torsdag 26 februari 2015

Den som ingen skjorta har...

...är min man. Eller, åtminstone inte lika många som förut. Några har han fått behålla... Men det erkännes... Jag tittar lystet även på dem...! Skjortprojektet som tog sin början för länge sedan börjar ta form. Alla bitar är ihopsydda av halva hexagoner för att det ska gå lätt att sy på maskin. Här syns sömmarna väldigt tydligt men när allt är quiltat kommer en del av den känslan att försvinna.

När jag ska quilta lägger jag ihop tre lager, framsida, vadd och bakstycke och sätter ihop dem med säkerhetsnålar så inget ska kana.
Säkerhetsnålar är det lättaste men de räckte inte till så en del tråcklande av lager fick det bli. Med rött så man lätt ser vad det är man ska plocka bort.

När allt är klart så börjar det roliga! Jag frihandsquiltar på en vanlig symaskin. Det är lätt att glömma bort tiden, klockan går otroligt fort.


Tror jag ska ge min man en ny skjorta när han fyller år. 

En snygg. 

Som passar i lapptäcken...



måndag 23 februari 2015

Små saker

Det finns små saker som gör vardagen roligare. Som ekorrar... Kan man motstå dem? 




Och i brist på blåsippor gör min saint paulia en insats för att ge lite vårkänsla. Det är en sort som brukar blomma så fort det blir lite mer ljus, den skulle jag vilja ha fler av så jag får försöka komma ihåg att ta bladsticklingar. Snart.

 I verkstaden är världen turkos...


Jag tycker mycket om den färgen men nu har jag inga mer glasskivor av den så jag måste göra en beställning. Det känns alltid motigt att ta tag i. Lite av en tröskel att ta sig över innan man har sammanställt allt det som man behöver. Men det känns bra när förrådet är påfyllt igen. 

Och så har jag målat en del... Men försökt att göra på ett annat sätt än vanligt. Jag har låtit färgerna rinna. Inte lätt när man som jag gillar att ha kontroll. Ska jobba vidare med det ett tag...


Och så njuter jag av det gudomliga ljuset som är tillbaka. Som stillsam poesi vilar det över markerna.






torsdag 12 februari 2015

Inte är det konstigt att man drömmer...

Nej inte är det väl konstigt att man drömmer om man kommer från en by där himlen är täckt med rosa moln...?
Februari är längtans och drömmarnas månad. Det är en aning i luften. Fåglarna är uppspelta in till vansinnets gräns. Står man i närheten av ett stort träd är det ett öronbedövande tjatter men... Ett steg för nära och det blir knäpptyst - ett steg bakåt och de är på igen!  

Nu kliar det i fingrarna att väcka våren!

I helgen var jag iväg på fotokurs i Skövde hos https://tuana.se/ det var väldigt roligt! För min del så tar jag foton och så tar jag foton... Mycket är "konsumtionsfoton", bilder som jag tar för att komma ihåg hur något ser ut när jag ska måla. Jag har massor av suddiga, mörka, eländiga kort som är värdefulla bara för mig... Kanske visar de en suddig fågel - men den suddiga fågeln kanske sitter på ett konstigt sätt som jag absolut vill ha dokumenterat. Håhåjaja, hoppas verkligen ingen städar bland mina bilder... 

Sedan tycker jag det är väldigt roligt om bilder blir vackra - det är de andra korten. De med lite tanke... Och förhoppningsvis är det de som ska bli bättre nu när jag har varit på kurs :) Närbilder är nog det som jag tycker är roligast. 


Vårdropp i trädgården...

Orkidéer i fönstret...
Överraskningsrosor jag fick häromdagen...

Fotografering är en hel vetenskap och jag inser att jag bara kommer att skrapa lite på ytan. Men vackert så, att fotografera är otroligt roligt och ger massor av glädje. På något underligt vis får man upp ögonen för så många små underverk som man hade missat annars. Och när man får till en bild som blir bra känner man sig lite som en fotbollsspelare... Som gjort mål ni vet... Man vill hoppa runt med armarna i luften och skrika JAAAAA!





tisdag 3 februari 2015

Lite dåligt samvete

Jag var på loppis i helgen, det är alltid kul. Och ofta följer det med onödor hem... Jag har blivit restriktivare med åren, det får helt enkelt inte plats så mycket mer... Men inte hur restriktiv som helst, för onödor gör själen glad. Den här gången fick bland annat några dukar följa med hem.
De ska inte få pryda något bord och det är det som gnager lite i samvetet. Någon har lagt ner mycket möda på dem, åtminstone de virkade, och jag har tänkt mig att använda dem för att skapa mönster i mitt fusade glas. Och jag är inte säker på att de är sig lika efteråt... Lite dåligt samvete ger det mig... Men de ligger i travar på loppisen och ingen köper fast de bara kostar några kronor... Jag tröstar mig med att jag ger dem en ny framtid... Ska göra lite prover, återkommer med resultat senare. 

Varje kväll försöker jag hinna med att sy på mitt lapptäcke, frenetiskt går jag loss på de ljusa rutorna nu. Och det tar på det, visst gör det. Problemet är att nu när jag skymtar slutet på detta projekt har jag redan siktet inriktat på nästa. Men här ska inte få tjuvbörjas på något nytt förrän detta är färdigt. Risken är ju då att det aldrig blir färdigt och det vill jag inte. Så jag klipper och syr, klipper och syr... 

Ute är det fantastiskt fint men lite för kallt för att en frusen stackare som jag ska trivas riktigt bra. 

Men gulsparvarna lyser verkligen upp, smått exotiska med sin självlysande gula färg.
Och inomhus kan man alltid lysa upp med tulpaner. Februari är så mycket lättare att övervinna med tulpaner!