måndag 30 juni 2014

Flygfärdig

Ja flygfärdig får han vara nu min första ängel. Klar att flyga ut i sommaren.

Rolig har han varit att göra. Nu ska han beskäras en aning för alla färgtesterna längst ner på papperet är väl kanske inget som förhöjer bilden... Antagligen kommer han bli ett kort så småningom.
Jag önskar att jag vore snabbare på att rita men många timmar tar det. Smått meditativt för jag märker inte hur tiden flyger förrän jag tittar på klockan. 

Nästa är redan på gång :)
Och eftersom jag nu har semester... har jag flyttat in många av mina grejor i huset och trängs med övriga familjen på köksbordet mellan frukostattiraljer och dagstidningar. Största fasan är väl att någon spiller på mina änglar...! Men att sitta isolerad för mig själv när alla andra är lediga känns inte roligt så det får bli som det blir.

Ute är det ett massivt regnande. Inte något önskeväder precis men med köksfönstret öppet och alla ljud utifrån känns det ändå sommar. Och vem kan vara missnöjd med det...?






lördag 28 juni 2014

Det bryr sig inte änglarna om...

Att det regnar alltså...

Sommarglorian är på plats! Nu ska jag bara göra färdigt resten av bilden. Idag. Regnet häller ner utanför fönstret, ganska trivsamt när det skvalar. Ihop med papper, pennor, regn och en ljudbok förlorar jag gärna några timmar. 




torsdag 26 juni 2014

Hålla stilen...

är inte alltid så lätt. När jag valt skaparväg har inriktningen blivit vänliga saker. Sådant man blir glad av, möjligtvis med lite verklighetsflykt till utopisk idyll. Idyll ligger mig nära hjärtat... Men inte som en klistrig ironi utan som en tänkt oas i alltet där inget ont kan hända. Där vänlighet inte är likställt med dumhet och det är tillåten att vara naivt glad... Sorgenfri om så bara för en stund. Inget murr och med en basfärgskala med vitt, olika nyanser av grått och med en viss blå och en viss röd som signaturfärger. Allt för att hålla en linje som inte spretar alltför mycket. Men det är inte lätt att hålla sig bara där, för fridfull utopiainvånare är ju inte hela sanningen om vem jag är. Det finns ju så mycket annat som spretar och sticker fram. Som vill bli berättat och som slåss om uppmärksamheten. Men att rita vänliga saker är det som jag sällan behöver anstränga mig för att göra. De finns liksom redan i pennan... Bara att släppa ut dem!

Och det är tur att jag har snälla barn som snällt poserar när jag ber dem stå och se ut som en ängel... Perspektiv tycker jag för min del inte är helt lätt. Stående på verandan och tittande ner på sonen 1 1/2 meter längre ner fick jag i alla fall en någorlunda uppfattning om perspektivet på en flygande varelse. Tror jag...
Änglar har det blivit några stycken det senaste. Som ängeln som provar en sommargloria av klöverblommor istället för den gamla vanliga blanka...
Jag fick en underbar bukett idag. Fullkomlig i skir sommarkänsla. Önskar att även den lätt skulle kunna komma ur pennan men det verkar som den fastnat därinne... Hm, måste vara en dålig penna!

Och så kan man korsa svenskt sommarhjärta med några korn Italien, det går alldeles utmärkt. Vet förstås inte vad matexperterna skulle tycka om kombinationen med jordgubbar och focaccia. Men det struntar vi i för det var gott. Och på sommaren gör man väl som man vill...?

Råkade ändra receptet av misstag men det blev alldeles utmärkt gott så här kommer "misstaget":

Focaccia, 1 bröd, ugn 200°

25g jäst
1 tsk salt
3/4 msk socker
4 dl vatten
4 msk olivolja
9 dl dinkelmjöl
svarta oliver
flingsalt
färsk rosmarin

Smula ner jästen i det fingervarma degspadet, tillsätt salt, socker, olivolja och det mesta av mjölet. Arbeta i maskin ca 5 minuter. Låt jäsa ca 45 minuter.








tisdag 17 juni 2014

Nakenchock

Hittills har sommaren varit fantastisk, massor av sol och övergående regnduschar som gör att det växer så att det knakar. Trötta solheta växter blir som pånyttfödda efter en skur. 

Och visst är regndroppar vackert!

En hel värld kan rymmas i en enda...
Lupinernas fröställningar förvandlas till blöt päls...
Och min fina röda vallmo har helt tappat fras och finess och står i bara onämnbarheten. Rena nakenchocken! 

Men avskalat vackert eller ej blir jag ändå glad när jag hittar en fullt påklädd vit i rabatten. Speciellt som jag hade glömt att jag faktiskt en gång planterat den där. Dåligt minne kan ge trevliga överraskningar ibland. 

Sitter på altanen och brottas med att måla enkelt. Och litet. Svårt. Jag gillar inte svårt.
Det är tråkigt. Det mest spännande som händer är att en insekt landar i blocket. Vackra vingar!

Men skam den som ger sig. På det igen! Stärkt av en kopp kaffe ska jag nog hitta motivationen. Största utmaningen blir kanske att doppa rätt med penseln. Vatten är så mycket bättre än kaffe till akvarellfärg. Tro mig, jag vet...









Blommor i stugan och himlen som tak

Det är något magiskt med platser som har varit fulla med liv men sedan blivit lämnade, övergivna och glömda. Ibland snubblar man över dem. Önskar jag hade haft något annat än mobilkamera men man tager med vad man haver.

Blommorna  längst upp på öppna spisen gör nästan att man tycker att här har funnits en tanke...

Och kanske är det inte så illa att ha himlen som tak... Just då - i vacker sommarkväll kändes det nästan som poesi.

tisdag 10 juni 2014

Om jag var en humla...

skulle jag vakna till så fort solen värmde. Likt en J 29:a (flygande tunna...) skulle jag varva upp motorerna och sakteliga dovt brumma ut över trädgården. I motljuset skulle jag spana in nävor...

bleka aklejor...


och hagtornskronor.


Sedan skulle jag reta mig på att favoritrosen redan var upptagen av en skranglig och långhornad kuf.



Typiskt, inte tänker han flytta på sig heller...!

Jag gör en snäv inflygning över lupinen men det känns inte som jag vill landa.

Jag tar en sväng runt vallmon istället. Ser inbjudande ut men inga humlekompisar verkar någonsin rumla i en vallmo... så jag avstår jag också.

Men en liten spaningssväng in över glitter och glöd får det allt bli. 




Åh, så äntligen framme vid favoritirisen. Underbart! Vad är väl en eftermiddag i en prästkrage jämfört med att vältra sig i en iris...









Ja sannerligen blir man orkeslös och utlevad av överflödet! Men hjälpen är nära.


Bästa hängmattan häromkring för en trött humla...