måndag 25 augusti 2014

Bolltistlar för liv

Trädgården har på nolltid blivit höstrufsig, dimman sveper över kvällarna och det mörknar rätt tidigt. Det är lätt att tro att allt då blir lugnt och stilla men jag behöver bara titta ut genom köksfönstret för att se att det är fel. Haren skuttar omkring och förser sig gladeligen av vår fallfrukt. 
Och vill man ha mycket att titta på ska man skaffa bolltistlar! Dom är älskade av humlor, bin, fjärilar och fåglar. Så här års är det alltid livat där.



De gula Rudbeckiorna är också ett favorittillhåll för småfåglarna och man inser hur fjäderlätta de är när de emellanåt kan sitta och gunga på en smal liten stjälk. Eller mitt uppe i en blomma.

Badsäsongen är inte heller över här hos oss. Det var fullt liv i dammen alldeles nyss. Ända tills koltrasten kom... Stor och klumpig landade han med ett hänsynslöst plask mitt i och alla de andra flydde. Men han själv verkade otroligt nöjd. Inget går upp mot en egen kuppe... 

Jag börjar få lite saker färdiga. Och lika fort börjar jag på nya. Snart är det konstnatt, dags att börja organisera skapandet kanske...












torsdag 21 augusti 2014

När kvällen är sen

Jag tycker om kvällarna! När det är mörkt (nåja, inte precis i mitt hörn) och tyst i huset. När jag har kaffemuggen bredvid mig och det enda som hörs är mina tankar... Just nu roar sig tanken någonstans i början på 1800-talet med en spännande historia som säkert har fått några extra lager av drama genom tiden. Jag lär återkomma i ämnet... Jag skulle vilja hinna så mycket mer men en del av mina tankar vill jag så småningom ska hamna på konstnatten i slutet av september. Varför, åh varför är jag alltid så sent ute? Men det känns alltid omöjligt att vara effektiv om det inte finns en piska och en tidsgräns... Önskar verkligen att jag istället kunde ha färdigställt allt för flera månader sedan! Men... då var det antagligen något helt annat som upptog tankeutrymmet...

tisdag 19 augusti 2014

Stökar ner

Det känns väldigt bra att använda saker som man redan har. Att göra nytt av gammalt. Antar att man känner sig lite duktig då... Och det kan man väl vara värd att få känna sig ibland? Just idag är duktigheten kombinerad med ett visst stök för när man skär tyg blir det lätt lite kaos. I alla fall hos mig. 
Jag skär upp gamla skjortor som ska bilda en ram runt ett broderi jag gjort. I vanliga fall när man syr samman hexagoner gör man ju det för hand med en pappmall. Men jag vill sy på maskin den här gången så jag provar ett annat sätt genom att dela dem så jag kan sy hela längder. Fortsättning följer...

Genomblåst, våt om fötterna och redo för dagen

När jag klev utanför dörren sken solen... När jag hunnit hundra meter kom regnet! Blåsten fick lövmassorna att häva sig och inramningen hade passat i vilket ödesmättat drama som helst. 

Men det var en fantastiskt skön promenad, för trots att jag har svårt att ta avsked av sommaren så är jag längst därinne en höstmänniska. Jag tycker om den svala luften och de mörka kvällarna. Att tända lampor i fönstren och kravlöst läsa en bok och strunta i att man nog borde måla fönster istället... 

Med regnet piskande och vinden i ryggen (och hm, rätt mycket i ansiktet...) blåste jag så småningom in genom dörren där hemma. Dags då att byta ut de våta strumporna och sätta iväg ut i verkstaden för att ta tag i dagen.

Där är det både plus och minus. Vissa saker blir som planerat medan andra bestämmer sig för att ha ett eget liv... 
Den gula cirkeln vill inte alls så nu ger jag upp hoppet om den. Bubblor och elände, nu får det bli hammaren nästa! 

