onsdag 27 november 2013

Att se någon på ryggen...

är väl inte ett positivt uttryck har jag för mig... Men i detta fallet tror jag att det är helt okej. Ett nytt julkort har sett dagens ljus.
Och man kanske inte skulle nämna det egentligen... men jag är mest förtjust i baksidan (ryggen)!

Fast jag hoppas förstås att även framsidan ska falla i smaken.
 
Men jag väljer ryggen...

fredag 22 november 2013

Ständigt detta kaos

Ibland blir jag smått avundsjuk på dem som aldrig stökar till. Jag stökar oupphörligt... Jag vet inte riktigt var det kommer ifrån, det liksom bara är där. Ganska trevligt till en början men sedan gömmer det saker för mig. Då får jag leta. Leta mera. Leta ännu mera. Sedan städar jag. Och börjar om på ny kula med det trevliga småstöket som efter ett tag åter tornar upp sig hotfullt vid horisonten. Ja ni förstår... 






 Men ibland blir även en ärrad kaosveteran som jag förvånad. Hur har skruvmejseln lyckats nästla sig in tillsammans med akvarellsvampen i garnkorgen...?

måndag 18 november 2013

Jag torde understundom tygla mig

Det här med språk är ett kapitel för sig. Jag tror jag tillhör en utdöende art eftersom jag gärna skulle uttrycka mig som i rubriken. Om jag inte tyglade mig... Det finns så många fina gamla ord som uttrycker och målar med språket på ett sätt som man bara kan göra med hjälp av dem. Utan dem är jag fattig. Men för all del jag är ingen fanatiker, jag använder svengelska och kryddar med dialektala vändningar vid behov. En krydda utesluter ju inte automatiskt en annan men jag vet att jag gärna hemfaller åt ålderstiget ordfrosseri.

Frossat men i färger har jag gjort till min kudde. Nu är framsidan klar, bara baksida och innerkudde som fattas.
Och en bild som ska bli till ett julkort är också färdig.
Och så funderar jag på hur jag ska få det lite mer juligt här uppe i skjulet. Rosa känns inte helt klockrent...
 

söndag 17 november 2013

Nästan som vår

Nästan som vår - ja så känns det på promenaden. Solen värmer och gräset glittrar även om skuggorna inte är som på våren. De vita olvonblommarna är utbytta mot röda bär men det är vackert.
,
I helgen har jag faktiskt varit lat och inte jobbat på som jag borde i verkstaden, bara en ugn har jag bränt men det är nog bra att unna sig vila. Ibland vill man mer är man orkar och då blir resultatet därefter. Imorgon är det nya utvilade tag :)
 
Hjärtan och stjärnor...
...och ljuslyktor.
Den här färgen var en lyckoträff efter lite experimenterande. Men den är nog dyr är jag rädd, det rosa glaset som ingår är inte den billigaste sorten. Det är ett hinder, att materialet är så dyrt. Då vågar jag inte prova allt det där som jag egentligen skulle vilja...
 
På kvällarna, nätterna (hm, inte bra...!) ugglar jag som vanligt. Jag har försökt att göra färdigt lite av det som ligger i vrårna.
Sådana här blommor hade jag en hög, vad de skulle användas till från början är glömt... Nu blir de en färgglad kudde. Jag syr fast dem på ett bottentyg av svart vadmal. Och eftersom den är nästan färdig måste jag ju ha något nytt att ta till...
Ursäkta bilden, den är tagen sent i nattens mörker. Jag längtade efter att sy korsstygn så det får det bli nu. Jag har använt en av mina bilder och gjort början till ett korsstygnsmönster. Jag skriver början för det lär bli korrigeringar under vägen. Till min hjälp har jag ett dataprogram som heter PCStitch. Det underlättar men gör inte hela jobbet. Bäst fungerar det om man vill brodera något lite större och tillåter programmet att använda två hundra färger men det är inte riktigt det jag vill nu. Det ska bli en dam att hänga på ett skåp. Jag är förtjust i nyckelfigurer...
 
Och så måste jag varna! Mississippi mud pie är ett otyg! Kladdig, beroendeframkallande och på alla möjliga sätt fördärvande... MEN mmmmm,
vad den är god!
 
Jag ska bli en bättre människa imorgon....
 
 
 


tisdag 5 november 2013

Eftertankens kranka blekhet...

