konstnatten! Eller helgen kanske man ska säga, som i år började redan på fredagen. Och det har varit full rulle hela tiden. Som slalom med inslag av störtlopp och med längdskidor vid målgången... Mina stora glasballerinor (1.35 höga) skulle upp på klappebryggan inne i Tidaholm.

Men oj vad det blåste! Glas och blåst känns inte som den bästa kombinationen. Maken och jag kröp omkring på bryggan och försökte i möjligaste mån förankra dem i botten för att de inte skulle svaja så. Vi fick upp fyra av fem sedan vågade vi inte sätta upp fler. För varje galen vindby hotade jag vädrets makter på olika sätt. Men... De lyssnade inte. Tjugo i sex insåg vi att vi var tvungna att åka hem. Vi skulle ju öppna utställningen! Tända ljus, fixa våfflor. Språngmarsch in från bilen för att hoppa i något mer presentabelt än bättre begagnade jeans. Kamma sig var inte att tänka på. Just smile :)

Och det fortsatte blåsa! Trädet utanför ingången välte omkull i sin kruka. Ställa upp, skynda, skynda!

Tända ljus, vispa smet. Bästa vännen skulle hjälpa till borta i våfflorna, lite sådär som hjälpreda var det sagt. Hon hamnade minst sagt ensam mitt i smeten. Maken som brukar fixa den avdelningen var först tvungen att ordna med kortläsaren för betalkort som behagade hänga sig precis lagom och sedan försvann han iväg för att kolla de blåsande ballerinorna i stan. Klockan sex prick anlände de första besökarna och de var många :)  Sände en tanke till kompisen borta i våfflorna där jag stod bakom disken... Men räddningen dök snart upp. Svågern är van våffelbakare och dök upp en hel halvtimma innan han skulle, han var efterlängtad! Svägerskan som är en klippa bakom  disken var minst lika efterlängtad och tog tag i det som behövde göras som hon aldrig gjort annat. 

Puh! Nu var vi på banan igen! Men... Borta i våffelhörnan håller smeten på att ta slut. Receptet har maken bara i huvudet! Och han var i stan! Men tack och lov för mobiltelefoner! Receptet var snart bärgat. En stund senare är vi fulltaliga och resten av kvällen är hektisk men helt klart kontrollerad.

Dag två kändes i jämförelse mer avslappnad. Ballerinorna stagades upp av Urban och hans bror Lars med wirar. Det blev stadigare. Kvällen innan hade ballerinorna plockats ner på grund av blåsten och en kjol hade kraschat. Men nu funkade det. Visserligen hade det varit finare utan linor men alternativet att inte få upp dem alls hade varit tråkigt.

Mycket folk även denna dag. Mycket jobb och mycket roligt och måååånga våfflor. 

Hann inte ta kort under tiden som jag hade tänkt men nedan lite kort från utställningen innan vi öppnade.

 Skymning

 True nature...

 Svägerskan...

 och jag.

Intensiva dagar har det varit! Halv två lördag natt stod svägerskan och jag och skar, vek och packade kort. Herrarna var i stan och brottades med ballerinor. 

På söndagen hade vi vanan inne och en hel del folk kom även då. En bra bit över 1000 besökare hittade ut till oss!  En fantastisk och underbart rolig helg :) 

Gubbakärlek och salta bilder

Njuter av semester och ledighet och gör ibland små ansatser till skapande... Altanen är favoritplatsen. 

Jag tycker det är roligt med fina pennor (och fina block också för den delen...). Jag blir glad av att bara se dem och det kliar i fingrarna att få använda. 

Jag har invigt dem med att rita av blommor. Gubbakärlek närmare bestämt. Udda namn på en vacker blomma som jag vet tillhör malvorna. Riktigt vilken vet jag dock inte men det spelar inte så stor roll. Jag håller mig till det lokala namnet Gubbakärlek och kommer antagligen alltid att göra det. 

Och det kanske är det mest passande namnet av alla. Den gubbe som kan motstå den här skönheten måste vara rätt hårdhjärtad. 

De brukar självså sig och dyka upp lite här och var. 

Fler änglar tänkte jag skulle bli färdiga. Vilken dag, hm.... Vilken vecka som helst nu... Den här ligger på tork i solen, jag har strött över salt som jag sedan borstar bort för att få lite liv i bakgrunden.

Det är ju så mycket annat som ska hinnas med nu.

Som att bada fötterna i en sjö...