Röster från förr

Återigen januari, nystarternas månad. Eller vinteridets högsäsong. 
Måste nog säga att jag lutar lite åt båda. Tempot är inte det högsta men jag funderar på diverse nystarter... Hur det nu är känns alltid januari som en ny chans och att skriva nytt årtal som en bra början på ett oskrivet blad. 

Nu så här i januari har jag tagit mig an en kasse, nej det var fel, jag menar en skatt av brev. Det är familjens brev från tidigt 40-tal till mitten av 60-talet. Den har stått orörd sedan jag städade ut mammas garderober. Inte hade jag en aning om allt spännande, roligt, rörande som dolde sig i den. Mormor drabbades av reumatisk feber som tolvåring vilket resulterade i dåligt hjärta resten av livet samt ledgångsreumatism. Hon tillbringade flera omgångar på sjukhus samt kuranstalt som det hette förr. Många brev utväxlades om smått och stort. Och mycket av det finns kvar, både de brev hon  skickade och de hon fick. Senare blev det brev till moster från familjen när hon gick på skola i Jönköping. 

Det som är roligt är att följa vardagslivet. Mormors mor ingick även i hushållet och hon var i nittioårsåldern så det var mycket bekymmer om hälsoläget. Och dramatik när hon rullade nerför trappan och landade sittandes på krukväxter (eller träd som det står i brevet). Turligt nog med bara lite blåmärken efter kullerbyttan. Det avhandlas, bärplockning, konservering av kött, tvätt av tak, bussresor och planering. Förmaningar till moster att se till att vara inne senast kl 11.00, mormor hade inte fått vara ute efter kl 10.00 som ung (meddelade hon), och skulle moster kanske ta med cykeln på bussen?  Klädinköp, mattvävning och att vänta ett par veckor med kalas så det fanns kaffe. Och mamma som 16-åring med hemlängtan när hon var som hjälp i hushållet hos en moster några veckor och hade skurat golv till tio på kvällen och hade nariga händer. Det är bakning och morfar som är förkyld och tar en Albyl för att sedan ta en tupplur med katten Måns i knät. Det är snälla och omtänksamma brev till lilla Ka, Bitti, raringarna, lilla mamma och pappsen. Det är om roliga saker likväl som tragiska dödsfall, översvämningar och vem som fått barn. En slående sak är hur mycket nattgäster som passerade helt apropå och hur mycket som tvättades. Mormor som var glad för att hon haft lakan så det räckt ihop men nu var det till att ta fram bykgrytan och så skulle det skuras mattor. Det mest rörande är breven till mormor september -62. Hon ligger på sjukhus i Halmstad och får ständiga rapporter hemifrån. De längtar efter henne och ser fram emot att nu får hon snart komma hem. Om några dagar kommer de och hälsar på. Men inget blir som tänkt. Mormor får lunginflammation och det svaga hjärtat orkar inte mer. Hon går bort 63 år gammal, fem år innan jag föds. Morfars lilla Elin, hans Tutteli är borta. Jag kände aldrig mormor men genom breven har hon fått en röst. Jag tycker att jag känner henne. 
Och jag tycker om henne.