onsdag 3 juli 2013

Batteriladdare

Ibland kryper stressen i ådrorna utan egentlig anledning, bara de krav som man ställer på sig själv. Då känns det som att man fastnar och ingenting blir bra. Bästa medicinen för mig är att släppa det jag håller på med och göra något helt annat, det gjorde jag idag på förmiddagen.
Jag gick förbi doftande rapsfält där det fladdrade fullt med små svarta fjärilar.
 
Och passerade böljande sädesfält där vinden drog fram och bildade mjuka vågsvall. När jag var liten lekte vi indianer och "simmade" i dessa hav, fast bara lite i kanten. Vi visste ju att det var förbjudet...

 
Himlen full med molntussar...
 
 och jag är nyladdad.

2 kommentarer:

  1. Tänk vad Den Stora Salen kan göra med och för en när man kommer ut dit :). Jag känner precis igen mig i den där krypande känslan av stress du beskiver. Det är jobbigt när den infinner sig, och som att kränga av sig en tung ryggsäck när den rinner undan.
    Tack för dina dina rader hos mig :). Ha en skön kväll!
    Kram från Maria

    SvaraRadera
  2. Ja det är tur att det finns en Stor Sal Maria, det var en underbar beskrivning :) Stress och måsten blåser bort i vinden och förvandlas till de oviktigheter de egentligen är.
    Hoppas att du får en fin helg :)
    Kram

    SvaraRadera