Lite julmagi

Har man de rätta glasögonen på hittar man julmagi just där i skogen. Fantasin skenar och börjar bygga en historia.  Det var juletid i älvornas land och de hade precis strött ut julbelysningen... För självklart trasslar inte älvor med sladdar, skarvkontakter och trasiga glödlampor! De strör... Och visst ser väl du också alla de kulörta lamporna nu...? Jag lovar, hela skogen gnistrade en stund.

Det har blivit kallt, frosten drar fram och förvandlar. Sveper i spets och kristall. Allt gråbrunt och vanligt sveps med och blir vackert.

Stjärnan som var helt klar och genomskinlig igår har förvandlats till en froststjärna över natten.

Inomhus börjar det märkas att julen är på väg. Jag bestämde mig för att göra åt lite av mina resttyger. Så här ser mina restlådesburkar ut... Det är en rolig utmaning att försöka använda småbitarna.

Jag sydde ihop många små till en större bit.

Sedan klippte jag hjärtan.

En kudde ska det bli har jag tänkt. Förhoppningsvis färdig till Jul... 

Något annat som nästan är färdigt är korsstygnsdamen som ska kunna hängas upp. Bara knapp och band fattas. Den kommer som mönster så småningom. Den petige märker förstås att jag inte har förslitit mig på baksidan men den kommer aldrig att synas... Petig är jag mest där det tjänar något till :) 

Ännu mer som snart är färdigt :) Hexagonerna från i somras håller på att bli en duk.

I vrårna gömmer sig massor av annat som inte alls är färdigt men det får bli en annan dag...

Lite dåligt samvete

Jag var på loppis i helgen, det är alltid kul. Och ofta följer det med onödor hem... Jag har blivit restriktivare med åren, det får helt enkelt inte plats så mycket mer... Men inte hur restriktiv som helst, för onödor gör själen glad. Den här gången fick bland annat några dukar följa med hem.

De ska inte få pryda något bord och det är det som gnager lite i samvetet. Någon har lagt ner mycket möda på dem, åtminstone de virkade, och jag har tänkt mig att använda dem för att skapa mönster i mitt fusade glas. Och jag är inte säker på att de är sig lika efteråt... Lite dåligt samvete ger det mig... Men de ligger i travar på loppisen och ingen köper fast de bara kostar några kronor... Jag tröstar mig med att jag ger dem en ny framtid... Ska göra lite prover, återkommer med resultat senare. 

Varje kväll försöker jag hinna med att sy på mitt lapptäcke, frenetiskt går jag loss på de ljusa rutorna nu. Och det tar på det, visst gör det. Problemet är att nu när jag skymtar slutet på detta projekt har jag redan siktet inriktat på nästa. Men här ska inte få tjuvbörjas på något nytt förrän detta är färdigt. Risken är ju då att det aldrig blir färdigt och det vill jag inte. Så jag klipper och syr, klipper och syr... 

Ute är det fantastiskt fint men lite för kallt för att en frusen stackare som jag ska trivas riktigt bra. 

Men gulsparvarna lyser verkligen upp, smått exotiska med sin självlysande gula färg.

Och inomhus kan man alltid lysa upp med tulpaner. Februari är så mycket lättare att övervinna med tulpaner!

Mula möske är en underskattad sysselsättning

Så kom det då till slut. Ordentligt med snö.

Snö är verkligen inte min förtjusning. Men det är vackert och ljusare blir det! Och ljuset är på väg tillbaka. Det märks på eftermiddagen då det dröjer sig kvar längre och längre och gör att när man är på väg in måste man stanna upp mitt i klivet. Dra in luften långt ner i lungorna, fästa blicken långt borta för att känna. Känna ljuset som är en flyktig föraning om vad som komma ska. När man väl kommer in väntar man lite, lite längre med att tända lampan. Mula möske är en underskattad sysselsättning. Eller kura skymning som en icke-västgöte skulle säga.  

I verkstaden blir det just nu kransar i olika storlekar. Något att hänga i fönstret och fånga det annalkande vårljuset med. 

Men ibland går det åt en hel del plåster... Vissa dagar verka vara sådana och idag är en sådan dag. Inga stora skador dock men oj vad små stick och sår i fingertoppar och händer kan blöda. Mycket opraktiskt...!

Och så har jag funderat på det där med kramsnö... 

Vinterlam

Med för mycket kaffe, tända ljus och gott fika försöker jag tända gnistan.

Ur högtalaren sveper Joshua Radin ut och fyller mina öron med lite lagom vemod. Det som jag behöver ha för att komma in i ett flow... Ni vet... Då när allt funkar! Men tja... Inget flow här. Känner mig mer vinterlam... Nu när inte så mycket händer skulle det ju produceras! Tänkas! Planeras! Men... Lamheten kommer antagligen sitta i tills solen är tillbaka. Under tiden ger jag glöden konstgjord andning och matar den med skåpmat. Ställer in autopiloten och knåpar med det som inte behöver så mycket eld. Jag övervintrar och väntar på att en skummande vårbäck ska skölja över mig med lite lagom brus. Sådant där brus som får livsandarna att hoppa.

Kreativitetsunderhåll är det som gäller för tillfället så att den inte ska vara allt för mager tills den får vingar igen. 

Och saker händer! Men det är flowet jag längtar efter. Då när allt flyter ur händerna och idéerna kommer snabbare än jag hinner blinka. Under tiden syr jag på lapptäcket med stjärnor (på upploppet snart!) och stickar färdigt en tröja. 

Spring is when you feel like whistling even with a shoe full of slush...

Doug Larson

Skrapekakor och ett och annat hopp

Nu är dagarna stillsamma. Vi är uppe skadligt länge på kvällen och sover tills vi skäms på morgonen... Det har varit efterlängtat! Men lite åstadkoms ibland. Som bröd.   

De här fick bli av vad jag lyckades skrapa ihop ur specerilådan. Skrapekakor...

8 brödkakor                ugn 225

2 pkt jäst

1 l mjölk

150 g smör

2 tsk bakpulver

3 msk socker

3 msk farinsocker

2 äggulor

1 dl linfrö

2 dl havregryn

och 18-20 dl dinkelmjöl/grahamsmjöl, hälften av varje

Smält smör i en kastrull, slå över mjölken och låt bli fingervarmt.

Häll i en bunke och smula ner och lös upp jästen.

Blanda ner bakpulver, socker, farinsocker och äggulor. Rör runt tills det löst sig. Blanda i havregryn och linfrö.

Häll i mjölet och arbeta degen kraftigt, tillsätt salt.

Låt jäsa i ca 45 min.

Ta upp degen, knåda  och kavla ut till 8 brödkakor. 

Låt jäsa under duk ytterligare ca 45 min.

Grädda kakorna mitt i ugnen i 225 grader ca 10-15 tills de fått fin färg.

Och så står jag inne i värmen och kikar på fåglarna. Det är en oerhörd aktivitet! Hackspetten tittar längtansfullt på jordnötterna tills han äntligen tar ett hopp och landar i godsakerna.

Och jag ångrar att jag inte är en minutiös fönsterputsare... Inte lätt att få skärpa genom rutan. När jag tänker närmare efter borde jag strunta i gardiner och krukväxter också... De skymmer när jag försöker kryssa emellan... För att inte tala om när jag slår objektivet i rutan, mosar näsan och skrämmer bort fåglarna av smällen... Men några befjädrade fastnade igår.

Nypon var populära!

Under de sena kvällarna har det äntligen blivit en del sytt. Nu är det bara tre stjärnor kvar...