Vi har kalasat på i den härliga sommaren. Student denna gång. Återigen bråttom, bråttom men när väl alla hjul är i rörelse och man har hackat, bakat, skalat... Är det bara att flyta med!
Västerbottenpajen vi hade på vårt bord sades vara god. Väldigt enkel att göra och lätt att ta fram och värma.
Västerbottenpaj
3 dl vetemjöl
125 g smör
0,5 tsk salt
1 ägg
fyllning
1 dl mjölk
2,5 dl grädde
3 ägg
300 g riven västerbottenost
smaka av med salt och svartpeppar
Låt pajformen vila i kylen cirka en halvtimme.
Nagga degbotten med en gaffel och förgrädda pajskalet i 200 grader i 10–15 minuter.
Vispa ihop ägg, mjölk och grädde och tillsätt den rivna osten. Smaka av med salt och peppar.
Häll fyllningen I pajskalet och grädda 25–30 minuter i nedre delen av ugnen. Pajen är klar när fyllningen har “stannat” och pajen har fått fin färg.
Olika gräddfilsröror är också en favorit och de går lätt att göra.
Sås med spiskummin
3 dl gräddfil
2 krm salt
1 krm vitpeppar
0,5 tsk spiskummin, malen
0,5 tsk paprikapulver
några droppar tabasco
1 klyfta vitlök
Den var god tillsammans med fläskfilé och pastasallad.
Och naturligtvis vajade flaggan över vårt kalas. Men himlen var inte alltid så blå...
Dagen bjöd på en hel del regnande men det hör nästan till när det är student. Tror sällan jag har varit med om något studentfirande i strålande solsken. Trädgården gjorde sitt bästa med försiktig försommarblomning och mjuka doftpustar.
Och mitt i allt det bubbliga kniper det i hjärtat. Att sakna sina föräldrar är inte vuxet. Kanske. Men jag skulle så gärna vilja dela allt med min mamma. Förvånat stå där och kommentera att oj vad den lille nu har blivit stor... Titta upp mot himlen och konstatera att nu har vi tur, nu verkar det bli fint väder resten av dagen... Små vardagsord som skulle lägga sig som mjuk bomull runt min längtan.
Hittade en liten hälsning på graven häromsistens. Fler kommer ihåg och det betyder mycket för mig.
Att finnas i någons minne - då är man inte betydelselös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar