torsdag 27 juni 2013

Min plats på jorden

Öppnar man sina sinnen och släpper fram sin fantasi en smula märker man snart att man faktiskt bor i en konstutställning. En alldeles fantastisk sådan.
En del har vi sett förut, för visst är det väl Edvard Munchs Skriet?

Andra verk är kanske inte lika namnkunniga men ändå anslående.
Stammen är fantastiskt skulptural.
Och lite mörk dramatik skymtar nog här.
Vackra stamsiluetter
Till och med lite från The Hobbit!
Lite lättsmält blomsterkonst naturligtvis...
En modern möbelklassiker...?
Prinsessan Tuvstarrs tjärn...
Och naturligtvis en lövad arkad som avslutning.
 
Tråkigare utställningar har jag sett, och inträdet är gratis :)
 
 
 

 
 
 


 
 

tisdag 25 juni 2013

Sparsamhet är en odygd...

Nedärvt i mina västgötska gener ligger sparsamheten, inte för inte är jag släkt med en morfar som aldrig slängde en mutter, skruv eller spik... Kommer väl ihåg papplådorna med prima spik och burkarna med krokig spik och de med rätad spik. Allt som kunde användas sparade man, tiderna var annorlunda. Ibland är jag rätt trött på dagens slit och släng, att det bara är att köpa nytt när något går sönder och att allt är utbytbart. Men ibland borde jag sannerligen inte vara så sparsam... Jag har släpat in min gamla symaskin i huset, den som jag inte använder så ofta, för jag tänkte att jag kunde vara lite sällskaplig nu när barnen är hemma samtidigt som jag syr. Utan problem hittade jag även quiltfoten och monterade. Hm, men visst satt den lite konstigt? Och inte fungerade det något vidare heller... En halvtimme och åtta bedrövelser senare kom jag på att det var den gamla trasiga foten jag hittat. Den som det fattades en liten pinne på. En väldigt liten pinne visserligen men ack så viktig.
Just då tyckte jag sannerligen att sparsamhet är en odygd. Pressarfötter är dyra och den var ju bara lite trasig (men oanvändbar!) alltså hade jag sparat. Nu har jag monterat den riktiga och den fungerar. Hurra! Jag har fortfarande inte slängt den trasiga foten, men jag ska... Snart, host host...
 
På håll tyckte jag att det var fläder som blommade vid dikeskanten och gjorde mig så smått kalas i tanken på all saft vi skulle kunna göra. Flädersaft känns lite smålyxigt, men vid närmare besiktning så var det olvon.
Vackert men knappast användbart till saft.
 
Tur att det finns jordgubbar att trösta sig med...
 

måndag 24 juni 2013

Prinsessan Rosenknopp

Nu är vår trädgård en djungel, det är grönt överallt och smått vildvuxet. Det är inte ogräsfritt... men det gör inte så mycket för det är inte blomfritt heller. Och ogräset spelar inte så stor roll för jag tittar ändå mest på blommorna...
Det här är förstås en näva men jag har glömt bort namnet. Den har funnits här så länge jag kommer ihåg och vi kallar den midsommarblomster.
Den här växer i stora buskar som helt försvinner på vintern. Det är också en "alltidväxt". Jag kommer inte ihåg namnet på den heller. Lite förvånad är jag över det men det är nog så med det som man är väldigt van vid. Det är ju "de där vita"... 
 Visst ser väl den här rosenknoppen ut som en alldeles äkta prinsesskrona...?

Och så utsikten från mitt köksfönster, den tycker jag om. Det är svårt att tro att för några månader sedan var här bara snö och is.
 


 

torsdag 20 juni 2013

Frukostklotter

Vi har gått in i ett helt annat tempo nu när sommarlovet är här. Jag går fortfarande upp tidigt men det beror på att jag gillar att dricka mitt kaffe och läsa min tidning i total tystnad. Kanske beroende på att jag egentligen är en utpräglad kvällsmänniska och är uppe alldeles för sent och behöver den tiden för att överhuvudtaget bli människa igen...
Men det har fler fördelar. Då kan jag sitta och klottra så smått medan mina grabbar äter frukost och hinner med dagens andra kopp kaffe. Eller mja, mugg kanske är en bättre beskrivning...
Tiderna i verkstaden är också annorlunda. Jag är nog där lika mycket som tidigare men tiderna är minst sagt osammanhängande och sena. Hade tänkt mig att få igång en bränning i går kväll men det får bli idag istället. Många småbitar var det som skulle skäras och klippas. Bildkvaliteten är usel, fotograferat med mobilen som det är.
Ballerinakjol med lite fluff i kanten.
Metalltråd mellan lager. Håller tummarna för att inte bubblorna blir för stora. Eller att något kanar iväg...
Pyssel och pet.
 
 
 

tisdag 18 juni 2013

Ögon

Jag broderar ögon. Ögonen som är så viktiga för ett uttryck. Det mesta går att läsa där; avståndstagande, kyla, värme, kärlek, ondska, vemod, glädje... Hela känsloregistret. Och konstigt blir det om de hamnar fel.
Att kunna se är nog också den funktion jag skulle sörja allra mest om jag inte längre hade. Så självklar för oss som alltid har kunnat - men vilken fantastisk förmåga!


Att vila ögonen på någon man tycker mycket om, att bli road eller helt enkelt undvika att trampa mitt i gyttjan. Så sällan man reflekterar.
Jag är väldigt glad för mina.
 
