torsdag 25 september 2014

Fågelbon och bultande hjärta

Fler saker ser dagens ljus i sista minuten. Fågelbon i glas och silver...
och ett bultande hjärta. 

måndag 22 september 2014

Sanningens minut

Ja, eller sanningen fångad på bild kanske. Oglamorös socialrealism light. Stormen före det hägrande lugnet...
Konstnatten (det var då ett evigt tjatande om konstnatten...) öppnar på fredag. Det svåra är att sätta punkt. Sluta dra igång nya saker utan istället göra färdigt. Jag försöker! Och under tiden ser det ut som på bilden ovan eftersom skapandeprocessen för min del innehåller en otippad ingrediens. Den så kallade vispen! Rekommenderas ej om man inte har vanan inne, då kan den orsaka svår stress och oro. Det är den som gör att man letar efter glasögonen (som sitter i pannan) letar efter pennan (som man nyss hade i handen) eller inte hittar bilden (som man skulle göra färdigt). Men har man väl vant sig så... 

Alla hörn i tillvaron är inte lika, hm, vispiga.  Här är en annan vrå att vila ögonen på för att återställa sinnesfriden. Med nya kort på ett för längesedan rivet (men spännande) hus.


tisdag 16 september 2014

Att sätta pris på sig själv

Bland det allra svåraste som finns tycker jag är att sätta pris på sitt arbete. En rörmokare har sin taxa, det är ingenting man ifrågasätter för det är greppbart. Klart att det är det som är priset. Men hur prissätter man en idé? Den produktutveckling som finns bakom ett färdigt föremål (allt morrande bakom låsta tänder när det inte funkar som man tänkt och man får göra om). Vad kostar blod, svett och tårar? Svårt är det och lätt ångestframkallande.

Lite axplock nedan på vad som är på gång. Och vad jag måste försöka prissätta. Huga, bara att ta tjuren vid hornen...

Den röda skålen blev jag glad över när jag öppnade ugnen, den hade fallit precis lagom. 

Och så här såg det ut i morse när jag började ladda ugnen. Hoppas att det blir som jag vill. 
Och så ett hus av den sägenomspunna varianten, Bryntahem i Velinga. Det revs redan på 50-talet men jag försöker väcka lite liv i de gamla väggarna. Hoppas på att bli klar idag.



torsdag 11 september 2014

Under ytan

Nu blommar min fina kaktus igen. Större delen av året är den rätt tråkig. Spretig, ovänlig och taggig men när blommorna kommer är allt förlåtet!

Det är lite som med människor. Människor som man envist håller fast vid trots att de är rätt vassa och många gånger rätt tråkiga. För man vet vad de gömmer på innerst inne. Vilka de är bakom allt det där vardagsgrå. 

Det har blivit ett nytt kort av min akvarell. Jag tyckte att rosenknopparna i trädgården såg ut som prinsesskronor så jag kunde inte motstå att använda mig av en sådan: http://hugskottochinfall.blogspot.se/2013/06/prinsessan-rosenknopp.html


På korten finns texten: always wear your invisible crown. Och det klart att det är skönt att alltid gå omkring och känna sig som en prinsessa... men det var inte riktigt så jag tänkte (även om alla är värda att få känna sig som prinsessor då och då). Den osynliga kronan är för mig allt det där som människor har gömt på insidan. 


tisdag 9 september 2014

Tack och lov för september!

September - jag älskar september! När luften fortfarande är mjuk efter sommaren och ljuset silar dämpat, disigt gyllene. Livet rullar fort just nu det är mycket både privat och med arbete. Och en del gör ont. Äldre släktingar drabbas av sjukdom och man räcker inte alltid till så långt som man vill. Men september är vacker, det är den. Njutbar. Tack och lov för september!
Möte i en blomma...
Två antenner som sticker upp, undrar just om mottagningen är bra...?
Och vi är många som njuter av äpplena just nu! Fjärilar...
 och fåglar. Och så vi förstås. Äppelpaj har det fått bli. Känns smått lyxigt att bara gå ut och hämta ingredienserna.
Sedan är det ju inte alla som vill vara med på bild! Den här bärfisen blev otroligt irriterad på mig och visade det med all tydlighet...





torsdag 4 september 2014

Konstnatten i Tidaholm 2014...

Ja, det är väl det som det mesta snurrar runt just nu. Jag bränner och brinner höll jag på att skriva men riktigt så illa är det inte. Men visst går ugnen varm och när en bränning misslyckas gäller det att hela tiden kunna hoppa vidare till plan B. För det händer... 

Jag har fått förtroendet att få ställa ut på klappebryggan inne i Tidaholm. Det är jättespännande och skräckinjagande på samma gång. Jag har aldrig gjort så stora föremål förut - det är en helt ny erfarenhet. Och så är det ju det... Att ska man bara göra det som man vågar (och kan...) får man inte ha mycket roligt...! Och roligt är det :)

Nedan två ganska dåliga bilder. Det första är klappebryggan och nummer två är tillverkning på planeringsstadiet. Mer än så tänker jag inte visa utan hoppas att ni kommer och tittar istället.



I verkstaden har jag precis bränt stjärnor...

...och är lite förälskad! Strukturen i det senast brända tycker jag blev väldigt fin. Genast kommer idéerna farande vad man skulle kunna göra... Tänk...! Men, begränsa mig! Just nu måste jag det, annars blir jag inte färdig.
Och så målar jag ju också just nu. Ett par saker till sedan måste jag sätta stopp även där . Inte lätt när idéerna kommer dimpande! Jag måste ju bara...