tisdag 26 april 2016

Han förstår mig inte

Han förstår mig inte och han är otroligt störande! När jag står i köket och ska steka pannkakor hör jag hur han går på. Om och om igen! Till slut står jag bara inte ut! Jag kastar vad jag har för händer, hugger kameran i förbifarten och rusar ut genom dörren. Ingenstans syns han, det bara låter. Men till slut ser jag honom den lille uslingen! Som vanligt sitter han i ensamt majestät och sjunger. Och som vanligt sitter han mot en röd bakgrund...

- Och du tycker att rött är din färg? frågar jag. Verkligen? Du har inte funderat på något trevligt träd istället?

Han vrider lite på huvudet och tittar på mig. Men nej... Han förstår inte alls vad jag menar. Jag tar ett steg närmare men det gillar han inte alls. Han flyger bara retsamt ännu längre bort. Och landar. Mot en röd bakgrund. Tydligen ska det vara rött till orange skjortbröst...




- Jaja säger jag, du gör som du vill!

Jag går in, pannkakorna är ju bara halvfärdiga. Men nu hör jag honom igen alldeles utanför. Det var då själva den! Det verkar inte bli några pannkakor färdiga i rappet i det här huset. Ut genom dörren och där sitter han. Äntligen med en annan bakgrund. Just då förlåter jag honom för att han alltid retsamt flyger precis när jag tror att jag ska få en bra bild, att han ständigt gör så att jag släpper vad jag har för händer och jagar efter honom istället, att han nästan alltid sätter sig på omöjliga ställen där jag bara hör honom men inte ser. Aprilsnön yr i luften, tonerna vibrerar och just då är han det ljuvligaste jag vet. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar