Lätt sommarblues

Augusti... Det är på något vis början på slutet. Det hjälper inte att tänka att det är SÅÅ mycket sommar kvar. Det är det inte. Det är bara en liten snutt. Över i ett blink, ett andetag, borta på en sekund om jag råkar vända mig bort. Augusti känns smått vemod med långa skuggor och tungt gransus i moll.

Men har jag rätt att klaga...? Nej, inte det minsta! För mig har den här sommaren varit ljuv. Mycket sommar med extra allt av sol, myggbett, bad och en fullständig oförmåga att jobba undan lite. Det är väl därför jag inte vill släppa taget. På måndag börjar vardagen igen. 

Några dyrbara dagar finns kvar. Vi har en ny liten hyresgäst i trädgårdslandet. Hyresgäst och  hyresgäst förresten, det där med hyran blir det nog inte mycket med, det är nog snarare så att vi får betala med lite planterat för att få äran att ha den där... Man kommer undan med mycket när man är så söt som vår hyresgäst.

Och så här i sommarens sista timmar blir det en del gjort som skjutits upp hela sommaren. Packlåren från när jag fick hem glas i våras har blivit inoljad och fått betongplattor som skiva. Fungerar nu som stadigt extrabord på altanen. Ser på bilden att huset ser ut att vara blått... Det är det inte egentligen, nu för tiden är det nog mer grått än blått. 

En liten ängel, nästan klar. I moll förstås...

Vackra kvällar hoppas jag trots allt att det blir fler av. Ännu ett tag. Augusti kan faktiskt, om jag tänker efter... vara varm med mörka kvällar dränkta i silver...