onsdag 1 januari 2014

Tänderna i hjärtat

Ja, det börjar nog bli dags för det nu snart... Att sätta tänderna i hjärtat!
Dofterna börjar försvinna, inga pustar av pepparkaka längre när jag går förbi och granen doftar inte heller. 
Stillsamt släpper den ett och annat barr mot golvet, det är rätt trevligt det också. Hör liksom till. Och fortfarande glittrar den vackert om kvällarna. Hyacinterna, mina älskade vita, doftande, är överblommade.
Det som nyss strålade är i förfall och gör att längtan åter är här... Efter det nya. Efter tulpaner, primulor och krispiga färger. Lite till håller jag ut i juldvala och vissa saker får nog följa med ett litet tag efter tjugondag Knut - som skridskorna på öppna spisen.
Jag tycker de är vackra och nog är det väl skridskosäsong åtminstone till första mars? 

Vi är lediga hela familjen, det är ovanligt. Tempot går i sakta mak. I mycket sakta mak... Jag har tid att göra saker bara för roligts skull. Det är njutbart.


Jag har tagit fram ett gammalt projekt i papperslera. Jag vet hur jag vill att det ska bli men leran vill inte riktigt detsamma som jag. Lite mer förbättringar sedan ska det putsas. Papperslera är ett udda material, när den torkat går den bra att putsa och slipa, till och med tälja i. 

Och alla sena kvällar när jag inte sovit har jag sytt färdigt min röda dam.
Nu ska jag rita färdigt mönstret. Alltid vill jag börja genast så ett färdigritat, prydligt mönster ägnar jag inte så mycket tid att förfärdiga från början.
Det blir mer en basnivå att kladda på och en del sprättande av stygn under tiden eftersom jag funderar på vägen...

Sedan gillar jag det som är lite omöjligt och tar tid. Därför var jag tvungen att börja på min ängel. Den fullkomligt krävde det av mig.
Inte heller här är mönstret färdig utan det får växa under vägen. Hoppas det inte blir alltför mycket sprättande. 

Och idag är det helt plötsligt 2014, vart tog 2013 vägen? Jag hoppas att 2014 är lite drygare, stannar lite längre... Och att det blir ett bra år för oss alla. Nytt år - så många nya förhoppningar och nystart men också den vemodigaste av högtider. Jag tänker på alla dem som inte finns hos mig längre. Och jag saknar. De senaste åren har varit så många förändringar och jag förväntar mig alltid att katastrofens beniga händer ska låsa fast mina armar. Jag är i ständigt beredskapsläge. Under 2014 vill jag ändra på det. Jag vill odla sorglösheten, skratta och ta vara på allt som gör mig glad. Och det är mycket. Jag vill att alla dagar ska glittra, åtminstone en aning. Och det är mitt ansvar att få dem att göra det. Säkert kommer jag att sitta på trappan och yla melankoliskt mot månen även i år men mycket oftare tänker jag låta bli. 

God fortsättning på det nya året - må du få skratta mycket 2014. 


2 kommentarer:

  1. Så vackra nya projekt :). Nya år innebär alltid lite spänning, eller hur? Frågor och förväntningar som blandas inför det nya och okända. Livet. Det blir kanske inte som man planerat. Helheten blir det där lapptäcket, eller väven om man så vill, med inslag i olika färger och mönster. I trygga händer på konstnären :).

    Jag är så glad att jag får titta in här ibland och ta del av allt du delar med dig av! Jag vill önska dig och de dina ett fint nytt år, fullt av goda upplevelser.

    Kram från Maria

    SvaraRadera
  2. Livet går nog sällan efter planerna, förhoppningsvis blir det vackert och gott ändå :) Det är så roligt att du tittar in och tar dig tid att lämna en hälsning, det gör mig glad :)

    Önskar även dig och de dina ett gott nytt år och att det blir ett år som kommer att efterlämna många glada och fina minnen.

    Kram

    SvaraRadera