Mest till lyst

Ibland får det bli något onödigt... För inte fyller väl någonting med så mycket hål en verklig funktion? Om man vill slippa bränna sig vill säga... Men de är roliga :) Precis sådana grytlappar som jag kommer ihåg sedan jag var liten håller jag på att virka i juliga färger. 

Innan jag började tittade jag runt på nätet och hittade en jättebra beskrivning här:
http://kristallklara.blogg.se/2010/march/farmors-blommiga-grytlapp.html

För att hålla ordning på hur jag tänkt gjorde jag en liten skiss. Min grytlapp är 17x17 rutor stor.

Den ena är nästan klar, bara några trådar kvar att klippa...

Ett annat projekt som tar lite längre tid är min akvarell från i våras som jag gjort om till ett korsstygnsmönster i PCStitch.

200 färger att hålla ordning på, roligt men en riktig tidsslukare!

Och i helgen var det första advent. Och som alla år känner jag men OJ! REDAN! Men stämningsfullt är det. Lördagen innehöll ett loppisbesök, ett fint fat fick följa med hem. På lördagen tjänstgjorde det som lussekattsfat...

...för att på söndagen omvandlas till uppsamlingsplats för adventsstaken och lite andra småsaker.

Semestertid är loppistid

Intresset för att leta udda, roliga saker har jag inte riktigt haft tid med på ett tag. Men nu har jag semester och har kunnat gå på loppis/second hand till och med två dagar i rad! Och även om jag inte samlar på något utvalt har jag vissa svagheter som brickor och kannor. Fredagens vända resulterade i just liten bricka och kanna... Kannor är väldigt bra till blombuketten!

Och nu vågar jag ju nästan inte tala om vad dagens vända slutade med... Inte en bricka utan två! Så på brickfronten är det nog rätt mättat för mig ett tag. Den ena (den stora) är dagens inköp och kopparna. Det fanns fler koppar än fat så vad gör man med fyra övertaliga? De här ville ha varsin ros så klängrosen vid husväggen fick släppa till några.

Kopparna som nog är ämnade för te tycker jag riktigt mycket om. Fint, ganska tunt porslin och med en form och storlek som gör att de faktiskt är snygga även utan fat, som mugg. 

Men nu har jag inte bara sprungit och tittat på roliga saker sedan sist. Jag har fikat också...

Och pillat bort flera fulla glasslådor med papperslappar...

För nu äntligen har jag sytt ihop alla hexagoner till lapptäcket. Hurra!!! Nu är det bara resten kvar :) Som bårder, applikationer...

Och så har jag bränt en hel del ljuslyktor. Den nya blå färgen blev fin.

Att vara ledig är nog något som man kan vänja sig vid...

Påsklov

Det är påsklov och även om jag ska jobba idag är det ett lugnare tempo när inte alla ska iväg på morgonen. Att få sitta i lugn och ro med kaffet vid köksbordet när solen skiner, fönstret är öppet och koltrasten sjunger utanför... Behöver jag säga att det är njutbart...? Som balsam för vilken stressad själ som helst. Det är ögonblick att stanna i en stund. Det har varit mycket jobbande det senaste och det är svårt att hitta lugnet och ledigheten när det samtidigt är det roligaste man vet. Gränserna suddas ut men när man inte har ro att läsa en text till slut utan att man hela tiden tänker på annat då vet man att det är dags att bromsa. Att inte göra någonting en dag. Insupa vårdis och lyssna på tystnaden. Och en och annan koltrast förstås...

Diset som skimrar i luften så här års är bland det vackraste jag vet. Och den underbara mjuka lila som svävar i trädtopparna för att sedan övergå i en mild variant av vinrött innan berget till slut blir vackert grönt vid lövsprickningen. 

I helgen har det varit öppet hos Widlunga, det var roligt som vanligt.

Litet axplock av det nya som fanns med på menyn:

Nya prints på vackert papper. 

Och bukettstarar i tulpanhav... Just de här har jag lånat in en stund till mig men jag har svårt att skiljas från dem så jag får nog göra ett par till mig själv.

Denna veckan ska gå i ett lugnare tempo även om det just nu finns alldeles för många idéer på kö... Och jag hoppas hinna springa lite på loppisar också. Hittade så fina kannor senast jag gjorde en tur. Någon frågade mig om jag inte redan hade tillräckligt med kannor. Hm... Tillräckligt? Njae, jag tror absolut att jag behöver ett par till... :)

Svart som i en säck...

