Inte sysslolös

Hur mycket ska man egentligen ha på gång samtidigt? Rätt mycket...! Ibland blir man uttråkad och då kan man helt lättvindigt byta när slätstickningen går en på nerverna. Virkningen är där jag är mest hemma, det kan jag göra när jag blundar. Nästan! Helt  fantastiskt till filmtittande för då lyckas jag hänga med i handlingen. Olika projekt fyller liksom olika funktioner och har man fler på gång är risken inte stor att man blir helt utan. Det är annars otroligt trist. Jätteroligt när något blir färdigt men glappet till nästa projekt är en öken...

Jag vill ha en löpare som andas vår så jag har börjat på en med små mormorsrutor, bomullsgarn förstås. Lite grövre än jag vanligen använder, får se om resultatet blir som tänkt. Ännu är det bara i begynnelsen.

Mönstret kommer ur en bok som jag snart har haft i tio år och som jag använt massor! Den är fylld med olika block, den stora fördelen är att alla blir lika stora så att de går att kombinera precis hur som helst. Såg att den fortfarande går att köpa. Den heter 200 Crochet Blocks for Blankets, Throws and Afghans, Crochet Squares to Mix and Match av Jan Eaton.

http://www.adlibris.com/se/bok/200-crochet-blocks-for-blankets-throws-and-afghans-crochet-squares-to-mix-and-match-9781931499682?gclid=Cj0KEQiAoby1BRDA-fPXtITt3f0BEiQAPCkqQd4N6RxgCHcamRv2I0mPmtskYkPoyMVoHuMGUdEA6_gaApmH8P8HAQ

En tröja har jag också börjat på, för jag tycke att jag behövde en. På rundstickor. Otroligt bökigt de första varven men när man väl kommit en bit är det väldigt bekvämt att bara kunna mata på med slätstickning. Den här modellen har fickor... Hm, ska bli intressant att se hur det blir. Inte för intressant hoppas jag...

Och så fortsätter jag med ansiktet i korsstygn förstås. Då är det koncentration! Inget filmtittande men en ljudbok brukar slinka ner. Och kaffe. Helt förkastligt, tänk om jag spiller! Men inga olyckor än så länge.

Jag lurade på hur jag skulle kunna hålla ordning på alla färger. Lösningen blev en pärm med plastfickor där jag sorterat in tio färger i varje ficka för att jag lätt ska kunna hitta dem.

Och sedan ville jag inte trä om nålen hela tiden heller... Ofta kanske det bara är fem stygn av en färg och det var tidskrävande att hela tiden trä om. Nu har jag trätt en massa nålar! Och jag är nöjd :) Det är vad som pågår i huset...

I verkstaden har det blivit iskransar!

Och så har det kommit hem nytt glas till smycken. Alldeles nytt och oprovat, det ska bli väldigt spännande att se hur det blir i ugnen.

Mest till lyst

Ibland får det bli något onödigt... För inte fyller väl någonting med så mycket hål en verklig funktion? Om man vill slippa bränna sig vill säga... Men de är roliga :) Precis sådana grytlappar som jag kommer ihåg sedan jag var liten håller jag på att virka i juliga färger. 

Innan jag började tittade jag runt på nätet och hittade en jättebra beskrivning här:
http://kristallklara.blogg.se/2010/march/farmors-blommiga-grytlapp.html

För att hålla ordning på hur jag tänkt gjorde jag en liten skiss. Min grytlapp är 17x17 rutor stor.

Den ena är nästan klar, bara några trådar kvar att klippa...

Ett annat projekt som tar lite längre tid är min akvarell från i våras som jag gjort om till ett korsstygnsmönster i PCStitch.

200 färger att hålla ordning på, roligt men en riktig tidsslukare!

Och i helgen var det första advent. Och som alla år känner jag men OJ! REDAN! Men stämningsfullt är det. Lördagen innehöll ett loppisbesök, ett fint fat fick följa med hem. På lördagen tjänstgjorde det som lussekattsfat...

...för att på söndagen omvandlas till uppsamlingsplats för adventsstaken och lite andra småsaker.

Hjärtan, fläskpannkaka och förgängliga nöjen

Det mesta i livet är inte beständigt. Allt är små saker och tillfällen. All den kraft som vi lägger på att skapa fast vi vet att inte mycket kommer att finnas kvar i evighet. Typ ingenting... Ändå är det just alla dessa onödigheter och tramserier som gör det så trevligt att leva. Här. Nu.

Alla hjärtans dag var ett av alla dessa ögonblick.

Inspirerad av dagen kom det en hjärtefröken från mitt ritbord. Hon blir nog förlaga till ett kort så småningom, möjligtvis ett print. 

