Magiskt ljus och en välformad insida...

När december är som mörkast är det lätt att misströsta och tro att ljuset är förlorat. Men så kommer en dag med skimmer och milt glitter. Ljus som rinner över och igenom så att man helt glömmer det världsliga grå och bara ser magi.

Jag har gjort ett print som många har köpt av mig, texten i bakgrunden är: always wear your invisible crown. Häromsistens var det någon som frågade vad det betydde. Jag vet ju precis vad de står för i min tanke men just när man får frågan är det inte lätt att hitta orden. Och jag har förstått att människor tolkar dem olika. Men min tanke var att en människas storhet inte alltid syns på utsidan. Innanför skalet på en alldeles vanlig människa kan det gnistra och glimma. Att en god och vacker insida är alltför värdefull att tappa bort...

Konstnatt i Velinga

Så kom den då till slut... Konstnatten! Eller helgen kanske man ska säga, som i år började redan på fredagen. Och det har varit full rulle hela tiden. Som slalom med inslag av störtlopp och med längdskidor vid målgången... Mina stora glasballerinor (1.35 höga) skulle upp på klappebryggan inne i Tidaholm.

Men oj vad det blåste! Glas och blåst känns inte som den bästa kombinationen. Maken och jag kröp omkring på bryggan och försökte i möjligaste mån förankra dem i botten för att de inte skulle svaja så. Vi fick upp fyra av fem sedan vågade vi inte sätta upp fler. För varje galen vindby hotade jag vädrets makter på olika sätt. Men... De lyssnade inte. Tjugo i sex insåg vi att vi var tvungna att åka hem. Vi skulle ju öppna utställningen! Tända ljus, fixa våfflor. Språngmarsch in från bilen för att hoppa i något mer presentabelt än bättre begagnade jeans. Kamma sig var inte att tänka på. Just smile :)

Och det fortsatte blåsa! Trädet utanför ingången välte omkull i sin kruka. Ställa upp, skynda, skynda!

Tända ljus, vispa smet. Bästa vännen skulle hjälpa till borta i våfflorna, lite sådär som hjälpreda var det sagt. Hon hamnade minst sagt ensam mitt i smeten. Maken som brukar fixa den avdelningen var först tvungen att ordna med kortläsaren för betalkort som behagade hänga sig precis lagom och sedan försvann han iväg för att kolla de blåsande ballerinorna i stan. Klockan sex prick anlände de första besökarna och de var många :)  Sände en tanke till kompisen borta i våfflorna där jag stod bakom disken... Men räddningen dök snart upp. Svågern är van våffelbakare och dök upp en hel halvtimma innan han skulle, han var efterlängtad! Svägerskan som är en klippa bakom  disken var minst lika efterlängtad och tog tag i det som behövde göras som hon aldrig gjort annat. 

Puh! Nu var vi på banan igen! Men... Borta i våffelhörnan håller smeten på att ta slut. Receptet har maken bara i huvudet! Och han var i stan! Men tack och lov för mobiltelefoner! Receptet var snart bärgat. En stund senare är vi fulltaliga och resten av kvällen är hektisk men helt klart kontrollerad.

Dag två kändes i jämförelse mer avslappnad. Ballerinorna stagades upp av Urban och hans bror Lars med wirar. Det blev stadigare. Kvällen innan hade ballerinorna plockats ner på grund av blåsten och en kjol hade kraschat. Men nu funkade det. Visserligen hade det varit finare utan linor men alternativet att inte få upp dem alls hade varit tråkigt.

Mycket folk även denna dag. Mycket jobb och mycket roligt och måååånga våfflor. 

Hann inte ta kort under tiden som jag hade tänkt men nedan lite kort från utställningen innan vi öppnade.

 Skymning

 True nature...

 Svägerskan...

 och jag.

Intensiva dagar har det varit! Halv två lördag natt stod svägerskan och jag och skar, vek och packade kort. Herrarna var i stan och brottades med ballerinor. 

På söndagen hade vi vanan inne och en hel del folk kom även då. En bra bit över 1000 besökare hittade ut till oss!  En fantastisk och underbart rolig helg :) 

Genomblåst, våt om fötterna och redo för dagen

När jag klev utanför dörren sken solen... När jag hunnit hundra meter kom regnet! Blåsten fick lövmassorna att häva sig och inramningen hade passat i vilket ödesmättat drama som helst. 

Men det var en fantastiskt skön promenad, för trots att jag har svårt att ta avsked av sommaren så är jag längst därinne en höstmänniska. Jag tycker om den svala luften och de mörka kvällarna. Att tända lampor i fönstren och kravlöst läsa en bok och strunta i att man nog borde måla fönster istället... 

Med regnet piskande och vinden i ryggen (och hm, rätt mycket i ansiktet...) blåste jag så småningom in genom dörren där hemma. Dags då att byta ut de våta strumporna och sätta iväg ut i verkstaden för att ta tag i dagen.

Där är det både plus och minus. Vissa saker blir som planerat medan andra bestämmer sig för att ha ett eget liv... 

Den gula cirkeln vill inte alls så nu ger jag upp hoppet om den. Bubblor och elände, nu får det bli hammaren nästa! 

Och så ska jag bearbeta en av mina bilder färdigt. Kort och prints ska det bli. Får det lov att vara en älskling i köket?

Torsdagsbilder

 

 

Nya prints och kort

Den som lyder råd är vis heter det ju... Och nu har jag gjort det. Bakgrundsfärg är alltid knepigt, det är så lätt att alltid hålla sig i bekvämlighetszonen. Då är det bra med en knuff. Det är inte alltid man hamnar åt just det håll som man först blev knuffad... men man får fart och kan hoppa hit och dit... Och så helt plötsligt landar man och det känns rätt.

Nu har jag landat... nya prints och kort finns färdiga.

Och vilken dag som helst nu så kommer snön att försvinna. Den måste försvinna. Tack och lov är chansen rätt hög för att det kommer att hända i år också...

 

 

Hoppfullt...

Judit! Var är du?

Det är vår i luften! Det blir allt ljusare och som varje år har den stackars talgoxen tappat bort frugan. Juudit, Juu-ditt, Judit! ropar han. Jag hoppas verkligen att han hittar henne...

Och nu har jag på allvar stökat ner med mitt tygklippande så imorgon slipper jag nog inte undan. Det blir till att dammsuga. Tänk så fint och städat jag skulle ha om jag inte stökade så... Känns som jag kommit en bra bit på väg idag.

Alla bitarna är utklippta och utplacerade på pappersmönstret. Får inte nysa... Får inte nysa... Så besvärligt att pussla ihop igen om de åker all världens väg!

Jag brukar markera på tyget med vattenlöslig penna var motivet ska hamna...

...och flytta över allt till tyget. Och sedan så är det dags att välja tråd...

Och så funderar jag fortfarande på bakgrund. Jag tror jag närmar mig...