Att fröså egna pelargoner tycker jag är roligt men jag köper aldrig mina fröer i affären. Jag sparar storknäbbarna som blir på pelargonerna och ibland korsar jag två sorter som jag tror kan bli fina. En del sorter ger oftare roliga frön än andra. En del vägrar att ge några alls hur jag än krånglar och trugar. I alla fall uppskattar jag inte om någon vänligt sinnad själ skulle få för sig att städa bort de skräpiga storknäbbarna. Så här ser de ut:
Sedan väntar man och väntar. Och väntar lite till. Rätt som det är ser man en knopp på det nya underverket och då blir väntan oliiiiiidlig! Hur kan den se ut? Och så ska de ju namnges också de små liven... Här kommer några av mina skapelser, uppkallade efter familjen.
Joel, enkla rosa äggskalsblommor med dragning åt aprikos, blommar alltid!
Samuel, otroligt vita blommor, något quiltade. Liten planta stora blommor. Mycket ljuv.
Sacharias, en svårbeskrivbar vacker färg som skiftar. Mörka blad, dvärgväxande och rikblommig.
Urban, enkla vita blommor på höga stänglar. Rodnar något åt rosa när blomman åldras.
Bitti, också en svår färg att beskriva då den skiftar. Stora blommor och vacker.
Åke, till växttyp lik Bitti men med ljusare blommor i... Ja... Starklax?
Åke har också fina blad.
Pelle, dubbla ceriserosa blommor, rikblommande. Uppkallad efter min bror som fick den i 50-års present. För visst vill man väl ha en pelargon uppkallad efter sig när man fyller 50... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar