Februari... Egentligen borde jag gilla att dagarna blir längre, att det eviga mörkret drar sig tillbaka lite. Men jag är inte nöjd. Februari är månaden då jag känner mig som mest misslyckad. Januari vilar fortfarande tillbakalutad på julen och nyåret. Året är helt nytt, inte kan man hitta på så mycket då? Det är ju bara en uppstart liksom. I mars exploderar våren med glada fåglar och nyvakna blommor. Jag får sådan lust att dra igång projekt. Putsa fönster, måla väggar, gräva i trädgården. Helst i hela. Men februari... Den är liksom inklämd mittemellan. Så hopplöst fastlåst.
Vintern viskar fortfarande i det ena örat; sätt dig du i soffan! Det är inte lönt att göra något än. Och visst är du väl lite vintertrött? Ta en kopp kaffe du och bläddra i lite gammal trist reklam. Alltid slår det ihjäl en liten stund.
I andra örat susar våren; kom igen! Upp och hoppa! Sitter du här och slösar bort möjligheter??? Det är nu du ska planera, ta livtag på allt det där som står på vänt! Skynda dig så att du får lite försprång! Människa rör på dig!
Och så sitter jag och tittar ut genom fönstret och har liksom hakat upp mig. Med ena benet i vintern och det andra i våren. Allt jag tänker fastnar halvvägs. Projekten går trögt. Ute blåser det och jag sitter och kniper med tårna, rädd att strömmen ska gå, och att allt jag har laddat ugnen med ska gå åt skogen.
Helt plötsligt står det klart. Februari är en laddmånad! Månaden då man laddar för att året ska dra igång på allvar. Någonstans mitt i allt det grå och tröga börjar hjärtat glöda. Lite flämtande i början innan det kan kasta av sig februari. Snart så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar