Ogenerad hårväxt

Inte har det varit många soltimmar i maj men när solen silar genom moln och hagelskurar sitter han där... Mitt ibland falnande körsbärsblom sköter han sitt. Ogenerat låter han solen värma hela hans lekamen i ett allomslutande skimmer. Vad bryr han sig om (eller kanske är det en hon...) sina lurviga ben och håriga rygg när världen är vacker och solen är varm. Nej, det går inte slösa dyrbar tid på sådant trams! Maj är kort...

Och redan falnar körsbärsblommen...  Men föralldel.  Förfallet är vackert det också! Och lite passar det nog en själ som min... Som behöver lite svärta för att känna sig hemma.

Men inte hinner det bli mycket förfall i maj...! När det ena slutar tar nästa vid. Äppelblommen är i annalkande, jag älskar mina gamla knotiga äppeldamer! De talar inte gärna om sin ålder men jag skulle tro att de är någonstans mellan 75 och 80 nu...

I maj växer förgätmigej överallt där den kommer åt. Uppmuntrad av glada tillrop från mig!

Dessutom kompletterar den maskrosorna vackert...

I maj avskyr jag inte maskrosor, då älskar jag dem! Det är först senare när de står som nakna skaft i gräset som förälskelsen går över och de irriterar mig. Men då är det inte längre maj. I maj är jag mild och solig.