torsdag 23 april 2015

Gräddrädd...

...är inte ordet för dagen. Möjligtvis sötmodig. Bemärkelsedagarna firas med tårta, födelsedagarna hos oss kräva detta bakverk. Inget finlir men ganska (host, host...!) god om jag får säga det själv...

Vill du prova vår födelsedagstårta kommer receptet här:

Ugn 175°

6 ägg

3 dl socker
1,5 dl vetemjöl
1,25 dl potatismjöl
2,5 tsk bakpulver (knappt)

Garnering

5-6 dl grädde
4 bananer
frysta mosade jordgubbar med socker 3-4 dl
ett tårtlock av marsipan
1 påse maränger
florsocker

Smörj och bröa en form. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda mjöl, potatismjöl och bakpulver och vänd ner i smeten. Häll smeten i formen och grädda tårtbottnen i nedre delen av ugnen ca 40 minuter. Stjälp upp kakan och låt den svalna.

Dela kakan i tre bottnar.

Lägg vispad grädde och jordgubbar i första lagret. Jag brukar lägga grädde under jordgubbarna som "isolering" för jag vill inte att tårtan ska bli för blöt. Brukar mosa jordgubbar och frysa in med socker på sommaren för att ha just som tårtfyllning. Men har man inga jordgubbar är krossad ananas också gott.

Till lager två mosar jag bananer och rör ihop med grädde. Inte vackert... Men gott!

Sedan lägger jag på sista bottnen och brer ett lager grädde ovanpå innan jag lägger på tårtlocket.

Jag gillar maränger... De förlåter och gömmer många skavanker på en tårta. Tårtlocket räcker aldrig till för tårtorna utan är lite för litet så jag breder en kant med grädde längst ner och trycker fast maränger.

Dekorera kan man ju göra hur man vill. Jag gjorde det enkelt för mig och klippte ut ett hjärta i plast som jag la ovanpå tårtan innan jag pudrade florsocker över alltihop. Bara att försiktigt plocka bort plasten så har man vips ett hjärta.

Nu... 
...är det bara att fira födelsedagsbarnet!







onsdag 22 april 2015

På rymmen...

På rymmen kändes det nästan som att jag var igår. Vädret var fantastiskt och på morgonen struntade jag i alla måsten. Jag tog skönaste gympaskorna, låste dörren och bara struntade i allt det jag borde ha gjort...! Två timmar och 150 foton senare var jag tillbaka, de flesta kort var helt oanvändbara men det gjorde inte så mycket. De var inte målet. Och konstigt nog hann jag precis lika mycket, om inte mer, som en vanlig dag då jag snällt rättar in mig i måsten. Att rymma då och då är nog bara bra...
Velinga skola, ett förfallet nav. Svårt att tro hur mycket liv det en gång måste ha varit här...



Krattade gångar! Som små fick vi alltid lära oss att gå bredvid, på gräset, för att inte vara de som förstörde arbetet som lagts ner. Jag går fortfarande på gräset...


Straffbart vackra omgivningar...









måndag 20 april 2015

Blomstermagi, sippsalabim, för drömmare att förlora sig i...

Det är något visst med blåsippor! De är poesi... Blomstermagi, sippsalabim,  för drömmare att förlora sig i.






Blåsippefärg är ett kapitel för sig. I sprödaste ljuvlighet står de där och man vill fånga just det. Få dem att slinka oförstörda in i kameran men det är inte det lättaste. Ofta blir de för blå... Eller för lila... Eller charmlösa... Så gärna vill man fånga magin. Sippsalabim... Och ibland vill det sig. Inte för att man vet hur man ska göra utan för att det ibland bara funkar. Lite sippsalabim i rättan tid...

Helgen som gick var solig och eftersom jag alltid längtar ut släpar jag ut livet utomhus. Att sitta och sy på trappan är inte fel. Men i ärlighetens namn blev det inte så mycket sytt som det var tänkt. Att sitta med slutna ögon och näsan mot solen är något som bör, nej ska, prioriteras så här års.

Vilket jag inte var ensam om att tycka. Flugor på solväggen är också ett vårtecken om än ett mera tveksamt sådant. Såg ut att trivas gjorde de i alla fall. De också...




En traktor vid Torp

Jag vill måla det jag ser. Fånga bitar av vardagen. Jag känner mig ofta som ett barn som storögt tittar på allt roligt som finns runt omkring. Och jag är så glad att jag fortfarande kan häpna över att världen glittrar och gömmer på hemligheter att hitta. Och precis som ett barn vill jag rita det jag ser...

Ofta, ofta går jag förbi ett ställe som heter Torp. Där finns det massor av härligheter för storögda. Som traktorer, blåsippor och tofsvipor...


onsdag 8 april 2015

Att ta pelargonsticklingar

Efter långa vintern brukar de se rätt bleka och taniga ut. Och ibland så vill jag bara rädda en sort som jag tycker om. Då är det dags... För pelargonsticklingar!
Så här års är det väldigt lätt att få dem att rota sig. Bara att bryta av, korta in till lämplig längd och sätta i en kruka med såjord.
Här hade jag inte hjärta att slänga stamsticklingen som var mycket kraftigare än toppskottet... Så jag planterade den också.
När man hållit på en stund blir det väldigt fullt i fönstret...
Varje sekund man har tid att vara ute i solen nu är härlig! 
Och kvällarna... Stilla men fulla av ljud!




tisdag 7 april 2015

På´t igen

Nu så var det slut med ledigheten och dags att ladda om. Lite nya fat från nattens bränning.




måndag 6 april 2015

Velinga. Inte ett färn och allt...

Bor man på ett litet ställe så rycker de flesta på axlarna. Det är några träd, ett par hus och lite mer träd. En och annan sten kanske. De skulle helt klart säga att där finns inte ett skvatt! Eller som de skulle säga här omkring - Näe, där finns dä inte ett färn å se! Tänk så fel de har...! Jag har hittat, om inte allt... så massor...

Tranor förstås. Lite lagom majestätiska spatserar de. Och om det är någon som kan spatsera med stil så är det de.



Årets första vitsippor har kikat fram, man blir så glad när man hittar dem!

 Och citronfjärilar! Denna fladdrade genom halva skogen med mig efter innan den behagade att landa en sekund. Motion för mig...
Och Tussilagon lyser fortfarande upp tillvaron! Små glada utropstecken i allt det brungröna.


Gässen är också roliga när man ser, de blir tyvärr inte lika glada över att se oss...


...utan flyger iväg och landar i dammen. Där håller de sig blick stilla och önskar oss dit pepparn växer...

Min kompis ekorren hänger fortfarande runt knutarna...
...och lite andra personligheter skymtar bland grenarna.

I trädgården har krokusen sett sina bästa dagar men kronbladen gnistrar fortfarande i solen.

Och nya knoppar är på gång!
Krusbär...
Och när man tror att nu så kan det inte bli bättre, då lyser månen upp kvällen med ett fantastiskt månsken silat genom ett gammalt äppelträd...

Tsss... Skulle det inte vara ett färn...?