De vackra rosorna som jag fick kan ju när man ser dem idag, vissna och förlorade, verka vara fullständigt bortkastade pengar men åh vad de luktade gott! Och jag blev glad! Inte så bortkastat ändå... Onödigt var det dessutom kan man tycka att sätta tulpaner på mammas och pappas grav när snön for i luften... Men jag vet att om mamma sett dem skulle hon blivit glad... Och lite glad blev jag av att se dem där  som ett färgglatt utropstecken i det kalla grå... En utmaning mot själva döden som ändå aldrig kan kväva minnet, som balsam för själen. Men oj, oförståndigt...

Annat onödigt just nu är att jag virkar grytlappar. Vet inte när jag gjorde det sist, det är väldigt längesedan i alla fall. 

Mest var det nog för att jag ville pröva den dekorativa mönstringen, linen stitch kallas tekniken. Väldigt onödigt med allt det arbetet på ett par grytlappar, det vet ju alla hur smutsiga och förstörda de blir... Men det är roligt! Då kan det ju inte vara onödigt. Förresten tror jag att jag ska upphöja deras status till skrytlappar. För den som inte vet kan jag berätta att skrytlappar slipper det hårdaste grovjobbet i köket och kan mer lättsamt hänga och dingla på en krok.

I ugnen står fläskpannkaka och på spisen kokar lingon, ytterligare något som inte var helt nödvändigt. Lingonsylt finns i affären och det hade funkat med uppvärmda köttbullar men det blir roligare så här. Med kringelikrokar och små bitar av onödor. Glitter och damm. Det är inte det som aldrig förändras som gör djupast intryck och skapar minnen, det är alla ögonblick som aldrig kommer tillbaka. Alla dessa förgänglighetssmulor. Liv. 

Att välja det goda

Socker och sött är ju inte det nyttigaste man kan äta men att avstå helt känns inte som en rolig väg för min del. Däremot vill jag gärna välja själv vilka de onödiga kalorierna ska vara som jag stoppar i mig. Jag menar... att de ska vara meningsfulla.... Eh, meningsfulla kanske var att ta i. Jag vill att de ska vara goda! Inte lite slentrianmässigt halvgott utan ska det ätas ska det vara gott! För att uppväga hälsorisken liksom... Helgens kaka tycker jag nog levde upp till kriterierna. Extra plus för att man dessutom slapp att vispa någonting, bara att röra ihop.

Kladdkaka med daimglasyr, ugn 175°

  200 g smör

1 msk kallt kaffe

3 dl strösocker

2 ägg

2 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

4 tsk vaniljsocker

1 dl kakao

daimglasyr

1 1/4 dl vispgrädde

2 msk smör

200 g Marabou daimchoklad

Smör och riven kokos till formen

Smält smöret i en gryta. Rör ner kaffe, socker och ägg. Blanda mjöl, bakpulver, vaniljsocker och kakao och vänd ner i smörsmeten. Häll smeten i en springform, smord och strödd med kokos.

Grädda i nedre delen av ugnen ca 20 minuter och låt svalna.

Koka upp grädde och smör i en gryta, bryt chokladen i bitar, rör ner och låt smälta. Låt glasyren svalna och bred den sedan över kakan. Ställ kakan i kylen minst en timme före servering.

Vi åt grädde och bananer till vår.

Men det har inte bara blivit kaka i helgen. Lärkfötterna (från detta inlägg (http://hugskottochinfall.blogspot.se/2014/01/larkfotter.html) är färdiga!  

Och inte bara nästan...

Till och med knapparna är på plats. Annars finns det nog en hel del i gömmorna som det fattas något litet på. En knapp, en kant, en ärm...

Lärkfötter

Lärkan kan man längta efter nu men det dröjer nog...  Men jag har hittat lärkfötter! Ja, kanske inte äkta vara men ändå gott nog så här års. Jag har hittat ett virkmönster som heter larksfoot och nu virkar jag på en kudde som jag har tänkt ska få pryda kökssoffan så småningom.