...blev det helt plötsligt om kvällarna när vi ställde om klockan förra helgen. Helt abrupt ramlade det stora mörkret ner över oss. Fast jag visste kom det ändå som en total överraskning. Att det kunde vara SÅ mörkt SÅ tidigt. Suck! Bara att härda ut tills ljuset återvänder. Gubbakärleken blommar dock fortfarande vid husknuten obekymrad över mörkret och ett par nätters minusgrader.

Och inte allt är mörker. Rätt mysigt är det att krypa inomhus igen. Och att fixa till saker som man liksom inte hinner när solen skiner och allting ropar på en utanför fönstret att komma ut. En liten tur till en antik/loppisaffär har det blivit och en hylla fick följa med hem.

350:- tyckte jag var rena kapet för den fina hyllan och jag visste precis var jag behövde en. Mitt i kaoset!

Tyckte det blev väldigt mycket bättre efteråt.

Och har man börjat sortera vill man gärna fortsätta. Mina akvarelltuber fick byta hemvist från tråkiga glasslådan mot en roligare plåtburk. 

I verkstaden bränner jag nya ljuslyktor, lagret är nästan tomt efter konstnatten. 

Och med tanke på julen... målar jag en smått julig ängel.

Och änglar vill väl inte heller frysa... Så tjock sticketröja blir det! Sonens kommentar över bilden var: de där äpplena... Hur hänger de fast? Hm... Hur ska jag veta det... Jag målar ju bara... Lustigt i alla fall för då började jag fundera på det. Men jag tror att jag vet hur...

Längtade även efter bröd i mörkret men hittade inget passande recept för jag ville ha nötter i så det fick bli ett improviserat av vad skåpet hade att erbjuda:

Improvisationsbröd

25 g jäst

2 1/2 dl vatten

1 msk olja

1/2 tsk salt

1 msk honung

1 dl havregryn

5 1/2 dl siktat dinkelmjöl

100 g hasselnötter

Hacka nötterna grovt.

Smula ner jästen i det fingervarma vattnet, tillsätt olja, salt, honung, havregryn, nötter och nästan allt mjöl. Arbeta samman och låt jäsa i 40 min.

Arbeta degen o dela i 12-15 bitar. Rulla till bullar o lägg på en plåt o låt jäsa ytterligare 30 min.

Grädda bullarna i 250 grader cirka 10 minuter.

1. 
   

Pelargonskugga

I många år har jag samlat pelargoner. Många har kommit och många har gått... Fortfarande har jag en hel del. En icke pelargonsamlare skulle antagligen kalla det många... Men det är bara en spillra av vad som en gång var. Tiden räcker inte till. Numer är jag inte lika sträng som jag en gång var utan har förvandlats till en riktig mjukis. Pelargoner som saknar namnskylt kan faktiskt få fortsätta att bo hos mig :)

Något som pelargoner har är vackra skuggor. De är så distinkta, inget velande om vad det kan vara. Man ser direkt att det är en pelargon. Sirlig och kraftfull i samma siluett.

 

Bordet som under soliga dagar pryds av pelargonsiluetter har jag hittat på Blocket nu i veckan. Det var precis vad jag letat efter, lagom stort, lagom gammalt och lagom fi... nej, jag menar jättefint!

Latedagarna håller fortfarande i sig liksom det fina vädret. Det är verkligen sommar på riktigt! Latheten är så stor att nu blir det inget bakat men fika vill vi ju ibland ändå. Då får vi köpa. De här bullarna var alltför goda. Hade tänkt äta en halv av någon anledning men hrm, host, mmm, mums... Hela slank ner innan jag ens hann blinka... 

 

 

Fjädrar och hagel

Ofta blir det mycket spillglas och jag använde en del av det till att göra änglar igår. Så här såg de ut innan bränning.  Har inte hunnit titta på resultatet än men jag hoppas att de är sig någorlunda lika när jag öppnar luckan.

Idag skulle vi hinna mycket i trädgården... Och det började så bra! Med att sopa gångar och kratta upp pinnar och plantera penséer...

Och krypa på marken för att lyckas fotografera en fjäder som fastnat på en krokus...

Ja, jag vet! Det kanske inte räknas till nödvändig trädgårsskötsel. Men det är roligt :)

 

Så helt plötsligt dök de upp vid skogskanten. Molnen, mörka och fientliga. Isen kändes i luften och så anföll de oss med en rejäl hagelsalva. 

Inte mycket att göra mer än att ta skydd inomhus. Å andra sidan kan man få stanna där med gott samvete. Det är rätt bra det med. 

 

 Och se vilket fint loppisfynd mostern dök upp med till mig!

Sådant kan jag inte motstå! Ser fram emot att kunna ha det i någon installation framöver. Bara själva lådan gör mig glad. Allt är så gediget och fint, det är riktiga grejer det :)