måndag 7 oktober 2013

Händerna fulla med skatter

Idag blir det inte riktigt ljust. Ett vilsamt höstdunkel ligger som en slöja över dagen. Det gör inte så mycket för luften är mild och det är skönt att vara ute. Färgerna sprakar och brinner av egen kraft utan hjälp av solsken, lönnarna är helt fantastiska!

Står man mitt under är det som om solen ändå dröjer sig kvar i löven.

 Höstvägen är tyst, det enda som hörs är mina egna steg.
Inte är det mycket av liv och rörelse men jag hittade ändå någon att byta några ord med...


I slutet av min promenad växer kastanjer och jag förstår inte vad det är med dem som gör mig så barnsligt lycklig och väcker habegäret. Kanske för att de är så blanka och lena att hålla i handen? Eller att de känns smått exotiska med sina vackra taggiga frukter? Lite av de skatterna var jag ju tvungen att bära hem. Önskar att jag hade haft större fickor men kastanjeblad får ju inte plats i fickor och de ville jag ju också ha med. Sista biten hem var jag rik som ett troll med fickor och händer fulla med nyfunna skatter.

2 kommentarer:

  1. Det är en alltför kort tid att njuta av alla färger. De skulle behövas ända fram till advent, när man får fram alla ljus... På något sätt går det att hitta det vackra i det avskalade, grå också tycker jag. Men mörkt är det!

    Önskar dig en fin kväll i dunklet :)
    Kram från Maria

    SvaraRadera
  2. Viss önskar man att man kunde få spara allt det vackra! Men det är som du säger, det avskalade grå är också vackert :)Kanske njuter man mer av varje årstid just för att man vet att den inte går att hålla fast... Och så här års kan man ju med gott samvete stanna inomhus ibland, det är rätt njutbart det också :)

    Ha en fin fortsättning på kvällen
    Kram

    SvaraRadera