måndag 29 februari 2016

Viktiga ytligheter

Ibland blir man översvämmad, bedövad och trött. Man känner sig oviktig och liten. Ondska och elände mullrar och pyser i världens kanter. Varför ska man bry sig om småsaker då? Ens stanna för att se det lilla? Det är ju närmast oansvarigt att lägga sin energi där. Men just därför...  Just därför är det viktigt. Som motvikt. Det som är ljust, vackert och vänligt vaccinerar mot hårdhet och likgiltighet. Skapande ger glädje och en en glad människa är en mjuk människa. Det är en motkraft i vardagen. Och är man glad känner man empati. Så att bry sig om det lilla. Att lägga en fin duk på bordet blir i slutändan en god gärning i en rätt rörig och kaotisk värld.

Idag blir jag glad när jag tittar ut genom köksfönstret. En blåmes sitter alldeles vid fönsterblecket. Och jag får möjlighet att titta nära! Fjädrarna på ryggen är otroligt fina.


Skogen glimmar och glittrar av rimfrost på morgonen.

Och i verkstaden är vårfåglarna snart flygfärdiga.
Och ett nytt kort.


Ytligheter för själens skull...




söndag 7 februari 2016

Tvärdrag i Velinga

Visst ska det föreställa vinter men ingenting kunde vara mer olikt det idag! Solen sken, fåglarna var som galna och äntligen kunde man fylla huset med luft igen! Utan att frysa ihjäl... Tvärdrag är bra härligt! Ute ligger ett dis och ett skimmer som bara finns så här års. Ljuvligt är bara förnamnet! Vi tog en tur hemmavid och mitt där på vägen kröp något nyvaket och lurvigt. Vi räddade larven till vägdiket, kunskaperna räcker inte till för att veta vad det var. Säkert ett skadedjur... Men får ändå räknas som dagen goda gärning.

Under fötterna är marken härligt mjuk igen, is och snö känns långt borta!


Rådjuren märkte oss inte alls! De hade siktet inriktat rakt emot oss men feg som jag är var jag tvungen att göra dem uppmärksam på att vi faktiskt stod där.






Färgerna så här års...



Sidensvansen gillar definitivt trädgårdsdekorationerna! Han sitter gärna och tar god tid på sig. 


Sprang på honom i skymningen när han satt i ensamt majestät. Det är en vacker fågel och i kvällsljuset var det väldigt stämningsfullt.






Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är fantastiskt att få bo nära så mycket vackert.












måndag 1 februari 2016

Inte sysslolös

Hur mycket ska man egentligen ha på gång samtidigt? Rätt mycket...! Ibland blir man uttråkad och då kan man helt lättvindigt byta när slätstickningen går en på nerverna. Virkningen är där jag är mest hemma, det kan jag göra när jag blundar. Nästan! Helt  fantastiskt till filmtittande för då lyckas jag hänga med i handlingen. Olika projekt fyller liksom olika funktioner och har man fler på gång är risken inte stor att man blir helt utan. Det är annars otroligt trist. Jätteroligt när något blir färdigt men glappet till nästa projekt är en öken...

Jag vill ha en löpare som andas vår så jag har börjat på en med små mormorsrutor, bomullsgarn förstås. Lite grövre än jag vanligen använder, får se om resultatet blir som tänkt. Ännu är det bara i begynnelsen.



Mönstret kommer ur en bok som jag snart har haft i tio år och som jag använt massor! Den är fylld med olika block, den stora fördelen är att alla blir lika stora så att de går att kombinera precis hur som helst. Såg att den fortfarande går att köpa. Den heter 200 Crochet Blocks for Blankets, Throws and Afghans, Crochet Squares to Mix and Match av Jan Eaton.

En tröja har jag också börjat på, för jag tycke att jag behövde en. På rundstickor. Otroligt bökigt de första varven men när man väl kommit en bit är det väldigt bekvämt att bara kunna mata på med slätstickning. Den här modellen har fickor... Hm, ska bli intressant att se hur det blir. Inte för intressant hoppas jag...

Och så fortsätter jag med ansiktet i korsstygn förstås. Då är det koncentration! Inget filmtittande men en ljudbok brukar slinka ner. Och kaffe. Helt förkastligt, tänk om jag spiller! Men inga olyckor än så länge.
Jag lurade på hur jag skulle kunna hålla ordning på alla färger. Lösningen blev en pärm med plastfickor där jag sorterat in tio färger i varje ficka för att jag lätt ska kunna hitta dem.
Och sedan ville jag inte trä om nålen hela tiden heller... Ofta kanske det bara är fem stygn av en färg och det var tidskrävande att hela tiden trä om. Nu har jag trätt en massa nålar! Och jag är nöjd :) Det är vad som pågår i huset...


I verkstaden har det blivit iskransar!
Och så har det kommit hem nytt glas till smycken. Alldeles nytt och oprovat, det ska bli väldigt spännande att se hur det blir i ugnen.