Och så ska jag bearbeta en av mina bilder färdigt. Kort och prints ska det bli. Får det lov att vara en älskling i köket?



måndag 18 augusti 2014

I köket

Köket, ja det är nog husets medelpunkt. Och köksbordet är väl självaste navet som allt kretsar omkring. Det är liksom där det händer. Och idag har där tilldragit sig... Fläsk med löksås! Sommarens grillmeny börjar så sakteliga hamna i bakgrunden för lite "höstigare" maträtter, som nu helt plötsligt efter veckor av grillat på längden och tvären, känns nästan som nya.
Och när disken är bortplockad kan jag invadera samma yta med mina målargrejor. Av någon anledning känns det roligare att sitta mitt i smeten än att dra sig undan ut i verkstaden. 



måndag 11 augusti 2014

Rätt som det regnar kommer det en skur...

...och däremellan skiner solen. Vädret är ombytligt men det gör mig inte så mycket. Det är fortfarande varmt och emellan regnandet torkar det upp och jag kan sitta på trappan med min kaffekopp.
Hela trädgården verkar vakna på nytt efter att ha legat platt och flämtat i flera veckor. Består marken av nästan bara sand blir det rena öknen mellan varven när man inte hinner vattna. Vissa morgnar är träden fulla med fåglar, lika fort som de dyker upp försvinner de. En favoritsysselsättning verkar vara att sitta uppe i rudbeckorna och noppa bort kronblad.

Och nu äntligen blommar solrosorna. Vem kan motstå en solros?

Jag tycker baksida och knopp är minst lika vackra!

Myrorna är också väldigt upptagna... De springer upp och ner på solrosorna men jag kan inte riktigt förstå varför.

Inomhus har jag försökt mig på att måla en del. För tillfället tycker jag att det mest liknar en tapet... Men vet vet, det kanske kan få bli bakgrund till något annat.
Och så skär jag en massa glas förstås. Runt brukar vara lite knepigt och jag har en gång investerat i en dyr och fin cirkelskärare... som jag inte använder. Jag brukar skära efter linjer istället, jag tycker det fungerar bra. Skär man som man ska kan man oftast knacka bort hela cirkeln utan att joxa med olika tänger hit och dit men ibland är jag snål med materialet. Som nedan. Så här såg det ut igår:






onsdag 6 augusti 2014

Deep under cover

Vet inte om det är för att hösten snart är här som vemodet lägger sig som en lätt dimma mellan solrosor och blomsterbönor. Det där som gör att jag ibland känner mig som den enda överlevande från en avlägsen civilisation... Som gör att jag plötsligt snubblar på den där biten av mig själv som är rent museal. Den där biten som tycker att det är naturligt att använda ord som torde, töras, och understundom. Den där biten som tycker att kafferep med nystrukna dukar, tunna kaffekoppar och hemgjord vinbärssaft är hemmaplan. Den bit som längtar efter att få höra sitt eget språk. På riktigt. Inte brett och blôkigt. Utan på det gamla sättet. Ingen säger längre att; dä hûjar ja inte... Men jag hûjar och längtar lite till. Efter att få sitta i ett oergonomiskt kök och lyssna. På historier om vägglöss, löktegubba, môsagummer och om slipstenar som går av sig själva ute i snickarboa för att han som ligger där ute "å ä dör" och väntar på att kistan ska bli klar va rätt elaker... Jag kan längta efter ochica  tanter i krymplinklänning och gubbar i välanvänd kavaj som förvandlats från finkostymdetalj till arbetsjacka. De kommer från samma land som jag. Och jag längtar efter flôtringar, potäteplättar och friaregröt... men det kan jag förallandel fixa själv. Men man kan ju inte avslöja sig som en överlevande relik hur som helst... så jag går under cover. Maskerar mig så här års dagligdags i linne, slitna jeans, sandaler, kajal och solglasögon. Och vem vet... En dag kanske mina barn säger att de är överlevare från en avlägsen civilisation... Att de längtar efter tanter i jeans och linne...

Nu ska det brännas glashjärtan så nu får jag sedera det här!