En dag är den bara där. Känslan av sommar. Almanackan har visat juni ett tag men det har inte känts rätt. Man är kvar i april. Så en dag när jag kliver ut så är jag mitt i sommaren och jag hör hur den andas runt omkring mig. Vinden sveper i björkslöjorna. Allt är grönt, tätt, blommigt! Stressade fågelföräldrar vallar sina telningar i trädgården under högljutt tjatter. Allra mest högljudda är skatorna. Det är skrik och skrän mest hela tiden och vissa ligistfasoner förekommer. Som att knipsa den vita jordgubbskarten från plantorna i hela klasar. Och slänga iväg... Inte populärt! Och häromsistens en nyfiken unge som besökte växthuset och fick lyftas ut. Reaktionen var inte rädsla utan mer; fy så trista ni är, låt mig greja! Man kan väl säga att den såg näbbig ut... Men ändå, små tuffa ligister som sedan högljutt sitter och skriker efter mamma. Man kan inte låta bli att tycka om dem lite. Men bara lite! Skatorna är också vansinnigt avundsjuka på ekorrarna och bajsbombar mer än gärna deras vattenskål eller ställen där de vill vara. Gärna flera gånger om dagen. Så just skatorna är inte de mest populära invånarna just nu.
Igår tog jag en tidig morgonpromenad och såg hur svarthake-doppingen kalasade på en kräfta. Det tog ett tag innan jag förstod vad det var, tänkte mest att det var en stackars groda som råkat illa ut. En imponerande måltid för en så liten fågel för den är sannerligen inte stor.