Lika underbart som det är att möta en varm och intresserad blick lika fasansfull är det att titta in i den avgrund ett par ögon kan vara som tillhör en människa, fortfarande levande, men på grund av sjukdom inte längre där. Ögonen är grunda, en kuliss, det finns ingenting kvar. Ögonen är verkligen själens spegel.
 
Och vi är nästan alltid iakttagna...
På långt avstånd utifrån en äng följde de här vackra ögonen mig.
Och de här, smått sällskapssjuka.
 
 

lördag 15 juni 2013

Strukturer och lite frihet

När man jobbar med glas kan man lätt bli besatt av stukturer. Det är spännande med bubblor och reaktioner som inträffar, en del helt oväntade.
Även de helt förväntade känns intressanta. Jag har mycket vitt spillglas, här har jag krossat det och bränt med ett klart basglas. En spännande struktur att följa med fingertopparna. För det är ju så - ett tredimensionellt föremål vill vi inte bara titta på utan även uppleva med händerna.
Och så bränner jag ballerinakjolar, ganska många omgångar är det innan det blir en färdig figur.
Ett litet test med metalltråd.
 
Skolavslutning har det varit i veckan, så nu har jag huset fullt av fria barn under några veckor. Vår lilla dvärgsyren blommar punktligt till skolavslutningen varje år och sprider lite extra feststämning och flaggan är hissad. Sommarlov måste firas!

 
Jag återupplivade även lite gamla minnen och bakade tårtan från mina egna skolavslutningar, då firade vi alltid sommarlovet med tårta i trädgården. En riktig 70-tals klassiker med nötbotten, konserverade mandarinklyftor och hackad blockchoklad. Den står sig än, den är god.
 
Receptet jag har är mer än knapphändigt, jag har lagt till lite mer detaljer:
 
3 ägg
socker - lika mycket som äggen väger
150 g hasselnötskärnor
1 tsk bakpulver
2 tsk vete eller potatismjöl
 
Mal nötterna i en mandelkvarn. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda malda nötter, bakpulver och vetemjöl. Rör ner i äggsmeten. Häll smeten i smörad och bröad form (inte för stor, det är inte så stor sats). Grädda i nedre delen av ugnen i 180 grader.
 
Stjälp upp tårtbottnen när den har svalnat och dela den. Lägg ett lager med grädda och skivade bananer. Lägg samman bottnarna och garnera med grädde och konserverade mandariner. Strö över hackad blockchoklad.
 
Avnjutes bäst med saft, syrendoft och sommarlovsglada barn.

 
 
 
 
 

Min lilla svarta bok

Utan min lilla svarta bok skulle livet bli bra mycket besvärligare, åtminstone livet i verkstaden. Ibland försvinner den och jag letar med vild blick. Den har en skicklig förmåga att gömma sig underst i en trave eller bara trilla emellan i största allmänhet.
I ett anfall av ordningsamhet har jag till och med gjort ett försättsblad, det blir ju lite högtidligare då.
Här har jag samlat alla mina lathundar för att slippa räkna brännkurvor varje gång jag ska starta en bränning. Helt ovärderligt, det sparar massa tid. Om man inte räknar den tid som jag spenderar med att leta efter den förstås...
Ofta tänker jag att jag inte behöver skriva upp vissa av momenten i olika bränningar - det kommer jag ihåg ändå är min tanke. Det har visat sig att jag kommer inte ihåg... Har det gått några månader så är det fullständigt och spårlöst borta. Så nu skriver jag.
 

onsdag 12 juni 2013

Vila din kropp

Sommardagarna ramlar förbi alldeles för fort och jag skulle sannerligen inte börja med något nytt utan istället försöka ro iland det jag redan påbörjat. Men ibland kan jag bara inte låta bli...
De ligger där i hyllan och ropar på mig - tygerna. Då måste jag ju gå dit en stund och har jag väl gått dit finns ingen återvändo. Just detta känns väldigt roligt att påbörja, ska bli intressant och se om bilden i mitt huvud kommer att motsvaras i verkligheten. Ofta blir det en resa och man tar helt andra vägar än man från början tänkt. Nu kliar det i fingrarna, det är ett gott tecken.
Sedan var det de där tulpanerna. De är på upploppet nu, bara quiltning och avslut som fattas. Det blir helt klart inga vårtulpaner, snarare sommartulpaner.
 
Vi gav oss tid härom kvällen att sniffa på luften och fylla öronen med naturljud. Det är lyx. Luften är full med parfym, fuktstråk och jordtoner. Ljuden spännande och lite dova i skymningen. Mycket finns som ögat inte ser om man inte vet att det finns där.
Den gamla trappstenen ligger kvar i gräset, inte ser man så här i yppig sommargrönska att källaren finns kvar därunder.
Ofta får jag specialbundna promenadbuketter i present :)
Naturkonst finns överallt, naturligtvis,
liksom somriga vägkanter.
En gammal grindstolpe med åldrigt beslag.
För länge sedan gick vi hit varje midsommaraftonskväll för att plocka lupiner, lupinerna blommar fortfarande där de alltid blommat.

Väl hemma igen passar det bra att vila sin kropp och låta kinderna smekas av de sista mjuka solstrålarna som silar genom träden. Den gamla bänken stod en gång i Velinga missionshus och slumpades iväg för tio kronor när det stängdes för sista gången. Nu står den i vår trädgård med text efter bevingat uttryck från yngste sonen. Han var fyra år och trött - han ville vila sin kropp! Jag hoppas ge bänken lite omsorg i sommar med ny färg.