Hösten, den riktiga hösten, kom smygande utan att jag riktigt märkte när. Varma dagar varvade med kvällar med bett i luften. Det är rätt skönt...
Jag laddar för nya bränningar igen och hoppas kunna hitta på lite nytt. Förnyelse är målet.
Och att unna sig slarva bort lite tid på rent trams, för nöjes skull...
Det skulpterade huvudet i papperslera har legat på hyllan ett bra tag nu men har äntligen fått hår. Av virkgarn... Målat med gesso känns det nu lika hårt som resten av huvudet. Ska bli roligt att få måla så småningom. Det som är roligast att måla är ögonen men det blir det inga här för den ska blunda är det tänkt.
Helgens fåglar verkade tro att det var vår igen. Saligen kvittrade de i solskenet och hoppade runt på vårt tak.
De stod för underhållningen när vi ägnade oss åt att leta reda på planlösningen i vårt hus... Ibland när tiden inte räcker till kan man undra var den tog vägen. Med hjälp av dammsugare och mopp är den nu återfunnen! En av mina quiltar med höstmotiv fick byta plats med tulpanvarianten.
På hösten brukar matintresset vakna så smått igen. På söndags-kvällen fick det bli jordärtskocksoppa. Den är god men jag glömmer alltför ofta bort att göra den.
Något vettigt recept hade jag inte heller. Det fick gå på en nypa här och en nypa där. Det var i alla fall ungefär så här som jag nöp:
600 g jordärtskockor (2 påsar)
2 större potatisar
2 pressade vitlöksklyftor.
Skala och skär rotfrukterna i bitar och fräs med smör i en gryta tillsammans med vitlöken.
Häll över 7-8 dl vatten + 2 hönsbuljongtärningar och koka tills bitarna är mjuka.
Mixa soppan slät i en matberedare eller med en mixerstav. Häll i grädde. Hm, vet inte riktigt hur mycket jag tog. Hade en 5-decilitare och pytsade i. 3 dl kanske...? Värm upp och smaka av med salt och peppar. Jag hade även i en aning rosmarin men det är en smaksak.
Ett inte helt genomarbetat recept av modellen man tager vad man haver...
