fredag 23 maj 2014

TV-underhållning

Så värst mycket TV-tittande brukar det inte bli. Men när det händer vill jag ha något att göra. Om det inte är något extremt spännande som tilldrar sig på skärmen förstås. Säkert inte att rekommendera, man ska ju vara närvarande i det man gör. Jag har väl mer den läggningen att jag skummar TV-innehållet med ett öga, har ett öga på vad jag gör medan händerna går på autopilot och jag tänker på något helt annat... Förkastlig ovana,  svår att vänja sig av med. När jag syr fel tycker jag också att den borde vara straffbar!

Jag använder mig av reproduktionstygerna som jag har men får nog kasta in lite vitt, det blir alltför murrigt annars för att passa mig. 
Jag har ritat en bild i EQ6 för att kunna hålla ordning på hur mönstret ska vara. Blir lätt förvirrat annars men färgsättning och storlek stämmer inte med min påbörjade quilt. Bilden är bara som stöd. 
Jag skriver ut mina mallar direkt på skrivaren på ett tjockt papper, 240g. Tidsbesparande men naturligtvis kan man rita mallarna för hand på kartong också.

Ute är det ljuvligt, glöm inte att njuta.
Andas in. 
Lyft näsan mot solen.

Lev! 














fredag 16 maj 2014

Face/Off

Jag har äntligen prövat silikonet från det här inlägget http://hugskottochinfall.blogspot.se/2014/03/hander-det-nat.html i "skarpt" läge. Det fungerade bra även om jag har en del kvar att lära...

Lite nervöst, man är ju rädd för att det ska fastna! Jag använde inget egentligt släppmedel, pudrade bara på en aning potatismjöl. Om det gjorde till eller ifrån har jag ingen aning om... Det lossnade i alla fall fint från underlaget. Jag kunde varit mer noggrann när jag byggde på massan men jag stressade, rädd att det skulle stelna innan jag var klar. Silikonet är dyrt och man är ju sparsam. Inget får gå till spillo i onödan...
Så här såg formarna ut när jag hade fått loss dem. En del ojämnheter i avtrycket men på det stora hela är jag nöjd. Och jag har lärt mig massor till nästa gång.
Jämnade sedan till kanterna med en kniv och retade mig på att jag nog kunde sparat lite på silikonet. Riktigt så tjocka och präktiga formar hade jag ju inte behövt. Men ja ja, nästa gång kan jag nog...

Nu ska jag lägga pussel! 
Många tillskurna glasbitar ligger på mellanlagring i ugnen (enda lediga ytan...) för att pusslas ihop. De kommer att bli till ett stort fat. 

Hoppas jag...




onsdag 14 maj 2014

Konfirmationskalas i maj

Vilken månad passar väl bättre för ett konfirmationskalas än maj? Träden har skira slöjor och allt är ett löfte om vad som komma ska av ljuv sommar. Maj är helt enkelt en konfirmand på språng mot framtiden... 

Maj är absolut en kaffekalasmånad och ska man ha kaffekalas måste man baka... 

24 Sockerbullar , ugn 225 C°

50 g jäst
100 g smör
3 dl mjölk
1/2 tsk salt
1 dl strösocker
9 dl vetemjöl

Vaniljkräm av marsanpulver till fyllning

Gör vaniljkräm enligt anvisningarna på förpackningen, låt svalna.

Smält smöret, tillsätt mjölk och värm tills det är fingervarmt, smula ner jästen och rör om tills den lösts upp.

Tillsätt, socker, salt och det mesta av mjölet. Arbeta degen väl och låt den sedan jäsa under bakduk i 30 minuter.

Ta upp degen och dela den på mitten. Rulla ut varje bit till en längd som delas i 12 bitar. Forma till släta bullar och ställ på en bakpappersklädd plåt. 

Jäs under bakduk i 15 minuter. 

Fyll vaniljkrämen i en spritspåse. Gör en fördjupning i varje bulle och fyll med vaniljkräm. Låt jäsa ytterligare i 15 minuter. 

Pensla bullarna med uppvispat ägg och grädda i 8 minuter.

Vid servering penslas bullarna i smör och doppas i socker.


Muffins med smak av citron och vit choklad, ugn 200 C°

100 g rumsvarmt smör
2 dl strösocker
3 ägg
1 ekologisk citron, rivet skal + saft
1 tsk vaniljsocker
1/2 dl mjölk
1 dl filmjölk
4 dl vetemjöl
1 tsk bikarbonat
1/2 tsk bakpulver
100 g grovhackad vit choklad

Garnering

vit choklad
strössel

Vispa smör och socker poröst, tillsätt äggen och fortsätt vispa.

Blanda i citronskal, citronsaft, vaniljsocker, mjölk och filmjölk.

Blanda mjöl, bikarbonat och bakpulver, vänd försiktigt ner i smeten.

Rör sist ner den grovhackade chokladen.

Fördela smeten i muffinsformar och grädda mitt i ugnen ca 12-14 minuter. Låt svalna.