Färgerna på bilderna är rätt missvisande. Det röda är cerise och det rosa mer rosa... Det är en perfekt virkning framför TV:n, mönstret är lätt så har man väl kommit igång behövs inte mycket tankeverksamhet. En lätt och pedagogisk beskrivning på mönstret hittade jag här: 

http://meetmeatmikes.com/2011/11/how-to-crochet-larksfoot-blanket-or/

Och så provar jag att gå en kurs online. Hittills är jag bara på första lektionen men jag tycker att det verkar mycket lovande. Kursen hittade jag här:

http://valwebb.wordpress.com/2013/10/28/my-upcoming-online-courses/

Oftast tecknar jag på "känn" utan att veta riktigt varför jag gör som jag gör, det känns bra att få lite kloka råd om varför. Och att rita sådant som jag i vanliga fall inte skulle rita. Kursen handlar om fåglar och det gillar jag att måla men får jag välja fritt brukar det mest bli blåmesar och talgoxar. Nu ska jag försöka mig på en flamingo i eftermiddag. Det hade aldrig hänt utan kursen kan jag lova! Och hur jag än gör så brukar de flesta av mina fåglar bli tjocka och glada. Hm, antar att det lutar åt en tjock och glad flamingo i blocket framöver...

Med jordiga knän i grodornas rike

Vilken underbar dag! Det är vår från sin allra bästa sida. Jag har öppnat fönster, städat bort vinter och släppt in sol och fågelsång. Jag har hälsat på årets första geting, något avvaktande dock,  vi höll oss båda artigt på var sin kant.

Och så känner jag mig oerhört lycklig för att jag bor så nära allt det vackra. Det är bara att öppna dörren och kliva ut så väntar våren där alldeles bortom kröken.

 

När man passerat den här skylten kommer man in i min barndoms sagovärld.

När jag var liten fanns i slutet av den här allén ett övergivet, stort,  herrgårdsliknande hus. Som jag kommer ihåg var hela framsidan borta och man kunde titta rakt in och se rummen. Jag kan ha fel, minnet spelar spratt ibland, men absolut att jag kommer ihåg en kakelugn på andra våningen.  Det var en spännande plats, nästan magisk i min värld. Ingenting sätter väl sådan fart på fantasin som ett övergivet, förfallet hus på en plats som för inte alltför länge sedan var full av liv. Det är själva övergivenheten som berör.

Lika spännande var vägen dit. Alla dessa jättar som växte på var sida om vägen.

För att inte tala om vad för slags småfolk det kunde bo under dem. Det ser väl vem som helst att det här är en dörr...

Framme där huset har legat växer det ruggar av snödroppar. Riktiga överlevare som någon en gång i tiden gjort sig mödan att plantera.

Inte syns det idag att där borta vid träden en gång fanns en imponerande park indelad i kvarter med krydd- och humlegård... När jag var liten syntes där fortfarande spår. Vid den stora granen fanns det någonting som jag tror var ett fågelhus med toppigt tak.

Nu är det djuren som tagit över, bland annat de här två hararna. De tänkte sig nog att om de satt riktigt stilla så skulle vi inte se dem. Och grodorna har verkligen ett paradis. De var överallt! Man fick noga se var man satte ner foten. Och vilket fantastiskt ljud, i vattnet fullkomligt kokade det.

Detta är ingen bra bild men man ser alla huvuden som sticker upp.

Detta är en ännu sämre bild men visst slår den ihop sina bakfötter i pur lycka?

Coolaste simfötterna...

När vi kom hem var jag alldeles jordig på knäna. Och det måste jag ju vara. Tycker man mycket om vill man ju vara nära. Som Tussilagon, inte kan jag stå och titta på dem från ovan. Självklart måste jag krypa tätt intill.

Djurlivet hemma var inte lika livligt men en uggla blev det. Något för händerna att göra måste jag ha och lite kul blev den allt till slut. Mönstret är inte mitt utan finns på nätet, återkommer med en länk så småningom.

 

Vårvärme

Äntligen lite värme, 17 underbara grader! Och som varje år när vintern äntligen släpper greppet så undrar jag; hur i all världen överlevde jag vintern? Ja, jag vet... Mörker och kyla är inte min grej, snö är fint en vecka eller två sedan får den gärna försvinna. Allt blir så mycket lättare när man inte måste skrapa bilrutor och bylta på sig en massa kläder innan man går ut.

Idag var det alldeles fantastiskt fint. Jag åkte några mil vid Vätterkanten och njöt hela tiden. Solljuset var så där varmt skimrande, lite disigt, och från åkrarna fullständigt ångade det. Jag har aldrig sett det så tydligt förut.

Snart, snart får vattnet tillbaka friheten.

 

Och våryra har jag på ritbordet också, inte bara bildmässigt...

 

Väldigt många saker "yr" på bordet när jag målar - och alltid letar jag! Efter suddgummit, favoritpenseln eller pennan som jag hade i handen alldeles nyss.

 

Och så hade jag tänkt virka några varv samtidigt som jag tittade på något rysligt på tv. Rysligheter blev det men inget virkande. Opraktiskt det där att man blir så trött på kvällen.