...ja, det var väl den som stirrade mig i vitögat i morse när jag vaknade. Jag är en nattuggla och min vana trogen var jag uppe alldeles för länge. Jag skulle ju bara kludda ner en idé, fem minuter bara...
Det är på morgonen man ångrar sig. Innan man har trasslat sig ur täcket och kisande irrat ut i köket. Väl där efter två muggar kaffe brukar livsandarna vakna igen :)
 
Det är många idéer nu och alldeles för lite tid. Jag har precis upptäckt hur användbart röstmemo är på min telefon. Många tankar brukar komma flygande när jag är ute och går då är det praktiskt. Men lite genant. Jag kan inte riktigt tycka att det är okej att gå och prata för mig själv så jag brukar vänta tills jag passerat alla hus...
 
Flera hundra sådana här små tändsticksbitar i glas har jag skurit, det ska bli stjärnor så småningom.
Och så bränner jag ljuslyktor igen. De här har precis kommit ur ugnen.

söndag 3 november 2013

Gråmys

Idag är världen grå. Och kall.
Man kan huttrande stå och kika ut genom sitt fönster och nöjt stanna inne i värmen. Gärna med en filt och en god bok.

Jag har sytt ett hjärta. Egentligen för att händerna inte hade något att göra och då tycker jag det är trist så det var inte så välplanerat. Men roligt.

Jag har samlat på mig filtbitar av många olika färger så de använde jag. Jag trodde att jag hade täckt upp de flesta färgerna men lila var det ont om. Men men, då blir det en anledning till att fortsätta samla...
 
Frihand är vad som gäller. Och latknutar på baksidan, schhh... säg inget till någon!
 
Och lite pärlor i mitten.
Färdigt hänger det nu på tandläkarskåpet i sovrummet, ungefär som jag tänkt :) Färgerna på bilden är lite märkliga, fotografering när det är dunkelt är inte min starkaste gren.
 
Yngste sonen har fått ett nytt intresse - han bakar. Det är det säkraste sättet att få något gott när inte mamma hinner. Läs; syr hjärtan... Så idag blev jag bjuden på mjuk pepparkaka. Mums!
 
Mjuk pepparkaka
 
ugnstemp 175 °C
 
100g smör
2 ägg
2 dl socker
1 1/2 dl gräddfil
1 1/2 tsk ingefära
1 1/2 tsk nejlikor
2 tsk kanel
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
 
Smörj och bröa en avlång form.
 
Smält matfettet och låt det svalna.
 
Vispa ägg och socker pösigt.
 
Tillsätt gräddfilen, matfettet, kryddorna och mjölet blandat med bakpulver.
 
Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen ca 45 min.
 
 
 
 
 

fredag 1 november 2013

November

Jag har bränt många röda stjärnor nu... Och de är redan borta.
 
Ibland önskar jag att ugnen fungerade som en varmluftsugn, tänk så praktiskt att kunna ha flera "plåtar" på höjden samtidigt...
Det sista har jag inte hunnit vänta tills den svalnat innan jag laddat nästa vända. Sommartemperatur med gassande högtryck råder i verkstaden så klädvalet blir därefter, ett linne, och med öppna fönster slipper jag att fullständigt försmäkta. Det är sommar i november :)
 
Som så många andra har jag varit på kyrkogården idag och tänt ljus hos mina älskade. Vi var där när det var nästan mörkt. Och kapellet - vackert, vackert! Var man ute på kyrkogården kunde man tro att innanför de där vita väggarna skulle det vara alldeles fullt av människor, sorlet var mäktigt. Dörrarna öppnades och vi möttes av levande ljus, kaffe, bullar, och några välkända ansikten. Inte alls många men kapellet förmerade rösterna, märkligt. Vi slog oss ner en stund med en kopp rykande varmt och världen, den stora där utanför, var mycket långt bort.
 
Utanför igen är det mer än skymning, vi går i det knastrande gruset över kyrkogården som är full av flämtande lågor. Nere vid grinden kan vi se ut över mossen. Dimman ligger tät långt därute. Ett vitt stilla hav. Stämningen kramar hjärtat, jag bor mitt i evigheten en kort sekund.
 
Novemberdrömmar är annorlunda
de ler med blek mildhet
och låter himlens kalla tårar fylla dina skor.