Smält vit chocklad och ringla över och strö över strössel.



Ploppkakor, ugn 200 C°

225 g smör
5 ägg
3 dl socker
5 dl vetmjöl
1 1/2 dl kakao
200 g plopp

Smält smöret i en kastrull.

Vispa ägg och socker pösigt.

Vänd försiktigt ner mjöl och kakao och rör ner smöret.

Häll upp smeten i en bakpappersklädd långpanna ca 20x30 cm.

Hacka chokladen grovt och strö över. 
OBS! Förvara chokladen i kylen, den är mycket lättare att hacka om den inte är rumsvarm...

Grädda i 20 minuter. Låt svalna och skär i lagom rutor


Inte alltför ofta kommer finkopparna fram. De går ju inte att diska i maskin... Men det klart att de ska vara med på kalas! Det är mammas koppar och så fulla med minnen att egentligen borde inte kaffet rymmas i dem men nybryggt kaffe blandar sig väl med minnen. Jag har inte riktigt dussinet fullt, det finns elva. Den tolfte koppen har jag själv slagit sönder en gång för länge sedan när jag var mycket yngre än mina barn är nu. Och jag fick inte skäll... Ändå skämdes jag för att jag hade haft sönder en av de fina, det är väl därför jag minns. Men allra mest är de förknippade med kalas, sommar, kakor, tanter och festligt bråttom. 

Nu är kalaset över och vi har serverat nya minnen i kopparna. 

I rummet får svalorna flyga vidare i taket...
...klänningen hängas undan...
...och vi diska och ställa in i skåpet...

så vi är redo för nästa kalas...
Ibland duggar de tätt som ett sommarregn.











måndag 12 maj 2014

Slumpartad förälskelse

Med mycket färg runt omkring blir ibland ögat trött. 
Uttråkat, kräset... 
Ge mig något roligt annars vill jag inte titta!

Men ibland...
Ibland blir det smått häpet, tjusat och förälskat. 
Något blir annorlunda mot det förväntade. 

Först stirrar det förvånat. 
Besviket... 
Men åh, det blev ju helt fel...! 
Den färgen var inte den jag ville ha!!! 

Men ögat kan inte sluta titta. 
Ögat sugs närmare, 
kan inte värja sig. 
Till slut är det fast. 
Färgen! 
Mmmm... 

Kan inte sluta tänka på färgen... 
Den dova gröna med lite gult... 
Som en syrlig blank karamell... 
Ge mig mera! 

Nyförälskad önskar jag att jag hade en hel trave av det vackra.
En enda ynka skiva har jag kvar.
 Jag kommer att behandla min förälskelse med största varsamhet. 


måndag 5 maj 2014

Liv och död i rabatten

Jag önskar att jag kunde hålla fast de underbara dagar som är nu, de rinner alltför fort. Allt det vackra kommer slag i slag, stannar ett darrande ögonblick och försvinner bort. Mitt i när man helst bara vill njuta är det så mycket som ska hinnas med och våren väntar inte. Den rullar fram som ett sprudlande karnevalståg. Passerar, och har man missat allt det roliga får man snällt vänta tills nästa år. 
Vitsippor och ekorrar har jag i alla fall inte missat. Underbara var och en på sitt sätt, inte minst ljudet som ekorren ger ifrån sig. Jag vet inte hur det bäst ska beskrivas... Ett shirpande kanske...? Eller ett squirrande...? Inget låter som det. 
Samsas snällt med alla fåglarna verkar de också göra. Jag är rätt usel på fåglar men jag tycker om att titta på dem och ännu sämre är jag på fågelläten. På det senaste har jag i alla fall lärt mig att känna igen hackspetten. Han brukar ge ifrån sig ett visslande en stund innan han landar i vårt äppelträd för att sedan fortsätta till grannens björk. Han gillar jordnötter har vi märkt.

Lite frön har jag lyckats påta ner, nu gäller det bara att hålla tummarna för att det ska växa sig över alla bräddar denna sommar. Känns som att vi har kommit igång riktigt bra men så var ju alla planteringslådor färdiga att använda i år. Ett projekt som bara tog, hm..., två somrar. Nu hoppas vi på att få njuta detta år.



Men det sjuder inte bara av liv i rabatterna när jag sätter spaden i jorden. Häromdagen hittade jag ett kranium! Ja, efter en fågel visserligen...
Och inte alltför litet. Hm, naturliga orsaker eller döljer sig här ett brott...? 

I växthuset har jag försått luktärter,
efter att först ha blötlagt dem efter konstens alla regler.

De är inhandlade i en fantastisk engelsk trädgård, Anne Hathaway´s Cottage, som vi besökte i somras. Luktärterna parfymerade luften och hela trädgården var magiskt vildvuxen (men omskött!) på ett sätt som jag bara drömmer om att åstadkomma. 


Det här var de mer strama delarna. 

Men även om man inte har tid att gräva i trädgården finns det mycket att njuta av nu, helt utan möda. 

Alla dessa färger! Vackert så det nästan gör ont...